lördag, maj 24, 2008

Helgplanerna sprack!


Träffa henriks släktingar, reka målet på stockholm göteborg, men framförallt cykla, cykla, cykla. Det skulle bli göteborg för hela slanten. Men det otänkbara hände: Ramen sprack! Planerna kom av sig med svansen mellan benen. Vi vänder åter hem. Titancykeln finns ej mer. En månad till grimpeuren och en cykel kort! Här krävs snabba beslut. henrik lutar åt thorn, Åsa lutar åt lätt stålram. Hur som haver - hela cyklister är alltid viktigare än hela cyklar!

söndag, maj 18, 2008

Lång dags färd mot natt och lite till


En tapper grupp om sju begav sig ut regnet ifrån Klubbstugan i Täby 05:00 på morgonen. Hofvets fyrtiomilare kallas Mälaren runt XL och X blev det med besked. Det började med men en första etapp med tre punkor innan Södertälje, stopp för klädjusteringar, feljusterade växlar, krånglande utrustning och slanglagning vid första stoppet i Järna. Det avslutades med en sömning sista etapp från Uppsala till klubbstugan med trötta huvuden och knän, under vilken natten hann bli till dag. Några minuter före fyra gjorde vi sista stämplingen. Det var en ruggigt trevlig grupp som klarade att hålla ihop under resans prövningar. Här och var regnade det riktigt ymnigt. Prognosen hade varit ganska snäll så en del av oss frös riktigt rejält. Många var nog avundsjuka på Henriks trestegsraket som inleddes med varma kläder vid start, varmare kläder att ta på t.ex. vid hällregnet mellan Kungsör och Köping, för att avslutas med rejält varma kläder under nattetappen. Frågan var om han inte hade behövts där framme och hålla upp tempot under nattetappen och dra istället för att varm ligga sömning i slutet av tåget. Vi var en rejält trevlig och social grupp. Men trots den trevliga gruppen skulle nog ingen vilja göra om det – dåligt väder, långa stopp, lågt tempo och otursförföljda, men vi kom i mål allihopa och det är det som räknas. Bilden visar ett nödkort. Innan loppet var vi oroliga för om korten skulle räcka. Åsa hade tretton stämpelkort och det var tretton föranmälda. Reservkorten ifrån Örebro hade kommit på villovägar på posten. Efter att konfererat med chefen, B Sandborg, så bestämde hon sig för att trycka nödkort. Det dåliga vädret gjorde dock att sju av de föranmälda inte startade varför nödkorten inte behövdes användas . Fyra av de som inte startade kom dock till start för att vinka av oss. Klart imponerande kl 05:00 på morgonen!

tisdag, maj 13, 2008

Fleche


Vilket härligt dygn! Klarblå himmel och högsommarvärme. Lag "La Dolce Vita" var tyvärr reducerat till fyra personer från start. Johan hade drabbats av influensa och fick stanna hemma. Vi andra: Åsa, Henrik, Christer och Torbjörn, samlades vid Södertälje C 10.01. Torbjörn drog hela vägen till första kontrollen, Gnesta. Motvinden kändes något starkare än de utlovade 2 m/s.
Från Gnesta körde vi mot Runtuna (pålästa läsare känner nog igen rutten från Stockholm-Göteborg). Det finns till dags dato bara ett ställe som vi varit tvugna att ta taxi ifrån, det ligger precis norr om Runtuna. På exakt denna plats fastnade Christers kedja mellan ekrarna och kasetten. Spooky ;-) Efter att ha försökt att så försiktigt som möjligt slita upp kedjan med tång kom Henrik på den geniala idéen att dra upp den med en vajer. Det gick! Hela laget kunde därefter fortsätta mot Stigtomta för nästa kontroll. Efter Stigtomta fortsatte vi mot Norrköping. Matpaus var inplanerad i Bergs slussar. Vilken missräkning! Hela bygden satt på krogen och firade försommaren. Vi var redan något efter tidsschemat så att vänta på mat i en timma fanns inte på kartan. Vi lyckades att få stämplar och äppelkaka efter en halvtimmas köande och sedan fortsatte vi mot Mjölby där vi äntligen fick mat! Efter Mjölby lämnade vi Stockholm-Göteborg-rutten och körde gamla E4'an mot Ödeshög för att ansluta till Vätternrundan. Christer demonstrerade sin fantastiska Dinotte-lampa. På helljus var det som att ha en bil bakom. Inte utan att man blir sugen. I Jönköping möttes vi av stor respekt av nattsuddande korvätare och nattpersonalen på macken där vi stämplade. När vi lämnade Jönköping började det redan ljusna. På denna sträcka drabbades vi av det andra mekaniska bekymret. Torbjörns Italienska fyndcykel började låta våldsamt när han frihjulade. Vi hoppades på det bästa och fortsatte. Christer hade lyckats charma vandrarhemsföreståndarinnan i Hjo så att vi fick komma in där och äta våra förbeställda smörgåsar som vi hämtat på bageriet. Det blev till och med en timmas tupplur i en soffa innan vi lämnade för sista etappen mot Skövde. På sista etappen såg vi flera andra lag. Det blåste upp ordentligt på morgonen och när vi svängde in på väg 49 mot Skövde fick vi den rakt emot oss. Backen upp till Billingen var som utlovat lång och brant. Henrik gjorde sitt bästa för att hålla gruppen samlad uppför. Vi gick i mål 9.40 efter 42 mil. Oväntat hamnade vi på andra plats bland mixedlagen. De flesta lag hade kört 35-45 mil och bara två lag hade kört mer än 50 mil.

måndag, maj 05, 2008

Rekogniceringstur 60-mila


Långhelgen ägnades helt åt ideellt arbete.
Vi cyklade 60-mila för att ta fram bättre vägnoter. Eftersom vi var tvugna att stanna och skriva i varje större korsning unnade vi oss tre dagar för detta projekt. Väderleksprognosen lovade regn så vi tog med ett paraply för att kunna skriva vägnoterna utan att blöta ner pappret. Som tur var blev det inte så mycket regn för det tog en bra stund att plocka fram paraplyet vid varje notering. Strax innan Lindesberg råkade vi ut för det numera klassiska växelvajerhaveriet. Denna gång misslyckades vi dock rejält med reparationen. Vi växlade upp bakväxeln till tyngsta växeln, som man ska. Tanken är då att pluppen ska bli synlig så att man kan plocka bort den och sätta dit den nya vajern. Pluppen syntes dock inte till varför vi trodde att den trillat bort av sig själv. Vi trädde i en ny vajer, men det visade sig att vi trätt in den på fel ställe för ingenting hände när man växlade. Vad värre var så var det omöjligt att få ut eländet igen. Det bar sig inte bättre än att Henrik fick köra tvåväxlat resten av turen. Stäckan mellan Lindesberg och Grängesberg är riktigt jobbig med bara två växlar, det kan Henrik intyga...
På söndagen hjälpte vi till på Hofvettempot; Henrik som förvarnare och Åsa som tidtagare.