Gran Canaria

För att få dem optimala avslutningen på året och den bästa tänkbara starten på nästa har vi förflyttat oss söderut. För att göra det extra festligt har vi tagit med oss en kamrat. Vädret cirkus 20 ömsom sol ömsom moln. Cyklingen underbar mycket vackra berg, lite trafik massor av serpar. Bilden är ifrån premiärturen. Därefter har vi hunnit med en tuff bergstur med en 23 % backe upp till öns högsta punkt och en tur dan därpå som var tänkt att vara lite lugnare men som blev precis lika lång och lika många höjdmeter som den tuffa bergsturen. Fast vi höll i alla fall ett lägre tempo.

Cantilever och racerstyre

På senaste Tour de Oetzi hade Henrik problem med att bromsen gick emot fälgen på hans nya vintercykel. Hur vi än justerar kommer vi inte ifrån att vi maximalt har 1 mm spel mellan fälg och broms när bromshandtaget bottnar. Vi lämnade in cykeln på vanligtvis pålitliga Cykeltjänst i Södertälje, men de justerade bara bromsen i sidled och konstaterade att det är ett känt faktum att Cantileverbromsar är svåra att få att fungera riktigt bra med bockstyre.

Nu har vi läst på i Zinn & art of road bike maintenance: ”Short-arm cantilevers works acceptably with road bike levers, but long-arm ones require more cable pull than road bike levers are able to muster.” Henriks cantileverarmar är 50 % längre än Åsas och förhoppningsvis är detta anledningen till att vi inte lyckas justera dem.

Kallt i orsa

Skidträning tycks vara populärt bland cyklister och då speciellt orsa bland hofvare. Vi tycks alltid möta någon hofvare när vi är här. Idag träffade vi en bekant ifrån audaxsammanhang. Istället för att författa trevliga audaxberättelser tränade HT skidor med Hassis.(bilden är på Åsa)

Häng med på Tour de Oetzi 10/1!

Måste bara göra lite reklam för ett synnerligen trevligt arrangemang. Den 10/1 är det dags för nästa Tour de Oetzi. Läs mer och anmäl er på HappyMTB:
http://happymtb.org/forum/read.php/1/1032652

Hofvare på glid

Förkylningsperioden är äntligen över (peppar, peppar). Nu kan vi träna som normalt igen. Bilden ifrån orsa, åsa tränar på bakhalt och ifrysningar.

Tour de Oetzi

I går hängde vi med de urstarka grabbarna från Happymtb på Tour de Oetzi: http://happymtb.org/forum/read.php/1/999326

Konceptet är en rejäl runda i riktigt vinterväglag. Den fina snön som föll för en vecka sedan var tyvärr helt borta så de flesta cyklister valde att avstå från dubbarna. De tuffaste körde dubbat ändå, för att få lite bättre träning. Vi anslöt i Södertälje för att slippa gå upp i ottan. Turen från Barkarby genom Stockholm till Södertälje är ändå mest en transportsträcka. Från Södertälje till Mariefred var tempot 30-35 km/h vilket är osannolikt högt på dubbdäck och lite väl högt för Åsa som låg på 90-95 % av maxpuls (med odubbade crossdäck). Åsa skämdes lite för att ropa lucka i varenda backe, men det visade sig att det nog var fler som kämpat hårt och säkert uppskattat ropen. Efter Mariefred väggade en av dubbdäckscyklisterna och tempot gick ner till behagligare nivåer. Efter lunchen i Strängnäs var det Henriks tur att krokna. Pulsen låg 30 slag över Åsas vilket brukar betyda att bromsen ligger emot. Det blev ett stopp för bromsjustering och mycket riktigt gick pulsen ner 30 slag efter det. Sträckan med hög puls hade dock tagit ut sin rätt och Henrik fick kämpa hårt mot kramp och stumma muskler. Energin var helt slut och vi bildade en egen klunga som sakta men säkert strävade fram mot Bålsta där vi intog lite livgivande bullar, Cola och kaffe.

Depåstoppet i Bålsta

Därefter gick det något bättre, men vi fortsatte ändå i vår egen takt. Äntligen framme i Barkarby blev det ”after-bike” med Belgiska öl på Lilla Barkarby. Vi väckte visst uppseende bland traktens ungdomar med vår underliga klädsel.

Förutom att Henrik gärna varit utan bonkningen var det en underbar tur.

Snö!

Vi har kommit till en ny värld. Den kallas för Bruksvallarna och är täckt av ett tjockt lager av snö. Det kryllar av längdåkare, de flesta är superduktiga, några är proffs. Vi har kört 17 km på förmiddagen och kroppen känns som spagetti och lyckan är fullkomlig!

Södertörn

Färden skulle gått till Nyköping (kustvägen ut via Mörkö och Vagnhärad och Stockholm-Göteborg-rutten hem). Henrik är dock fortfarande lite konvalecent och vi kände oss inte så sugna när klockan ringde tidigt på morgonen. Så det fick istället bli Södertörn. Vi fikade vid kaféet i Eldtomta, ett trevligt ställe med goda smörgåsar . Det ligger på vägen ut mot Skanssundet cirka 2 kilometer efter avfarten till de beryktade Kagghamrabackarna och är väl värt ett besök (öppet dagtid 7 dagar i veckan).

Åsa på cyklar på den slingriga vägen som leder till Ösmo.

Därefter blev det en massa småvägar förbi Stutby, Ösmo och längs Runstensvägen (eller något i den stilen). Förvånansvärt få bilar och vi såg inte en enda motorcykel dock flera cyklar varav en Fredrikshovfare som hade punka varför vi stannade till för att språka lite och hjälpa till med pumpandet. Det var en solig och vacker Söndag. Vi körde 12 mil på vägar som mestadels var saltade men en del av småvägarna var osaltade. Tack vare våra feta crossdäck gick det galant, snart skall dock dubbdäcken på.

En vintercykel blir till!

Förra lördagen var vi och hämtade en Van Nicholas Amazon på Veloform. Anders hade byggt ihop den av resterna från Van Nicholas Yukon. Yukonramen, som vi reklamerat på grund av en spricka, var utbytt mot en Amazonram. Vi var ute och körde cykeln förra helgen och den spann på bra.

Efter premiärturen

Vintern slog till tidigare än väntat och vi behövde möjlighet till dubbdäck varför vi fick byta skärmar. Det var dock lurigare än vi trodde. Vi fick såga, böja fästen, köpa avbitartång (vi köpte även en bultsax men den behövde vi inte använda) samt klura och tänka rejält. Till slut rymdes dock ett par dubbdäck under skärmarna.

Åsa mekar cykel

Jönköping

Barnarpsbacken, Ådalsvägen och Klevaliden. Idag fick vi äntligen tillfälle att prova rundan vi som vi skulle kört i våras men fick avbryta p.g.a. snö på hög höjd . Idag var vädret dock annorlunda: höstsol, höstvindar och virvlande löv - ett riktigt charmväder. Vi fick prova att ligga 35-40 i medvinden, testa 20 % uppför Klevaliden, ligga och bromsa i serpentinerna bakom de fega bilisterna på Ådalsvägen, fika vid IKHP stugan med en sagolik utsikt över Vättern och känna på mjölksyran i Barnarpsbacken. Jönköping ett fullkomligt eldorado av fina vägar. Saken blev inte sämre av det underbara vädret. Henriks vrist är tyvärr fortfarande under konvalescens och vi räknar med 3-6 veckors fortsatt läketid.

Rehab i lövsingel – Borta bra men hemma bäst

Henrik stukade foten i när han var ute på en joggingrunda Berlin i torsdags. Han hade precis passerat Brandenburger Tor och börjat springa ner längs Unter den Linden när en tillfällig distraktion gjorde att han missade en marksten som stack upp. Han föll som en fura och trampade rejält snett med vänsterfoten. Det gick dock att halta hem till hotellet. Lättare skrubbsår och en rejält stukad fot blev resultatet. Foten stukades dock åt ett håll som man sällan använder varför det går att halta och stödja på foten. Åsa tyckte att ”Fint skall det vara, det duger inte med en vanlig stukning hemmavid inte”.
En söndag i solsken och 15 grader och träden i färgklimax är det omöjligt att stanna inne. Cykling borde trots allt vara ganska snällt mot vristen. Vi valde hybridcykeln med löjligt låg utväxling, justerade vänsterpedalen så att det skulle vara extremlätt att klicka ur och begav oss ut. Det gick förvånansvärt bra bara man undvek att stå upp. Vi begav oss ut mot Södertörn och fikade på Tiddes och Gniddes. Det var gott om cyklister på vägarna som njöt av solen, den milda höstvinden och de magnifika träden. Nu hoppas vi bara att foten inte svullnar mera och med lite tur kan vi ta upp spinning och valda delar av styrketräningsprogrammet under nästa vecka.

Kul marknadsundersökning

Ikväll blev jag uppringd av en marknadsundersökare som hade frågor angående kommunaltrafik och järnväg. Kul tänkte jag, då kanske man har chans att lobba för cykel på tåg! Och visst fick jag det.

Undersökare "Varför åker du inte kollektivt på sträckor > 10 mil?"
Åsa "För att jag vill ha cykeln med mig."

Den roligaste frågan kom dock sist:

Undersökare "Hur ofta gör du längre resor (>10 mil) med andra färdsätt t.ex. cykel, gång eller moped?"
Åsa "Några gånger i månaden."

Undra hur många gånger hon får ett svar som avviker från "Aldrig" på den frågan?

En sån där höstdag man längtat efter

Tanken var att vi skulle åka med Hofvets utflykt till kakslottet men det ville sig inte. I god tid begav vi oss ut i garaget för att ta fram cyklarna. Det visade sig dock att Henriks favoritcykel, Enigman, var i lika bra ordning som han hade lämnat den. Den snälla cykelfen hade inte varit framme under natten och lagat styrlaget som glappade och bakbromsen som drog snett. När så var fallet så fick vi snabbt fixa i ordning Henriks racercykel (Cannondalen): pumpa däcken och fixa bakbromsen som drog snett (smittar det?). Det blev en fulfix av bakbromsen (släppa på bromsen). Bakdäcket hade några fula skärskador varför vi slängde med ett nytt däck också. Så äntligen iväg. Rejält sena, ner på stora vägen och bra tryck på pedalerna för att hinna. Vi kommer dock inte långt innan Åsa undrar var Henrik har vindvästen. Med en prognos på 11 grader och rejält blåsigt vände vi åter för att hämta västen. Väl hemma fann vi västen ganska snart och begav oss iväg mot startplatsen i Farsta. Vi insåg dock att vi inte längre hade någon chans att hinna dit men hoppades att vi kunde möta dem på vägen. När vi trodde att de snart skulle dyka upp så uppsökte vi en strategiskt vald plats med bra sikt och vid slutet av en uppförslöpa så vi lätt skulle kunna haka på klungan när den kom. När vi som bäst står och väntar känner Åsa avsaknaden av plånboken i ryggfickan. Var den tappad eller glömd? Efter ett kort rådslag vänder vi åter för att antingen finna plånboken längs vägen eller hemma eller i värsta fall spärra kort. Plånkan visade sig turligt ligga hemma. Med missad hofvetklunga så bestämde vi att ta en tur på egen hand. Med sol, singlande höstlöv och med friska höstvindar så begav vi oss ut mot Södertörn. Vi bestämde oss för att köra som om vi hade kört med hofvet, d.v.s. ganska hårt. Henrik som låg först la in ryck och temposträckor. De flesta oväntade som t.ex. när Åsa drack men en del lättförutsägbara som t.ex. när det fanns en cyklist inom synhåll. Vi lyckades hålla bra fart på platten under fartsträckorna ut mot Sorunda med farter upp mot 40 km/h. I Sorunda åt vi på den lokala krogen som faktiskt är riktigt bra. När vi vände åter så förvånades vi av avsaknaden av motvind. Konditionen är nog inte så dålig trots alla förkylningar den sista tiden. Uppför har vi dock tappat mycket sedan GF och blev utklassade 3 ggr i backarna av en cyklist i gul jacka. Summa summarum, dagen bestod av en underbar sol som spred en glädje över oss när vi som ystra kalvar på höstbete gjorde tokruscher bland virvlande löv och friska vindar längs slingriga vägar i ett Södertörn som stolt klätt sig i höstskrud.

Olleland

Vi hör till de lyckligt lottade som fick en inbjudan till en tur i Olleland. Det finns otroligt många vackra, små och trevliga vägar i Sverige. Kruxet är bara att upptäcka dem. Man känner sig privilegierad när man kör en ny rutt på första klassens vägar: lite trafik, vacker natur och slingrande vägar. Detta var dock inte vilken dag som helst utan den dag då en av Randonneur-Sveriges största cykelpersonligheter valde att fira sin 50 års dag och föga förvånande så innehöll denna dag ett moment av cykling. Jubilarens val var audaxcykling och han hade till och med lyckats locka med sig svenska audaxcyklingens anfader. Det blev en underbar cykling i Olleland med en massa anekdoter från de 50 gångna åren. Bilden är tagen vid en av audaxcyklingens höjdpunkter, fikat vid Ulva kvarn.

Styrketräning

Som vilsna fåglar dök vi upp i styrketräningslokalen med någon vag aning om att styrketräning kan nog vara bra cykling. Ingen av oss hade tränat styrketräning i modern tid (Åsa påstogs sig aldrig ha tränat, Henrik någon gång under skolåldern). Vi hade väntat oss enkla övningar i maskiner som sa pling men hamnade istället på golvet med våra kroppar som tyngder och gjorde vad som för oss föreföll omöjliga balansövningar. Att styrketräning handlade om välkoordinerade dansövningar i den högre balettskolan slog oss med häpnad. Vissa av övningarna tyckte vi oss ha svaga minnen av från förr. De flesta av övningarna var dock helt obekanta. Vi satt på bollar och knäppte nötter mellan skulderbladen, stod på pallar och drog in magen, ut med ryggen, böjde oss neråt/utåt/uppåt, höll balansen, tappade balansen och försökte att se naturligt avslappnade ut samtidigt som vi försökte le. Ibland skulle vi hålla som stålmannen ibland som Gunde. Bollen skulle man sitta på, ligga på, stödja benen på, man skulle inte trilla av eller rulla ut i korridoren. Rörelsen skulle vara naturlig. Vi hade en mycket trevlig instruktör som föreföll kunnig och hade många bra åsikter. Vi har bestämt oss för att ge styrketräningen en chans och har passerat hinder nummer ett, d.v.s. våga oss in i styrketräningslokalen och tänker träna två ggr per vecka enligt instruktörens förslag. Vi utvärderar efter cirka en månad.
Åsa, som haft stora problem med kramp i vaderna, hade förhoppningen om att mer styrka i vaderna skulle vara lösningen. Men icke! Vår duktiga instruktör trodde inte på den förklaringen. Efter att ha instruerat Åsa att utföra ett antal krumbukter konstaterade hon att orsaken var för korta vadmuskler vilket åtgärdas med stretchövningen på bilden.

Dax att anmäla sig till Vättern!

Fredrikshofs Startklunga har öppnat! Gemensam start för cyklister som vill köra i mastergrupper (kl 04:02), och gemensam start för övriga Fredrikshofscyklister (kl 04:00).Antalet platser är begränsat till 70 per starttid vilket gör att först till kvarn gäller vid anmälan. Anmälan öppnade idag och redan 76 anmälda. Mao skynda, skynda. Bilden ifrån förra årets vättern.

I mål!

Sol, med- och motvind. I mål efter ännu en underbar dag. Vi tog det lite lugnare idag och njöt av naturen. Helhetsintrycket: ruggigt bra lopp och en mycket platt ö med fin natur. Bilden ifrån muren.

Gotland 360

Etapp 1 på turen är avklarad. Vi har cyklat 20 mil idag med gott om depåer. Fina vägar, vacker natur och bra käk. Middagen bestod av helstekt lamm. Vädret har varit bra. Imorgon avslutar vi turen. Bilden ifrån södra gotland, visar hoburgsgubben och två figurer från fastlandet. Gotland 360 är att rekommendera. Även om man hatar cykling får man svårt att inte älska maten och stämningen och anmäla sig av den anledningen. Älskar man cykling är loppet ett måste.

Medalj!

Nu har medaljerna för Le Grimpeur de France kommit! Vi är nummer 42 respektive 43 som fullföljt loppet. Vi har börjat skriva en berättelse om loppet men det tar tid att sortera tankarna och det finns så mycket att berätta. Se fram emot en avhandling, när den väl blir klar...

Hösten är drömmarnas tid!

Bilden, som föreställer Splugenpass, är lånad från http://www.centcols.org/voyages/thonon-trieste/thonon-trieste.htm.

Hösten är årstiden då det börjar bli mörkt på kvällarna, löven börjar skifta färg och det finns ännu ett par månader av bra utomhuscykling innan skidsäsongen börjar. Nästa helg kör vi årets sista lopp, Gotland 360. I år har vi inget långt höstlopp som vi hade förra året utan tankarna börjar redan glida över mot nästa års säsong. Än så länge behöver drömmarna inte bli så konkreta att det börjar talas om mål.

Det finns en del som skall köra London-Edinburgh-London (LEL) nästa säsong, se http://www.youtube.com/watch?v=fsv_H03tlRs. Åsa har alltid velat cykla i England så varför inte, men å andra sidan, kommer inte alla lågtryck ifrån England? Om det regnade mycket när vi körde PBP förra året hur mycket kan det då regna i England? Fast England utan regn är väl som en skidort utan snö. Det konstanta skvalandet ingår väl, tillsammans med de lokala pubbarna, som en del av charmen. Nja LEL får vi nog fundera ett tag till på.

Kanske en bergstur ovan molnen? Alperna lockar! Nästa år är dock tänkt som ett mellanår. Planen är lite mindre träning och lite lättare mål än i år. Olle har tipsat oss om några olika alpinturer. Det finns två sorters randonneurvarianter som utgår ifrån Genevesjön, dels österut i italienska och i viss mån schweiziska alperna och dels västerut (franska alperna). De två varianterna är Alpine och Pre Alpine. Alpine går på toppen av berget och Pre Alpine vid foten av bergen: http://www.chez.com/bikeevasion/prealpes.htm, http://www.chez.com/bikeevasion/alpes.htm. Starten sker vid Thonon les bains vid Genevesjön (franska sidan) och vi är nog mest sugna på den östliga varianten. Då kan man börja med Thonon-Trieste (Randonnée Alpine - Thonon to Trieste, 1180km and 41 cols through the Swiss and Italian Alps and Dolomites.) och därefter cykla cirka 15 mil västerut längs kusten till Venedig och cykla Venedig-Thonon (Randonnée Préalpine - Thonon to Venice, 1209km and 69 cols through the Italian Alps and Lakes). Vi lärde oss efter CB att det är rätt slitsamt att inte köra en rundtur så därför vill vi gärna köra en rundtur. Alpturerna österut kombinerade skulle kunna bli en sådan tur. Bilder finns på http://www.centcols.org/voyages/thonon-trieste/thonon-trieste.htm och http://www.centcols.org/voyages/thonon-venise/thonon-venise.htm. Jösses vilka bilder! Man längtar dit! Rutten skulle bli på ungefär 250 mil och 45 000 höjdmetrar, maxtid 21 dagar (9+12) därtill kommer en transportsträckedag Trieste-Venedig.

