Dagen började med en lång, flack backe upp till 1000 meter. Det var fantastiskt vacker natur. Vi körde i en dalgång mellan snöklädda toppar. I dalgången hade de lyckats klämma in två landsvägar, en motorväg och en järnväg. Efter Modane tvingade ett vägbygge oss att åka på norra sidan om dalgången istället för, som vägbeskrivningen angav, på södra sidan. Det gav oss sannolikt flera hundra extra höjdmetrar eftersom den alternativa vägen var avsevärt mer kuperad, men som vägarbetaren sa ”mycket roligare väg att cykla”. Att det var en rolig väg att cykla hade han absolut rätt i, det var fantastiskt vackert, fast just denna dag kändes det inte helt rätt med några extra höjder eftersom vi redan var ordentligt nervösa inför Col de Mont Cenis. Klättringen påverkade Henriks hjul negativt igen. Det blev till att ta en paus och spänna ekrar igen. Trakterna kring Lanslebourg föreföll säsongsstängda men vi lyckades i alla fall få lunch i innan passet. Passet, som vi varit nervösa för hela resan, gick mycket lättare än förväntat. Det var sex långa kurvor med c:a 7 % lutning upp till passet. Det var varmt under uppvägen och även på toppen. Vi stämplade på första bästa café, men det visade sig finnas flera caféer på toppen. Dammen på toppen var fantastiskt klarblå mot den klara himmelen. Det var fascinerande att se den gamla järnvägen på toppen. De var ett valvtak över spåret, troligen för att göra järnvägen mindre känslig för väder och vind. Nervägen började läskigt brant med några riktigt skarpa hårnålskurvor, men sedan blev det lite snällare kurvor. Så snart det bar utför blev det kallt. Skuggsidan bjöd inte på mer än 14 ˚C och det blev en kall väg nerför de snirkliga vägarna. Det var c:a 3 mil utför vilket var klart ansträngande för ryggen och händerna. Vi stannade flera gånger och kollade att fälgarna inte var för varma. Det märktes direkt på de ruffiga husen att vi var i Italien. Även en gångtrafikant som gick över gatan, gestikulerades mot en bilist utan koll på övriga trafiken indikerade Italien. Från Susa var det lättcyklat, platt och medvind så vi kom fram till hotellet i Angliana tidigare än beräknat. ”Natthärbärget" för cyklarna var dock lite problematiskt första natten i Italien. Efter mycket vädjande med hjälp av kroppsspråk och stapplande italienska fick vi ha dem på rummet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar