Brindisi!

När vi lämnade hotellet på morgonen skällde hundarna i grannhusen som galningar. Tyvärr fanns där även en lös hund som satte skräcken i oss. Vi försökte se lugna ut och förmanade bestämt hunden att sluta jaga oss och som tur var lydde den. Den sista sträckan var vackrare än den föregående. Det var inte lika mycket sopor längre och det var lite småkulligt igen. Vägen kantades av olivträd och stora exklusiva gangsterpalats. När vi närmade oss Alberobello, där vi skulle stämpla för näst sista gången, så såg vi små underliga stenhyddor (Trulli). De första vi såg var små och gamla och de låg i anslutning till stenmurarna kring odlingarna. Senare såg vi även nyare hyddor som verkade användas som bostadshus, caféer och hotell. Vi försökte stämpla på ett café i Alberobello, men återigen blev vi vägrade med hänvisning till att chefen inte var på plats. Vi började misstänka att de var rädda för att vi var maffian och att de riskerade utpressning om de stämplade. I en närliggande affär var emellertid chefen närvarande och stämplade våra kort. Vid lunchtid närmade vi oss Brindisi med blandade känslor. Det kändes både fantastiskt att snart ha uppfyllt årets stora mål men samtidigt sorgligt att äventyret snart var till ända. I Brindisi stämplade vi på järnvägsstationen. Även där krävdes det viss övertalningsförmåga. Vi hänvisade till att vi följt järnvägen och att vi väldigt gärna ville stämpla på stationen. Till slut gav hon efter och stämplade men hon vägrade sätta sin signatur. Efter ytterligare en stunds bedjande fick vi en signatur också, fast om den var hennes riktiga vet vi ju förstås inte… Nu ska vi ut och fira!