Audaxpremiär

17 premiärlejon minglade hos tant brun. Åsa föreslog Tell att vi borde ha Champagne nästa premiär. Han föreföll tilltalad av idén. Fint väder och trevlig cykling. Medvind var bara halva sanningen. 9 mil, 22,5 km/h.

Medaljceremoni

Idag kom medaljerna för CB. De är jättestiliga! En exklusiv skara har fått dessa medaljer. Vi är nummer 15 och 16. Detta nummer är graverat på baksidan tillsammans med datum och namn.

Man ska sluta när det är som roligast

Hällregn och rejäla kastbyar som skakade om oss väckte minnen till livs. PBP kändes inte långt borta! Man blir lätt nostalgisk sista dagen. Det enda som saknades var beckmörkret men om man blundade så... :). Veckan har varit underbar. Vi har kört massa serpentiner och klarat rejäla branter både uppför och nedför. 100 mil, 13000 höjdmeter och rejält med självförtroende. Le grimpeur - here we come! Ps jösses vad vackert det var i bergen och vilka trevliga cyklister vi träffade!

Kall start!

Plus tre visade termometern vid start. Ambitionen var innan start att hinna till de höga bergen. Avståndet var dock för långt och åsynen av snö vid havsnivå fick oss dock att ändra turen. Det blev en småkullig tur istället.

Många djur i bergen!

I italien låter man djuren gå fritt i bergen. Det är inte ovanligt att bli stoppad av en ko eller fårskock. Idag blev det ytterligare en tur i bergen. Vi klarade en 17 procent backe! Vi blir bättre och bättre!

Rocca di papa

Vi cyklade upp till påvens berg. Vi var inte riktigt säkra på vad vi skulle finna där men hoppades något tecken på en kommunikation med ovan. Döm av våran förvåning - här var det moderniteter som gällde. På vägen ner drabbades vi av stora syndafallet. Hade vi bitit i kunskapens frukt?

Patrica - en av många fina bergsbyar

Ytterligare en bergstur. Vi blir allt duktigare på tekniken. Men det finns de som har större vana. När Åsa kände sig riktigt nöjd med farten nedför serpentinerna kom det en Italienare och körde om utan att hålla i styret, rättandes till tröjan.

Bergsturen

Vi tog en tur runt det vackra berget som man ser från hotellet. Det var samma runda vi körde i fjol men i år gick det mycket lättare. Vi har gjort framsteg med serpentinkörningen. Backen vi inte vågade köra nedför i fjol kändes i år rätt mänsklig.

Pontecorvo

Dagens utflykt gick till pontecorvo. Jean baptist bernadotte var furste av pontecorvo innan han blev kung av Sverige. Vår bedömning är att han gjorde ett uppköp.

Bakgrundsinformation:

Den 6 juni 1806 tilldelade Napoleon sin fältmarskalk Jean Baptiste Bernadotte furstendömet Pontecorvo (på svenska ungefär ”den krokiga bron”), nordväst om Neapel. Furstendömet med cirka 12 000 invånare bestod av staden Pontecorvo med sina intilliggande omgivningar.
Som furste av Ponte Corvo förde Bernadotte ett vapen bestående av en delad blå sköld, vars övre del upptogs av Frankrikes kejserliga örn och vars undre del innehöll den bro som gett furstendömet dess namn. Vapnet intar än i dag vänstra fältet i det svenska riksvapnet.

Prima birra

+19 grader och sol. Nu sitter vi vid havet och inleder semestern med en öl i solen. Det här kommer bli en underbar vecka.

Italien

Imorgon åker vi till italien för en veckas träningsläger.

CK Distans årsmöte i Köping

Det var ett oväntat väder som mötte oss på morgonen. Regn och hård vind. Regnet hade varit i prognoserna men vinden var oväntad. För att kunna hålla tidtabellen fick vi belasta ekipaget till bristningsgränsen. Det började med att bakhjulet i framvagnen började låta och kärvade i uppförsbackarna. Först trodde vi att spelet mellan chassit och hjulet som var i snålaste laget men det visade sig att det var infästningen som hade börjat ge sig. Vi gjorde en temporär lagning och körde vidare. Vinden friskade i men vi höll oss till tidtabellen. Lite senare började det dock komma frustande läten ifrån bakvagnen. Det bar sig inte bättre än att pedalförarna började låsa sig. Strax efter Mariefred låste sig pedalförarna helt och fick stanna och räta ut dem. För att undvika nya låsningar fick vi därefter fortsätta med reducerad fart. Rejält förenade anlände vi till årsmötet. Utan att avslöja alltför mycket så ser Stockholm-Göteborg ut att bli ännu bättre än ifjol (hur det nu är möjligt) och hemsidan kommer att bli bättre. Efter årsmötet blev det fika vid torget. Caféet hade mycket goda semlor.

Ordlista och packlistor

I förmiddags satt vi och förfinade bloggen med ett stämningsfullt Vasalopp i bakgrunden. Vi har sedan länge tänkt att vi har en del ord att förklara för våra läsare så därför blev det en ordlista i högerkanten. En annan tanke som förverkligades var våra packlistor för olika tillfällen. Även dessa fick plats i högerkanten.

När skideliten gått i mål i Mora tog vi oss ut med cyklarna. Det blev ett varv i Lida. Det är riktigt roligt att forsa fram utefter stigarna. Med ideliga backar blir det ett växlande hela tiden. Henrik, som körde MTB, lyckades ta sig upp för alla backarna per cykel. Åsa gick när det var mer än 15 % (cykeldatorn visade 30% på ett ställe men det känns som ett mätfel för de som gick).

Vi avbröt innan den vita varan blev den vita faran!

Klockan ringde 5:00 och som de vana randonneurer vi är gick vi direkt upp. Efter en tidig frukost hemma hos Åsas mor (nej hon låg kvar och sov) så begav vi oss. Det skulle bli både Klevaliden, Dunkehallabacken, Taberg plus några kullar till. Jönköpingstrakten är verkligen ett eldorado för landsvägscyklisten. Vi hade velat hit och dit om cykelvalet innan vi begav oss till Jönköping. MTB med dubb eller racer? Valet blev till slut racer och nu satt vi äntligen i cykelsadlarna i gryningens första minuter. Det var någon grad plus och regn. I den 8 %-iga backen upp till Barnarp började något gå snett. Regn blev till slask, slask blev till snö. Glasögonen immade/snöade igen och däckvalet kändes alltmer spännande i uppförsbacken. Efter ett kort rådslag beslöt vi att det bara var att styra om turen tillbaka hemåt med svansen mellan benen p.g.a. vårt vågade däcksval. Efter att ha stannat och fyllt klossarna med issörja var det näst intill omöjligt att klicka i pedalerna och dreven började samla på sig is. I nedförsbacken mot Norrahammar fick vi även känna på kylan. Blötsnö är kall när man kryper nerför backarna och händerna började bli kalla som isbitar. I morgon blir det nog racer igen (hoppet är det sista som överger människan…) denna gång dock i trygga hemtrakten. Backarna i Jönköping gav dock mersmak och vi hoppas att snart få vara åter.