PBP 2015, nu startar äventyret

Det är inte alltid lätt att sätta mål för det kommande året. Mål skall vara specifika, mätbara, utmanande, realistiska och tidsatta om jag inte missminner mig. 2015 går Paris-Brest-Paris randonneur. När loppet senast arrangerades gick det inte så bra för oss. Loppet började fint, vi åkte iväg som en stormvind i en magisk medvind men sedan gick dessvärre cykeln sönder och gick inte att reparera. Vi kunde och ville men tekniken stod oss icke bi. Det finns sålunda en rejält oplockad gås där.

Målet för 2015 blir därför Paris-Brest-Paris. Ett perfekt mål för oss. Tidsatt: Augusti 2015 bär det iväg, specifikt och tidsatt ingen tvekan om man uppfyllt målet eller inte. Är man inte i Paris i tid så är man inte. Utmanande kan tyckas svårare men den som följt oss på vår blogg inser att vi har nog inte cyklat så mycket senaste tiden och är nog inte i vår bästa form. Det har varit mycket sjukdom, jobb och annat som satt käppar i hjulet.

På bilden ses en man, inte i sin bästa form och med arm i högläge, som är ruggigt sugen på PBP 2015. I sann hederlig nyårslöftesstil så går startskottet första januari. Första januari startar sålunda äventyret.

/ Henrik

Brittsommar

Lite oklart varför Henrik har ärmar på. Huvudelen av turen var det bara armar.  Hösten är otroligt vacker och luften frisk. En njutning för öga och lunga. En fin cykel gör inte saken sämre. Ännu inget namn på cykeln. Henrik håller som bäst på och rider in den. Idag var vi lite inne på Karl Gerhard men tiden får visa vem hen är. Formen så där men vi har äntligen kommit igång med träningen. Kan tyckas lite sent på säsongen men inte om man har fokus på 2015. Så i själva verket är vi ruggigt ambitiösa.

Vägarna längs Elbe

Måste skriva något om vägbeläggningen. Cykelvägarna längs Elbe är av minst sagt varierande kvalitet.  Här och var är det nylagd asfalt. Ofta är det cykelväg längs allé där trädrötterna ifrån träden skakar om en rätt så rejält. Sedan finns det hålbetong, plattor som man har lagt. Dessa ger en betydligt mindre omskakning med mer åt det konstant molande hållet. Då och då så har även en sådan satt sig så man får sig en rejäl skakning. Men bäst omskakning av dem alla är dock kullerstenarna  som de lägger på de finaste avsnitten. Tex cykelvägar över små söta cykelbroar. De vackraste avsnitten i byarna. Kullerstenarna är egentligen mycket glest lagd grov och stor gatsten. Då avstånden mellan stenarna är stor så når man tvenne mål. Dels så skakar cyklisten så han tror att han skall bli tokig och förstår därför att detta är ett fint ställe dels så utgör utrymmet mellan plattorna ett utmärkt ställe för krossat glas. Detta i kombination med den hårt vibrerande rörelsen hjulet gör när man kör över stenen det möjligt att slå hål på de mest punkasäkra däck. Cyklisten får då ett utmärkt tillfälle att stanna och se hur vaclert det är. Vi har köpt 2 däck ock en sisådär 9 slangar än så länge och lappat många däck.

I storkarnas förlovade land

När man sitter på uteserveringen och kikar i menyn så hör man plötsligt lite klipper i klopp. Man lyfter blicken och vad ser man där? Stork! Tyskarna älskar sina storkar. Biergarten med storkbo är hör häpna inte en alltför ovanlig skylt längs Elbe radweg. De flesta är som våra svenska fågelholkar. De sätter upp en rejält hög stolpe, på det ett bord och på bordet oftast en flätad korg där storken bygger bo. Nedanför på stolpen finner man en loggbok där de stolta tyskarna skriver ner allt om de häckande paren. Har någon sett någon sådan under en svensk blåmesholk?

