Nattportieren sov som en stock när vi lämnade. Vi klarade dock att på egen hand att öppna grindarna till garaget så att vi fick ut cyklarna och kom iväg i ösregnet. Dimman var tjock som ärtsoppa och det hällregnade - två väderfenomen som vi som vi inte trodde kunde existera samtidigt. Vid flera tillfällen undrade vi om det var en bil bakom, men det var bara vattnet som porlade så högljutt. Det skvalade öronbedövande, det var mörkt, vi hade regn på glasögonen, vi frös och vi cyklade utför en serpentin så långsamt att det nästan var svårt att hålla balansen. Vi stannade därför och åt frukost i Villa Vomano på en bar redan innan gryningen. Henrik såg ett TV-inslag med bilder från översvämningen och en allvarlig uniformerad general höll i väderprognosen. Det verkade inte vara ett gott tecken. Nattens åska och morgonens regn spolade ut burkar, flaskor, stora stenar och annat bråte på vägarna. Vid något tillfälle var strömmen av vatten så kraftig att 5 cm stora stenar rasslande följde med strömmen över vägen. Ganska snart efter frukost kom vi ut till havet igen. Brunnarna i städerna hann inte med att svälja vattnet. På sina ställen stod vattnet så högt att det gick över naven och man doppade fötterna för varje tramptag. Efter ett tag sprack det upp igen och det blev riktigt varmt när solen värmde. Ganska snart vände vi inåt landet igen för att stämpla i Guardiagrele, en ringmursstad på en höjd. Här hade vi även planerat att äta lunch, men det visade sig vara söndagsstängt överallt. Vi hittade i alla fall en butik där man höll på att inventera (eller någon liknande syssla) där de kunde stämpla. Vi cyklade hungriga vidare. Alla byar vi passerade var tvärstängda. När vi kom fram till St Lucia tänkte Åsa att en sång kanske kunde blidka helgonet så att en restaurang öppnar sig. Döm om vår förvåning när vi hittade en öppen restaurang. Vi beställde en dubbel spagetti och rödvin av den förstående kyparen och kände oss lyckliga! En av bargästerna ville gärna prata cykel men pratade bara italienska. Han inspekterade intresserat våra cyklar och fick se våra stämpelkort. På eftermiddagen drabbades vi av vägomläggningar. Det fanns en skylt som sa att vägen som vi skulle ta var avstängd. Vi såg en kvinna med hund som gick utmed den avstängda vägen och frågade henne om det gick att ta sig fram med cykel och hon sa att det gick men att vi skulle vara försiktiga. Vi körde lugnt och så småningom förstod vi varför vägen var avstängd. Halva vägbanan var bortspolad på stora delar av sträckan. Det var dock inga problem för oss att kryssa fram säkert mellan hålorna. När vi passerat det första avspärrade område blev det genast dags för ett till. Men här hade de rekommenderat en kommunal väg som gick parallellt som alternativ. Vi valde därför den alternativa vägen. Det var antagligen inte rätt beslut. Fördelen med att hålla sig på hyfsat stora vägar i bergstrakter är att dessa vägar är byggda för att man ska kunna ta sig fram med lastbil. Det finns därför inga längre lutningar över 10 %. Kommunalvägen var inte anpassad för lastbilar… Vi tog oss försiktigt nedför en 20% backe där halva åkern låg på vägbanan. Lunch två intogs i Casalbordino på en takad uteservering i ösregnet. Nu började vi bli lite extra mycket på vår vakt eftersom vi upplevde att vi närmade oss gangstertrakter. I skymningen var vi åter vid kusten igen. Det var en härlig utsikt när vi anslöt till kusten på en höjd. Vi hade föreställt oss att vi skulle följa en turistväg kantad av lyxhotell utmed havet men det visade sig vara den minst charmiga vägsträckan på hela turen. Det var en landsväg utan kantande byggnader och den liknade mest en motorväg med planskiljda korsningar. Det var lagligt att cykla där men det var inte roligt. Skyltningen var inte helt begriplig och vid två tillfällen fick vi vända då vi insåg att vi var på väg mot en närliggande motorväg. Hotellet som vi bokat i Termoli visade sig ligga utmed en annan av dessa motorvägsliknande landsvägar. Restaurangen på hotellet var stängd eftersom det var söndag men receptionisten bredde oss varsin smörgås när vi bad snällt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar