Full fart i ett blåsippeland

 Jag och Åsa kom lite sent till start och hann precis få korten innan start. Skulle tro att det var runt 15 personer där. En jättesnygg cykelbil kom till start. Jösses Anoda vad fort den gick. Vi cyklade om den när den hade fått punka och när den senare körde om oss när jag tryckte på rejält nerför en utförslöpa så kom den som faren ifrån en annan värld. Jag brukar kunna stå på rätt bra utför annars tung cykel med tung cyklist och starka ben brukar kunna ge en skaplig fart.  Vi startade i medvind. Jag och Åsa hade tätklungan inom synhåll när vi körde ut. De tog det väldigt lugnt och säkert ut från start så det var inte jättesvårt. Solen och medvinden gjorde dock att vi fick stanna för att lätta på klädseln. Vi tackade dessutom högre makter för att vi inte hade tagit vinterbyxor utan för första gången i år (på hemmaplan) körde med sommarbyxor och lösa ben. Varma handskar byttes mot sommarhandskar med ”underställs handskar”, mössa till keps och vindjackan åkte av. Termometern visade inte på jättemycket men medvind och sol gör det varmt. Därefter rullade det på till Rimbo. Vinden sydöstlig kändes det som men med tanke på farten så var den nog mest östlig. Ambitionen var att spräcka rullsnittsårsrekordet på 24,7 och hoppades på 25 nått. Sträckan till Rimbo är rak och med lite trafik så man kan trycka på och lite lätt kuperad. Inte så mycket att det är svårt att hålla ihop men tillräckligt för att det skall kännas lite kul och man får ställa sig upp i en och annan backe. När vi kom till Rimbo så stod tätklungan eller delar av den (eftersläntarna kanske) och höll som bäst på att avsluta sin fika. När vi kom in i butiken så stod den genomtrevlige Mats och välkomnade oss till Rimbo. I Rimbo blev det en MER och en kanelbulle. Sedan vidare mot Hallstavik. Ungefär samma vägtyp som innan, rak och lite lätt upp och ner. Vill man stå på så är detta en mycket kul vägtyp. I likhet med innan var det inte speciellt mycket trafik. Någonstans här så började jag inse att det var sjukt mycket blåsippor. Tror aldrig jag sett så mycket blåsippor som idag. Måste ha någonting med jordmånen däruppe att göra och tajming det gäller att vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Underbart kul cykling upp till Hallstavik där Shellmacken numera hette Gulf. När vi kom fram så hängde fikade vi med gänget innan oss. De var dessutom snälla att vänta in oss vid starten. Då jag precis lärt mig att köra med bockstyre så ville jag inte ligga i klunga då jag hade fullt upp med att känna mig bekväm med detta så vi körde i egen tropp mot Uppsala. Här kommer min favorit del av 20 milaren. Rak böljande väg med lång sikt så man kan se den böljande vägen framför sig. Lite route 66  känsla. I Uppsala stämplade vi in ruggigt tidigt. Rullsnitt dit 31,1. Målet på 25 kändes som redan intjänat. Uppsala till Täby gick trögare. Dels så var det förvånansvärt mycket trafik vilket drog ner på tempot, dels så var vi lite slitna efter att ha kört för fullt till Uppsala och dels så hittar vi ganska dåligt. När vi försökte köra cykelväg istället för bilväg då och då vek den av åt fel håll så vi fick leda cyklarna över diket till vägen. Vi kom dock i mål på drygt 8,5 h vilket troligtvis är rekord för oss. Rullsnittet hamnade på stolta 27,9 km/h. Bara att konstatera vi är i ruggigt bra form i år. Blev ganska trött i ländryggen men den kändes bättre än förra helgen så även uthålligheten är på väg åt rätt håll. Summa summarum en toppendag.

Den fina bilden är tagen genom fönstret ut från Burger King Uppsala

Halvvägs!

Träningen inför Sverigetempot drog igång med Ötzin, dvs 2 januari. Nu är vi halvägs, lite drygt, om man räknar tid. Räknar man mil, så är det nog inte fallet då man rampar upp dessa. Träningen hitintills går enligt plan. Nu i helgen var vi ute och körde. Rullsnitt låg på lite drygt 24 vilket är årsrekord. Målet är marschfart på 30 och Rullsnitt på 28. Vi närmar oss sålunda målet med god marginal. Osäkerheten gäller uthållighet, Henrik hade rejält ont i ryggslutet mot slutet. Kanske inte så konstigt då han inte kunde köra bockstyre förra året. Men gör man en summering så ser det otroligt bra ut. Vi har troligtvis aldrig varit i så här bra form vid den här tiden på året.

Mål 2016: Sverigetempot eller Length of Sweden

Sverigetempot är ett lopp som vi länge har tänkt att vi borde köra någon gång men det har aldrig känts som det har varit det året. I år känns det annorlunda. I år känns det rätt. I år känns som det perfekta målet för oss. 2015 blev ett skadedrabbat år med begränsat med cykling och Henrik är väl inte helt återställd ännu. Formen var sålunda inte den bästa när 2015 gick mot sitt slut. Vi kände att vi behövde ett mål för att komma i form och ha något att se fram emot. Så när det nya året blev till så började vi träna och sikta på att köra PBP Audax. Ett lopp vi körde för 10 år sedan. Vi fick dock lite kalla fötter när vi var på ett uppstartsmöte för loppet. Att i ordnat led cykla tillsammans 120 mil och inte få sova när man ville var nog lite i tuffaste laget. En del minnen ifrån det loppet dök även upp om hur svårt det var att hålla sig vaken. Vi kände att det vore nog kul att köra det loppet igen någon gång men i år var nog inte det året. Mille Miglia fanns också med bland tänkbara lopp men vi var lite rädda för värmen i Italien i augusti. Sedan kollade vi in på Sverigetempot, oklart varför. Det kändes spontant som att det kanske kunde vara ett bra lopp. Sedan dröjde det inte länge innan vi googlade fram bloggberättelser, kikade på möjliga sträckor, funderade på träningsupplägg och slutligen anmälde oss. Nu är vi hårt nere i träsket och har redan börjat med träningen och formen börjar återvända. Träningsplanen är mer eller mindre en kopia ifrån uppladdningen ifrån London-Edinburgh-London (LEL). Vi prioriterar långa pass och försöker bygga uthållighet. I år kom vi igång med träningen 2 januari med Tour de Ötzi, en 20 milare ifrån Barkarby. Sedan dess har vi försökt att köra ett långpass varje helg. Veckan som gick var vi en vecka på Gran Canaria och lyckades få in 70 mil och rackans massa höjdmeter. Innan resan var vi mycket osäkra på hur det skulle gå. Dels beroende på att Henrik inte kommit igång med bockstyrecykling efter armbågsskadan och dels för att branta berg kräver en del kondition och uthållighet. Det gick dock mycket bättre än väntat. Henrik kunde cykla med bockstyre och vi kunde vara ute och cykla hela dagarna. När vi började träna inför LEL så kom vi igång mycket senare än i år. Det ser med andra ord ut att bli ett ruggigt bra år i år. Vi tänker även att försöka kopiera uppladdningen inför LEL, vi planerar att cykla till start. Tanken med det är att då är kroppen redan igång med fettförbränning och snabb återhämtning och det fungerade jättebra som uppladdning för LEL. 2016 kommer bli ett underbart år. Bilden är från träningsveckan på Gran Canaria.