Hemsidan där bilderna kommer från har den ultimata turen: Arc en Cimes (De hundra högsta passen i alperna, 81 pass över 2000 m och 22 mellan 1900 och 2000 m, 500 mil och 115 500 höjdmetrar, http://www.centcols.org/rando_perm/arc/profil.htm). Den turen får dock vänta på sig, 2010 kanske. Man får rysningar bara man tänker på turen - cykelnjutning personifierad.

Det blir nog alperna nästa säsong. Frågan är bara i vilken form. För tillfället går drömmarna mot de italienska alperna med Randonné Alpin i kombination med Randonné Pre Alpin. Kanske man skulle ta någon dag i Venedig när man ändå är där. Men hösten är lång och än kan man drömma. Pack tour tycks ha en tur i Anderna om höstarna. Ser ruggigt vackert ut men är tyvärr ett ställe där det är bäst att åka på organiserad tur.

Bra samling för andra permanenter ifall man vill drömma på egen hand:
http://www.randonneurs.bc.ca/odds_and_ends/cycle_tour.html#anchor114900GF
Toppdrömmen: http://www.centcols.org/
Vill man drömma i grupp: http://www.audax.se (I brist på Åland, och goda odds att spota erfaret folk).
Eller varför inte http://www.google.se (varför begränsa sig).

Promenadcykling i goda vänners lag

Det är alltid lika roligt att komma tillbaka till Audaxen! Det är verkligen social cykling och vid det här laget så känner vi de flesta. Det mesta hinner avhandlas på vägen mellan Barkarby och Sigtuna: Pulverlackade ramar, byta kedjeringar, jorden-runt-cykling, sommarens äventyr, kommande cykelplaner, tips på bra vägar, Rahpakläder... Fikat på Tant Brun i Sigtuna är alltid lika mysigt. Det finns en pulshöjare för de som vill - utmaningen att bli bergakung eller drottning i Dalkarlsbacken i övrigt är det lugnt och fint. Enligt regelboken för Audax ska rullsnitt vara 22,5 men i praktiken brukar det bli runt 25.

En dålig start

Efter nästan två veckors vila orsakad av att Åsa åkt på en envis förkylning försökte vi oss på en start på 60-mila i Västerås. Väderleksprognosen lovade vackert väder och det gjorde inte ont i halsen längre. Uppgång vid 3.15 för att hinna till starten 6.00. Vi var fyra som kom till start. Vinnaren av Sverigetempot, ordföranden i CK Distans samt team Laggis. Vi körde i samlad tropp ut från Västerås i makligt tempo men när farten sedan ökade gick Henriks puls upp våldsamt och vi fick släppa. Åsa blev väldigt konfunderad eftersom det är sällan/aldrig som det är Henrik som är orsak till att vi släpper. Vi tänkte först att det kunde ha med den tidiga timman att göra och Åsa gick upp för att dra en stund. När Henrik släppte igen förstod vi att det måste vara något med cykeln. Det visade sig vara bromsarna som låg mot fälgen. När detta åtgärdats blev pulsen normal igen. Åsas förkylning var dock tyvärr inte helt borta. Hostningarna tilltog och vi insåg att det nog var klokast att vända och cykla hem igen. Som spiken i kistan fick Åsa kramp i vaderna. Sannolikt berodde krampen huvudsakligen på saltbrist. Åsa har vaknat med kramp i fötterna några nätter innan också men trots det glömt att ta salttabletter innan. Lärdom: Grunda alltid med salttabletter kvällen innan ett lopp. Träna vadmusklerna i vinter!

Göteborg

Ibland glömmer man de fina vägarna, backarna, fiken, naturen, göteborgarna. Men ibland så är man åter och då känns livet sådär underbart och man njuter av att bara få vara. Bilden visar en sjö i närheten av Hällingsjö (öster om Gbg). En underbar göteborgshelg där vi bland annat lunchade vid det bedårande fiket i Tostared och fick riktiga havskräftor till middag. För den som inte varit Götet rekommenderar vi det starkt. Bra backar och ruggigt vackert.