Högvatten

Översvämningarna gör sig påminda överallt.  Flera vägar har varit avstängda då de har varit skadade av senaste översvämningen 2013 som tydligen var den näst värsta sedan man började mäta. Den riktiga dräparen var 2002 och överallt så hittar man markeringar som visar hur högt vattnet var då. Bilden visar vattenmätaren på den restaurang där vi åt lunch idag. Dalen som restaurangen ligger i är flera hundra meter bred. Vilka enorma vattenmängder som var här för bara ett år sedan! Imponerande att de lyckats återställa så bra ändå.

Hemresan började med full fart

Var det hemlängtan? Var det vilodagen? Var det vägkännedomen? Var det regnet? Oklart vad det var men fort gick det.  Planen var att länga hemvägsetapperna med 2 mil för att tjäna en dag på hemvägen.  Borde funka tänkte vi. Första etappen framme klockan 5 dvs 2 h tidigare än plan. Skulle vi ha längt med 6 mil istället? Som sagt lite oklart varför men vi räknar mad att hinna morgondagens förlängda sträcka utan problem, dock oklart varför.

Vilodag i Prag

Imorgon vänder vi åter. Det blev enklast att cykla tillbaka till resans mål. Det skall bli kul att uppleva turen bakvänt. Prag är en mycket vacker stad och enormt mycket mer livfull än när vi var här senast (sisådär drygt 20 år sedan).

Lite backigare idag

Det var klart backigare idag utan att för de skull vara direkt backigt. Om gårdagen var de vackra vyernas dag så var det lite färre berg idag och lite svårt att hitta matställen. Vet inte var man kallar det men lite förvånande var det allt att ödemarken dominerade innan Prag. Prag är annars platsen för dagen. Vi har korsat Tyskland längs Elbe och nått vårt mål, Prag. Det har varit en rackarns fin resa. Ikväll så njuter vi och tar igen oss och kanske imorgon också sedan blir det till att fundera ut hur man tar sig hem. Men som alltid gott att vara i mål.

De vackra vyernas dag

Svårt att välja bild idag, ska det bli fina bergen eller fina fornborgen i Bastai eller... Bra vägar och angenäm temperatur fick en att lyfta blicken. Äntligen lite berg längs floden och jättefina byar och vackra städer. På bilden ser vi incyklingen till Dresden. Det var efter Meissen det blev förföriskt vackert. En toppendag helt enkelt.

Elbe radwaag ett mega katsjing för färjkarlarna

Elbe cykelled korsar Elbe gång på gång. Jösses vad många gånger vi har hostat fram 3 Euro som turen kostar. Försäsong som vi är i så brukar det vara 2 bilturister (finns Elbe pkw-waag för dem? Vi delade frukost med ett pkw-par ifrån Frankrike) 10 Elbe radfährer och en ortsbo. Färjan är en rolig historia den drivs utan motor. Den drivs som en drake man lutar den snett mot strömmen och så går den åt det hållet  där båtens ända är uppströms (båten på bilden är sålunda på väg mot dig). Båten sitter i likhet med en drake fast i ett snöre uppströms. Färjan på bilden tar 4 radfärer inga bilar och inga lokalbor. På hitsidan finns 2 bilar och 12 radfährer.  Kollar man noga på bilden ser man solfångare används för elen på färjan.  Man inser snabbt att det måste blivit mkt mer lönsamt att bedriva färjetrafik när alla cyklisterna kom. Otroligt mycket fler betalande och ingen ökning av bränslekostnaden.

Varmt och massor av cyklister

Det hände något idag. Helt plötsligt översvämmades vägarna av touringcyklister. Lite oklart vad som hände, helg? finare vägar? semester?  Jättetrevligt, även om det blev klart svårare att hitta boende. Dagen dominerades dock av värmen. Kvicksilvret en bit över 30. Det blev många vätskepauser. Bilden visar när vi kör in i Magdeburg.

Det är inte alla cykelturister som bor i tält

Åsa tar igen sig på slottsterrassen. Det kan tyckas lite öde men fin utsikt en hovmästare och tvenne servitörer gör sitt bästa för att man inte skall känna sig övergiven. Ifrån terrassen så är det en alldeles egen Elbe utsikt.  Efter att ha besegrat kullerstenar, gatsten och grus på väldigt vackra men ack så jobbiga vägar är man värd nått extra. Menyn verkar sagolikt. När det gäller vägstandarden så kan man undra om man glömde att integrera DDR:s vägverk, för om man gjorde det så märks det inte så mycket.

