Dag 6: Äntligen fick vi glädje av alla förstärkningskläder

Vi brukar alltid ha med oss riktiga regnbyxor och långfingrade handskar när vi cyklar i bergen. Det känns tryggt att ha något mer att ta till om det skulle bli värre. Idag blev det värre. Det började skapligt med uppehåll efter nattens regn men efter frukost vräkte det ner. Temperaturen gick raskt ner till 5 grader och där låg det sedan hela dagen. Innan första långa utförslöpan hittade vi turligt nog en busskur där vi kunde svida om. "Early winter" handskarna räckte inte långt så vi investerade i varsitt par windstopperhandskar i en sportaffär vi passerade. Dock var de lite små så vi vågade inte ta av dem förrän vi var framme på hotellet. Det fick därför bli en kortare tur idag. Vi sover i Cortina som är en riktigt exklusiv storstad mitt i bergen. Vi har passerat C56. I morgon blir det flera riktigt höga pass så håll tummarna för att det blir lite varmare. Bilden visar Henrik i full mundering. Det är kontrasten som gör att det ser soligt ut. Ett något pessimistiskt inlägg får erkännas men det kanske kan få signaturen "bitter och avundsjuk" att bli lite bättre till mods.

Dag 5: Åsa goes Unplugged

Visst är det praktiskt med en karta, ett spår med rutten, telefonummer till alla lokala hotell, puls, lutningsmätare, temperatur, hastighetsmätare och GPS och allt i samma praktiska manick.  Rent ut sagt underbart. Lite tyngre dock när manicken hänger sig. Då är man utan hotell, karta, puls osv. Igår kväll så hängde sig Åsas GPS. Den gick inte att starta om..... Det hela löste sig dock idag efter en del surfande. Man trycker uppe vänstra hörnet på skärmen när man startar om manicken. Vi sover i Auronzo och bilden är därifrån. Vi har cyklat t.o.m. pass 51. Halvvägs alltså. Ytterligare en dag med perfekt väder men i morgon väntas 33 mm regn och 11 grader.

Dag 4: Vägarna

Våra tidigare erfarenheter av Italienska vägar är att asfalten ofta ser ut som ett puzzel och att lutningen i Dolomiterna är snäppet tuffare än i Franska alperna. Hittills på denna tur har asfalten varit exemplarisk och lutningen har med några korta undantag hållit sig kring 9%. Idag fick vi dock så vi teg. På lunchen idag varnade kyparen för att vår kommande sträcka skulle bli ganska tuff. Vi avfärdade det kvickt med att vi har ju klarat 44 pass hittills. Vägen var smal som en cykelväg och lutningen höll sig till beskedliga 5 %. Så värst tufft var väl inte detta, tänkte vi. Vi borde vetat bättre. Tumregeln är ju smalare väg desto värre lutning. Plötsligt dök 20% skylten upp: Åsa försvann iväg uppåt med uppmaningen "hyperventilera" medans Henrik passade på att vila när han fotade skylten. Början av backen var snäll sedan blev det värre och 20 %-aren började. Mjölksyran pumpade i låren och svetten sprutade. Henrik kom längst, han klarade 4 min 40 sek. Kyparen hade nog en poäng där. Fördelen med cykelsemester är dock att man får leda. Vill någon mäta sina krafter med backen så heter passet Sella Ciampon (c45 på vår gpsies-karta) och skall tas ifrån Preone. I Preone bjuds det dessutom god pasta. Vi har cyklat tom C46 och bor i Tolmezzo.

Pelargonernas förlovade land

Det otroligt vackert med pelargoner i blomsterlådorna på joddlarhusen. Det har man insett här i Dolomiterna och därför har alla pelargoner i blomsterlådorna. Det kan inte vara lätt att vara trädgårdsmästare här inte. Man kan riktigt se henne framför sig när hon målande beskriver en penseekavalkad och kunden svarar "låter fint men det blir nog pelargoner i år igen". Vi har hunnit tom col 39. Vädret fortsatt toppen och är, enligt lokalbefolkningen, typiskt septemberväder: frisk luft och lagom varmt. Augusti och Juli anses varmt och kvavt vilket stämmer med vårt Juliäventyr för två år sedan. I morse så hängde sig Åsas telefon så vi blev inte väckta. Dock ringde hotellägaren och väckte oss och skickade med oss en jättepicknickfrukost som vi avnjöt i solen på dagens första col. Vi har småätit av den under dagen och den lär räcka några dagar till som snacks. Idag sover vi i Lorezago di Cadore. En liten håla med någon sorts anknytning till förra påven. Kanske är han född eller har bott här, vi kan inte språket tillräckligt för att förstå alla affisher.