Madonna del Ghisallo

Cyklisternas skyddshelgon hade absolut en vakande hand över oss. När vi kom hem upptäckte vi att Henriks bakdäck var helt slut. Ett mirakel att det inte blev punktering! Kompislappar är ovärderliga när det gäller att hålla kläderna rena. En nackdel är dock att man inte ser däcket så tydligt.

Dag 25: I mål!

Två mycket glada grimpeurer gick i mål idag kl 15:40. Bilden ifrån målet vid FFCTs hotell i Aubusson. 25 dagars underbar cykling är tillända. Vi har lyckats med vårt mål!

Dag 24: centralmassivet

Åter i centralmassivet. Topparna börjar heta puy och det blir svårt att välja bild, många vackra bilder att välja bland. På bilden syns en trött men stolt cyklist efter 15 procent i två kilometer - en bra avslutning på en col. Vi har stämplat tom c47, sol bakom moln. Vi är rejält trötta och hoppas att gå i mål imorgon.

Dag 23: längs en jojo led i ett kulligt landskap

Vi har kört upp och ner för små snirkliga vägar hela dagen. Landskapet påminner om en jätteversion av Brösarps backar. På förmiddagen, med nästan inga bilar, vacker natur och roliga vägar så var det cykling när det är som bäst. På eftermiddagen försökte vi mest överleva plus 52 i solen. Mycket vatten och mycket raster är tricket. Vi har nu lämnat Languedoc och befinner oss i midiPyrenéerna. Vi har stämplat tom c45. Vi räknar fortfarande med att komma i mål lördag kväll. Baknavet håller än.

Dag 22: tillbaka i languedoc

Varmt och backigt sammanfattar dagen. Bilden ifrån Roc Suzadou Languedoc. Vi har återigen försökt fånga de vackra ljunghedarna på bild. Baknavet fortsatt illa men funkar hyfsat. Fransoserna är ruggigt trevliga alltid hejandes och när vi i en backe idag tagit paus för att klara hettan stannade de och erbjöd hjälp. Vi har stämplat tom c42 och räknar med att komma i mål på lördag. Idag körde vi 19 mil rullsnitt 19 km/h.

Dag 21: målvittring

Hela dagen har vi känt vittringen av mål. Oavsett om vi frusit i plus 5 upp för tourmalet eller som på bilden jagat längs en uschlig väg mot en okänd col i Pyrenéerna, eller legat i bocken i 35 längs la Garonne. Det har varit en fin dag med sol över vackra berg. Frågan är dock om inte höjdpunkten var Grotte du Mas d'Azil. Grottan var avstängd för bilar pga en föreställning så vi fick ensamma köra igenom grottan ackompagnerade av en dawn of man. Vi har stämplat tom c41 och hoppas att gå i mål på lördag. Frihjulet låter inte bra men funkar hyfsat.

Dag 20: kasetten lös

Henriks kasett har lossat. Vi har med oss kasettnyckel till shimano men inte till campa. Vi vänder därför nerifrån bergen för att finna hjälp! Dimma och kallt. Vi har stämplat tom c38. Det visar sig vara frihjulet som havererat. Det blev en fältmässig lösning som kan hålla en dag eller 20 år. Om det håller får framtiden utvisa. Vi tappade en dryg halvdag. Campa verkar inte vara ett bra val i frankrike alla kan shimano ingen campa inga reservdelar och de går sönder stup i kvarten.

Dag 19: platt och molnigt

Bilden ifrån Lourdes, stämplat tom c37, molnigt och duggregn runt 20 grader. Cyklat i atlantiska Pyrenéerna. Det har varit ömsom böljande, ömsom platt men känts platt. 2732 höjdmeter på 20 mil låter värre än det var - det var till stor del bretagneska backar där man trampar istället bromsar nedför. Det kändes dock underbart om det var känslan av att kunna ligga på platten i 30 plus eller om det var svalkan. Det kan även ha varit känslan av att ha vänt som gjorde dagen. Under eftermiddagen så nådde vi halvvägs genom Pyrenéerna och har numera vinden i ryggen.

Dag 18: Hett som i en bakugn

Bilden ifrån col de Peyresourde, en mycket vacker col och när man når toppen så ser man snötäckta berg och där serveras crepes. Det var dock lite svårt att enbart njuta. stekhett, inte ett moln på himlen och inga träd att söka skugga under. Stämplat tom c34. Dagens etapp den kortaste hittills undantaget tour de france.