Vad väljer man fin väg eller fin utsikt?

Tittar man noga på bilden så ser man lite blått i vänsterkanten. Det är den fint slingrande Elbe (fin utsikt). Till höger ser man nått grått. Det är en nygjuten betongväg (underbart slingrande och med magiskt grepp för hjulen). Rakt fram ser man nått rött på något brunt. Det är Henrik som hellre cyklar där för nedanför så ser han inte Elbe. Det bruna är fårbajs mycket kan man säga om fårbajs men inte ger det ett magiskt grepp i kurvorna snarare tvärtom.

Elbe

Det är något speciellt med floder. Idag nådde vi vår startpunkt vid lunchtid. Här börjar Elbe. Cuxhaven eller närmare bestämt kugelballe (Hette den verkligen så? Minnet känns inte helt hundra på den punkten...). Vi har cyklat öster och söderöver längs Elbe. Vi har sett massor av får, kan eventuellt vara vår fårtätaste tur hittills (Henrik tror det men Åsa tror Skottland). Definitivt är det i alla fall rekord i grindöppning. Bikeline (Tysk atlas) har varit vår vän. Tyskland och cykling stavas cykelvägar och dessa är hopplösa att hitta utan lämplig karta och då är Bikeline bra. Måste även sägas att det är mycket vackert. Stade var nog dagens finaste stad men det bjöds hårt motstånd. Blev drygt 15 mil idag. Dagens bild ifrån Elbes start (eller egentligen slut).

Så lyckades vi äntligen komma iväg

Det har har varit många bud om vart årets cykelsemester ska gå. Vi är i Tyskland i närheten av Cuxhaven och härifrån vi har tänkt att följa Elbe uppströms.  Det blir en kort tur tror vi. Henrik funderar på om han skall välja finsmakar menyn eller slemmermenyn. Han fastnar efter viss tvekan för finsmakar menyn. Imorgon bär det iväg.

Semester

Hinna ikapp, landa, ta det lugnt, göra det man drömt. Så är den äntligen här den välbehövliga semestern. Det har varit en tuff vår med ovanligt mycket på jobbet, ny klubb och flytt av lopp till Sötälje. Men nu är den här! Nu skall vi hinna ifatt, nu skall vi slappna av, Nu skall vi ta tag i det där, trädgård, husrenovering, cykling, klubb
... Idag blev det cykling på Södertörn. Sol, underbara vägar och en kär träff med cykelkompisen Eva som var en mycket rolig överraskning. Lite oklart vad det blir på semestern men det blir nog att hinna med allt det där men ändå inte.

Linköping in and out

De små rackarna har byggt om vägarna norr om Linköping. Vägnötterna har därför varit lite si och så där. Vi begav oss därför söderöver för att rätta till detta. Det blev en extra sväng på 100 milanötterna och en följ skylt Linköping C blev skylt saknas. Imorgon tar vi 60 milaren norrut ifrån Linköping så gissningsvis så blir det en extra sväng även där. Vi är annars klara med både 60 och 100. Det är därför vi har tid att putsa på de små detaljerna.  60 ligger den uppdaterade ute men inte 100.  Det var härligt att cykla ner det är något visst med försommgrönska. Det var lite midsommarväder inledningsvis men sedan försvann regnskurarna. Bilden visar Åsa på en bra Japansk restaurang. Så där härligt småtrött som man bara kan bli efter en heldagscykling en försommardag.

Så kom vi äntligen till Hög-Asko - eller - Stor farbror kräver mycket energi

Fram till 4 mil ifrån mål så gick allting  som på räls för Henrik. Två små detaljer ledde dock till... Mer om det senare. Först måste vi berätta att vi lyckades ta oss till skidorten Hög-Asko. Åsa hade rekat en underbar rutt via småvägar i bergen istället för att ta stora vägen dit. Strålande solsken och vindstilla på vägen ut. Den rekade vägen toppen, Askodalen och ravinen var fantastisk. Nästan inga bilar och cyklandes längs en fors längst ner i en hänförande ravin. Utför minst lika kul. Bilden precis innan vi rullar utför, 1400 möh. Hur var det då med stor farbror? Jo, det krävs mer än en baguette och en crèpe för att transportera en stor karl 3000 höjdmeter och 15 mil. Förutom energibrist så var det även saltbrist vilket resulterade i kramp. Salttabletterna var tyvärr glömda på hotellet.  När vi hade 4 mil kvar kom nödgodiset fram men det räckte inte långt. Vi tog oss hem men inte mer. Med tom blick intogs middagen och nu börjar han kvickna till.

Toppbestigning och slalom i det gröna

Det är svårt att låta bli en toppbestigning. Toppbestigningen här börjar i Speloncato med en jättebrant betongväg med en stigning på 100 m och en skällande hund de sista 20. Fixar man den, fixar man hela backen. Det är 700 m stigning till toppen på 1100 och den är rätt så tuff. Åsa var rätt trött i vaderna efter gårdagens vilodag (!) och Henrik inte helt förtjust i utväxlingen (han hade föredragit kompakt). Åsa for iväg spikrakt upp för betongvägen med pulsen i topp och Henrik hade inte en chans att gå om trots sämre utväxling men vi tog oss båda upp med stil. Lunch intogs på topprestaurangen utomhus. Det kändes lite kylslaget, servitrisen nämnde något att hon inte dukat ute pga någon "tjalör". Stolta ville vi dock njuta av nejden i kortbyxor kortärmat och dyngsura av svett.  Maten var dundergod men kanske var det lite kallt, åtminstone kändes det så när vi såg termometern när vi lämnade som visade 11 grader.  Hur var det då med slalom i det gröna? Dagen avslutades med en fullserpad väg som hoppade ifrån kulle till kulle utför i en dryg mil på toppenasfalt och alldeles lagom lutning. Underbart vackert och underbart kul.

Korsika - vandrarnas ö

Vi lyckades att lägga in en vilodag som mittpunkt.  Vad kunde då vara mer rätt än att vandra på denna vandrarnas ö. Vi brukar ofta likna randonneurcykling med fjällvandring. Det finns vissa likheter men en del som man inte reflekterat över innan. Jösses vad långsamt det gick uppför borde man inte vara snabb utan en cykel att släpa på? Nästa överraskning var att man inte såg något för blicken var klistrad i backen för att hela tiden hitta nästa ställe med fast mark. Det var dock helt underbart och vi njöt och konstaterade att man kom lite närmare djuren.  Vi har nog aldrig sett fler ödlor än vi gjorde idag.  Bilden visar kon som vakade över oss när vi intog vår picknick.

En lång mellandag

Det var tänkt som en lugn mellandag men det blev snarare en ganska lång cykeldag. Vi började cykla upp en bit sedan cyklade vi en bit till och... Sedan cyklade vi över högsta passet i trakten (1100 m). Det är svårt att hålla sig borta när vägarna är så fina. Vi hanterade klättringen bättre idag och gjorde den i lä ifrån vinden. Vi funderade även på att köra tillbaka samma väg men rullade utför i vind vilket funkade rätt bra. Imorgon skall det däremot bli en lugn mellandag. Vi funderar på att vandra.

Vind och Danskar

Det var rejäla stormar som höll oss vakna i natt. Ventilationen röt, skrek och stundtals vrålade när vinden tog den i sitt våld. Det kändes mycket osäkert om det skulle bli start idag. Men när morgonen kom så hade det lugnat ner sig. Vi begav oss därför via bergen väsrerut för att återuppleva våran Guide Michelin-stjärnrunda. Men jösses vilken vind. Plötsligt blev vinden och inte lutningen utmaningen.   Ibland var den som en vägg som höll emot och ibland ville den tvinga en till vänster.  Men värst var den när den inte visste vad den ville och man kastades åt höger, åt vänster, bakåt, framåt och lite varstans. Annars fint, vackert och vi har hittat fler cykelturister, ett gäng danskar som vi turades om att köra om varandra. Antingen fikade vi och de körde om oss eller tvärtom. Bilden togs i lä så att fotografen kunde tillfälligt släppa dubbelhandsfattningen.