De vänliga sydtyrolarna

Vi slogs redan första dagen hur trevliga sydtyrolarna är. Vi trodde att hotellet låg i granbyn. När vi inte hittade hotellet så stoppade Åsa ett ungt par. De kunde ingen Engelska så när de inte kände att Åsa förstod, vägbeskrivingen trots snabbkurs i italienska (höger och vänster och sånt) så ringde de upp en kompis. Henrik har lagt märke till att de om han säger hello så svarar de hello, om han nickar så nickar de, ciao ciao, vinka vinka. Snacka om att vara vänliga. Höjdpunkten var nog idag när Henrik bromsade in cykeln för att köra över en uppfräst asfaltskant. För att undvika punka och bakhjulet ställde han sig upp och böjde knäna när han körde över. Bredvid vägen stod en välväxt äldre herre som log brett och neg tillbaka. Dagens  bild är ifrån Passo Brocon. Vi har hunnit tom C34 (målet C100). Vädret kanon sol och lagom varmt.

En magisk dag

Ibland börjar semestern på ett förtrollat sätt. Varmt vid starten (brukar inte kunna starta med kortärmat utför från 1200 meter), inga bilar, ren asfalt och härliga serpar på små vägar. Därefter skulle det bli trafikerad väg men vad fanns där bredvid om inte en väg som var en tvärhundkoja bred med bra asfalt och inga bilar. På eftermiddagen var vi oroliga för värmen. Vi hade kommit ner i dalen med +35 och var oroliga för vår stigning på1200 meter. Då kom det förlösande regnet. +17 är det nu sa Åsa. Känsla nummer två var att det kändes som om man var på väg till vättern. Nästan alla bilar hade cyklar i bilen eller på bilen och det var massor med cyklande människor, på MTB, på racer eller på standardcykel. Nu bor vi vid c30 (1600 m) på ett fullbokat skidhotell, inte illa på sommaren. Vi startade på C26 och sista collen är C100.

Stau, stau och Marc Girardelli

Jösses vad mycket köer. Den längsta var på en timme och slutade i en automat där man fick inträdesbiljetten till betalvägen. Inte mycket tidsvinst med motorvägar i det läget... Vi hade bokat ett hotell uppe i bergen för det var fullt på alla hotell nere vid sjön. När vi frågade oss fram till hotellet fick vi veta att det var Girardellis hotell. Låter bekant tyckte Åsa. Kan det vara en tennisspelare?

Värmeböljan Lucifer

På söndag börjar den riktiga semestern. För två år sedan startade vi att cykla permanenten Cent cols en Triveneto men blev tvugna att avbryta efter 25 bergspass på grund av omänsklig hetta. 38 grader i skuggan är ingen lek när man cyklar i berg. Vi bestämde oss då för att återkomma på hösten någon gång och nu är det alltså dags. Tyvärr pågår just värmeböljan Lucifer i Italien. Värmeböljor som fått ett namn är sannolikt av det värre slaget... Håll tummarna för att den avmattas till helgen! Rutten vi ska cykla kan ni se här: gpsies

Tyska östersjökusten

Vi har varit sugna ganska länge på att cykla i norra Tyskland. Nu äntligen blev det av. Utrustade med en bikeline karta och GPS så var det inga problem att hitta småvägarna längs kusten. Resan började perfekt med medvind trots vi reste västerut. Vägarna visade sig vara riktigt fina. Dels var underlaget så bra att Åsa inte hade problem med sina racerdäck (trots att det var grus) men framförallt var de underbart situerade. Vi cruisade fram i 30 längs strandkanten och njöt av vattnet, båtarna, folkmyllret, drakarna, vindsurfarna och alla tandemcyklar. Tandem har slagit hårt i norra Tyskland. Vi såg massor. Platt landskap och hav är magiskt vackert. Här och var fick vi vara ensamma med naturen och bitbis vimlade det av cyklar. Östersjökusten rekommenderas varmt för semestercykling. Man får cykla längs vattnet och det finns gott om bra hotell och restauranger. Som bilden visar var det inte helt platt heller...