Dag 17: 18 procent

Plötsligt dök den bara upp efter en utförslöpa. Upp höger sa vägnötterna där väntade den och som genom ett under fick vi i lättaste växeln. Skylten bredvid vägen sa 18 procent, vägen sa 'här kommer ni aldrig upp'. Backen var som en mur utan slut. Ner med kepsen, inte titta längre än hjulet, håll balansen, jämt drag i kedjan. Inte titta, inte trilla det måste måste gå det går, jösses det går, spar på krafterna håll balansen. Meter för meter tog vi oss upp, vi slet, vi skrek, vi kämpade och till slut stod vi där. Alla bilderna blev suddiga, oklart om det berodde på fotografen eller motivet. Stämplat tom c33 kört 2/3 delar. Sol och lite regn, motvind. Ligger på 25 dagars totaltid.

Dag 16: Tour de France

Vägen avstängd - två gendarmer stoppade vår väg. Dagens etapp blev avbruten efter att vi precis kommit in Pyrenéerna. Vi fick istället möjligheten att titta på spektaklet. Under två timmar så kom reklambilar och bombarderade oss med mössor, korvar, nyckelringar etc och absurt många specialbyggen som påminde i mångt och mycket om chalmerscourtegen. Publiken dominerades av holländare och fransoser men även gott om andra nationaliteter. Vi var tex inte de enda svenskarna som stöd längs vägen i en gudsförgäten håla i Pyrenéerna. publiken var helvild och jublade för allt som rörde sig. Till slut kom cyklisterna på två sekunder. Vi har stämplat tom c31. Molnigt och motvinden är snällare än väntat. Nästa gång får vi samordna bättre med lokala lopp så vi undviker onödiga stopp men eftersom vi väntade i år så nästa gång är det deras tur.

Dag 15: Halvtid

Dagens landskap har varit väldigt varierat. Det var ganska likt Jura under morgonen därefter har vi passerat ljunghedar, prärie och bohusläns klippor. I fjärran har vi sett pyrinneerna som vi kommer in i morgon. Det märks på skyltar och rödvin att vi är nära spanien. Soldis och behaglig temperatur och en försmak av morgondagens starka motvind (70 km/h). Vi har stämplat tom c30.

Dag 14: Languedoc

Vi närmar oss Pyrenéerna med stormsteg. Det går ingen nöd på oss när det gäller berg vi har hälsat på ett observatorium på hög höjd men vi är rejält nyfikna på Pyrenéerna. Det har varit en solig dag med varierande natur. Allt ifrån gröna kullar till karga berg. Bilden är ifrån en av dagens vägar. GF är underbar när det gäller att välja små vägar. Stämplat tom c28 ligger före plan. Om vi fortsätter med samma fart hamnar vi på 25 dagar!

Dag 13: Halvvägs!

Dagen började med en färd genom en vacker ravin. Det är trevligt, men underligt att de bygger så krokiga vägar. Sol stämplat tom c26.

Dag 12: Mont Ventoux

Efter nattens åska var vi glatt överraskade över det vackra vädret på morgonen. Enda molnet låg över den topp vi skulle till. Morgonen doftade som ett linneskåp. Klättringen började lugnt genom en ekskog men de sista 6 km var riktigt tuffa med 10 % lutning och hård motvind. Vi passerade sammanbitna Simpsons minnessten. Väl uppe kunde vi konstatera att molnet låg kvar. Efter nedfärden tillbringade vi resten av dagen bland vinrankor. Vi har stämplat tom c24 och ligger före plan.

Dag 11: Provence

Lämnade alperna längs en gudomligt vacker dalgång med vinröda lodräta klippor (gorge de Daluis). Vi kom in i Provence och bytte därmed ljudet av koskällor mot cikadornas sång och edelweiss mot lavendel. Bilden ifrån Provence. Vi har stämplat tom c23 och har haft sol hela dagen. Vi ligger före plan.

Dag 10: Klättring i solen

Tuffaste bergsdan hittills. 15 mil, 3900 höjdmeter. Tre stigningar 1100 m, 1600 m, 1200 m. Varav col de la Bonette på 2802 möh var den på 1600 m. Vilket är europas högsta väg. Sol rejält trötta efter en varm dag. Man kan undra om det bra att starta col de la Bonette med 1100 höjdmeter i benen men det var kul. Ruggigt fin topp med underbar utsikt. Stämplat tom c21 enligt plan sol och varmt.

Dag 9: över 2000 meter

Idag har vi passerat två pass över 2000 meter. Det var sagolikt vackert med vattenfall, snöklädda toppar och raukliknande berg. Klarblå himmel och lagom varmt. Vi lyckades också hitta en mekaniker som kunde fixa Henriks styrlager - kort sagt en perfekt dag! Vi har stämplat i c20.

Dag 8: En tredjedel!

Ytterligare en dag i alperna och otroligt vackra vyer. Bilden ifrån Grenoble en fin stad väl värd att återvända till. Vi har otur med att finna hjälp för styrlagret. Efter mycket letande i Grenoble fann vi till slut en racerbutik och fick prata med mecken. Halv dags jobb, serious problem, fullbokad. Vi hoppas på bättre tur framgent! Soligt väder drygt 3000 höjdmeter. Stämplat tom c19 lite före plan.

