25 colar blev det!

Nu är vi åter på hotellet får resan startade. Klockan är 2200 temperaturen är 31 grader och även en Grimpeuse tycker att det får räcka. Vi känner oss nöjda med turen trots att det blev korta dagar. Vi kommer nog snart åter för att ta de återstående 75.

Dag 5: +24 grader

Efter att ha besegrat colen vi gick bet på igår på bestämde vi oss för en vilodag. Vi hade en prioritet. Hotell med AC är inte lätta att hitta i bergen men till slut lyckades vi.

Dag 4: 38 grader i skuggan och 1300 meters klättring fick även Åsa se sig besegrad

Idag slutade turen kl 1430. Vi hade dock en fin tur innan dess. Morgonen var sval efter gårdagens regn. Ambitionen var att hinna 3 colar en 700 meters klättring en 900 meters klättring och en 1100 meters klättring. På vägen uppför trean kände vi dock att det var för varmt. Våttemperaturen var dock beskedligare än skuggtemperaturen. Henriks klocka visade 32 när han tog av sig den för att mäta skuggtemperaturen. Minnen från dagen är massor av äppleodlingar många cyklister en underbar spenat späzle. Rolig anekdot: på väg till hotellet så tappade Åsa kedjan och hamnade på kälken. Henrik som nyligen mätt upp skuggtemperaturen med tvenne termometrar blev orolig så när Åsa kom ifatt tömde han rådigt sin vattenflaska över henne för att kyla ner henne. Tilltaget uppskattades föga... Passerat col 21 stämplat stämpel 2 av 12.

Dag 3: Back on track!

Åsa kunde inte skiljas ifrån sina berg. Efter en sömnlös natt för Åsa så vände mirakulöst väderprognosen. Istället för 5 dagar stekhett så skulle det bjudas på regn i bergen. Planändring igen vi cyklade åter till rutten och Henrik fick besegra col 18. Bilden är på väg mot Madonna di Campiglio och det efterlängtade regnet. Det märktes att det var väderomslag col 18 var nästan behaglig och när regnet kom föll temperaturen ifrån 34 till 23. Vi fortsätter rutten men mer som turister än som randonneurer. Det blir mao snarare 50 än 100 colar. Vi har cyklat tom col 19.

Dag 2: kl 13:30 300 meter ifrån col 18 då vägrade Henrik

Det är underbart vackert jättefina vägar men de funkar inte som semester i ett skållhett Italien. Vi beger oss i ett lugnt tempo åter till Gardasjön. Sedan fortsätter vi semestern i lite kallare klimat. Vi lär dock återkomma - så fina berg är svåra att motstå. I teorin är det kallt i bergen nu, vi kommer nog tillbaka i september något år.

Dag 1: Åsa funderar om hon törs cykla upp för col 13!

Dolomiterna är sanslöst vackra. Branta vita och väldigt gröna. Det senare lär leda till att vi blir blöta då och då. Vägarna lite tuffare än vad vi räknat med. Vi träffade på ett italienskt par på första collen. De avrådde ifrån rutten och sa något om vinter och ännu inte farbar. Vi förstod dock inte hur dålig vägen var. Vi har lett mycket cykel idag. Vägen var delvis bortspolad här och var och grusvägarna bestod bitvis av stora stenar och berg. Dagen har varit toppen vi har dock bara cyklat 75 km, 59 km enligt vägbeskrivningen. Vi har fått vår första stämpel och övernattar på col 14 1892 möh.

Prima birra!

Vi har anlänt till Gardasjön. Lite fyrkantiga efter 12 h färd. Imorgon blir det Dolomiterna. Det börjar varmt: 32 grader på kvällen. Det blir många vattenstopp i morgon.

På väg!

Vid ettiden begav vi oss söderut mot italien. Ambitionen är att hinna till trelleborg idag och ta nattfärjan till kontinenten. Vi anländer till Rostock 0630 imorgon. Därefter rakt söderut mot Gardasjön via Berlin och innsbruck. Ett lätt regn hänger i luften plus 16 grader och vi passerar nu avfarten till Nyköping.

Cent cols en Triveneto inlagd på GPSies

På GPSies.com kan man nu se hur vägen slingrar sig bland bergen:

http://www.gpsies.com/map.do?fileId=vimumebcbzisdptp

Som synes på höjdprofilen är första dagen extra tuff...

Cent cols en Triveneto

Vi börjar bli klara med rekningen inför årets permanent: Cent cols en Triveneto. Rutten är en Randonnée Permanente av Club des 100 cols. Den är 170 mil lång, 100 bergspass (varav 12 över 2000 meter) och utspelar sig i alperna i Triveneto, Italien . Området är mera känt som Dolomiterna och ligger nordväst om Venedig . Det är många härliga namn i Italien: Vi ser fram emot att cykla längs glaciären Marmolada och att ta ”a sinistra” i Arabba för att cykla upp till passet ”Passo di Campolongo” eller att ta en Ramlösa på toppen av ”Passo di San Pellegrino”. Att döma av kartan så ser det ut att bli en riktig jojo-rutt. Col 69 längst ner i bild är Passo Rolle 1988 m, längst upp i bild ser vi C63 Passo di Cella 2244 m. Däremellan är det 13 mil och 5 pass runt 2000 meter, m.a.o. hur kul som helst. (Vi har dolt större delen av den sträckningen av hänsyn för de som inte tål uppförsbackar) Vi räknar med att bege oss ner till Italien på måndag eller tisdag.