Dag 7: Styrpluppen hoppa ur!

Grejen som skall hålla styrlagret på plats flög iväg när henrik körde över ett gupp. Vare sig vi eller den lokala cykelmeken lyckades laga det riktigt bra men det håller förhoppningsvis till grenoble. Dagen började med moln men gick sedan över i sol. Vi har stämplat tom c17 och är åter i alperna och sett turens första snöklädda topp. Bergen lite brantare nu idag körde vi över vårt första berg med rödprickiga vägar. Vi tappade tid med strulet men ligger före plan.

Dag 6: 100 mil!

I hård motvind kämpade vi över Juraplatån. Att vinden var hård och inte vi som var trötta bekräftades av att det var svårt att äta spagetti - vinden gjorde den mycket rymningsbenägen. Vi ligger före plan och stämplat c15. Vi har precis passerat 100 mil. Imorgon lämnar vi Jurabergen för de spetsiga alperna och högre höjder. Bilden visar en typisk och vacker bergsvägg ifrån Jura. Vi har passerat ruggigt många skidorter idag. Vädret, förutom motvind, 15 grader och skurar är inget man förknippar med frankrike i juli. Imorgon hoppas vi dock på sol och värme.

Dag 5: En tur till schweiz

Mycket upp och ner även idag. Vi är kvar i Jurabergen och kör upp och ner. Passen är cirka 1000 m höga, omgivningen 400. Nu övernattar vi på ett hotell nära gränsen till schweiz. Utsikten mot bergen är underbar. Hotellet ligger på cirka 400 m så ni kan gissa vad vi gör imorgon bitti.

Dag 4: Grand Ballon

Lördag och solsken med massor av cyklister och MC. Vi hade tänkt oss en kort etapp men det visade sig att det inte fanns några rum i C10 så vi fick fortsätta till C11. Man kunde se ända till alperna från grand Ballon - fantastiska vyer! Nu ska vi äta surkål och njuta av den härliga kvällen.

Dag 3: Mouthier Haute Pierre

Branta vita bergsväggar och djupa raviner har dominerat dagen. Antingen har vi cirklat längs någon å i en djup ravin eller så har vi som på bilden klättrat uppför någon bergsvägg. Grymt vackert och väldigt rolig cykling ravinerna lutar ofta rejält nedför varför det går undan. Vi övernattar på kontroll c8. Vi ligger före plan. Vi har haft avstängda vägar som tvingat oss till långa omvägar, svårt att hitta, punka, och en lång sträcka utan mat. Vi planerar därför kortare pass imorgon. Strax innan kontrollen så blev vi ifattkörda av en som kört GF på 27 dagar och 4 PBP - jättekul!

Dag 2: Regn i Jurabergen

Det är inte alltid cyklister gillar regn men efter gårdagen behövde vi svalka oss. Det blev heldagsregn med skyfall som övergick i hällregn. Rejält uppblötta pyntade vi hotellrummet med dyngsura prylar. Vi har stämplat till och med c6 och ligger före plan. Vi har kört 36 mil och är lite piggare än igår. Vi har lämnat rhônealperna för Jura.

Dag1: Första etappen

Henrik poserar vid dagens första pass. Det blev 11 pass, 2851 höjdmeter och 19 mil idag. Det var riktigt jobbigt i 30-graders värme men det gick. Landskapet bestod av slogsbeklädda kullar men även lite sound of music kullar. Rysligt vackert även för två trötta cyklister. Vi har paserat Loire och befinner oss i rhônealperna. Vi har stämplat tom c4 och ligger före plan.

Provkört banan

Kom till hotellet vid lunchtid och ägnat dagen till cykelvård och provkörning av banan. Det var ruggigt varmt, två flaskor räckte 12 kilometer och rejält backiga 12 kilometer tog 1 timme. Vi tänkte starta 5 imorgon för att komma en bit innan hettan sätter in och vi har stoppat extra vatten i packningen. Vi bor på ett cykelhotell med cykeltvätt, varje rum har eget torkställ,...

På väg!

Direkt efter stockholm göteborg begav vi oss söderöver. Ifrån ett underbart lopp mot ett annat. Vi hann igår till maribo beläget strax innan rödby.

Första gänget i mål

7 personer gick i mål 5.10. Starkt jobbat i motvinden och regnet!

Starten har gått!

0800 begav de sig iväg. Uppehåll 15 grader spänning i luften stockholm göteborg har startat. Nu väntar 55 mil för cyklisterna själva väntar vi i mål. Livet som funktionär är rätt kul det också även om man gärna hade deltagit. Vem blir först i mål?