Stavas Gorge och är underbart vackert

Att vi blev stormförtjusta i Gorgar kan nog ses som en liten slump. När vi cyklade grimpeuren 2008 så hamnade vi på en av Frankrikes största turistmagneter (Gorges ...) klockan 5 på morgonen. Vi var ensamma och den var bedårande. Vi hade nollkoll innan vad Gorges var för något men jösses vad stormförtjusta vi blev. Hade vi kommit en normaldag när vägen brevid är proppad med bilar och floden full av färggranna kanoter så hade nog kärleken uteblivit.  Korsika är lite som Gorgen var den morgonen.   Underbart vackert och .... och inte nog med det, idag hittade vi en Gorge . Det var vi och en lokal cyklist på Gorgens enda café. Veckan inledd och vi är smått förlorade i den vackra naturen.

+ 8 °C och regn - det känns underbart!

Maj kan vara bedårande vackert.  Vi tvekade in i det sista om vi skulle cykla i Sverige eller annorstädes.  Idag känns det helt rätt med en vecka på Korsika. Det skall bli underbart att återse Korsika. Berg, små vägar och en vacker natur.  Packningen gick förvånansvärt bra. Inga vinterbyxor, inga varma vantar, ingen jacka, inget underställ, inga extra vantar. Vi kör hyrcyklar denna gången också och hoppas på bättre cyklar denna gången. Arlanda nästa.

Vitsippor, sol och värme!

Lite kortare tur idag gjorde att vi kunde njuta rejält. Kaffe i solen, glass i solen, cykla i solen, njuta i solen. På underbart fina vägar som slingrar sig genom ett landskap av av skirande grönska och mattor av vitsippor.  Undrar om inte vitsippsmattetiden är vårens höjpunkt. Ljuset som silas ner genom de små nyspruknalöven oj oj oj. Saken blev inte sämre av vägarna. På bilden ser vi Åsa före colen innan Seglora. Ett av våra favoritavsnitt. Nu har vi provcyklat resten av bortre delarna av 100 mila samt rekat klart. Vägarna bra förutom grusgenvägen efter man korsat 26:an. Den hade gott om löst mördargrus. Då den är uppför går det bra att köra men viss punkavarning.

Ute och länger 100 milaren

Vi flyttar stämplingen ifrån Bollebygd till Landvetter och vinner då bl.a. att få cykla längs Inserosen eller vad nu sjön på bilden kan tänkas heta. På det hela blir det en bättre väg. Vi har även provcyklat hälften av de bortre partierna av 100 milaren samt lite transport sträckor. Sträckan som hade mördargrus förra året var riktigt fin nu. De stora stenarna hade hamnat i diket eller sjunkit ner. Vi hade glömt hur tuff 100 milaren var, jösses vad trötta vi är. Trötta men lyckliga. Det är verkligen fantastisk natur i västergötland. Imorgon blir det att reka lite till därefter provcykling söder om RV 40. Med lite tur så blir morgondagen lika vacker som dagen har varit. Underbart med skirande grönska och kortställ i april!

650B på grus

Feta däck skall ju funka bra på grusvägar. För att testa hur mycket bättre 650B funkar än vanliga däck så lät vi familjens grushare prova på grusvägar med sin nya cykel.  Vi behövde reka om 30 mila runt Åkers varför vi bestämde oss för att därefter fortsätta österut för att pröva lite några fina grusvägar vi kört innan i trakterna kring Rocklänna. Ture flöt oppanpå gruset och det som kunde varit en utmaning blev njutning.  Tempot sattes snarare av Henriks cykel som grävde ner sig i gruset än av grusharen. Bilden tagen på en grusväg vi inte provat innan som vi körde i ren grusglädje. På det hela blev det en underbar dag. Solsken, sommarcyklar, underbar natur och glass i solen.  Henrik körde kortärmat och knickers när det var som varmast.  Vi hamnade i Örebro och funderar som bäst om vi inte borde ha några 650B breveter nästa år med underbara gruspartier.

Ture på Vikbolandet

Idag var det medvind, sol och underbara vägar. Vi rekar om 40-mila för att få rutten från Södertälje tillräckligt lång, men framförallt för att få finare vägar. Vi hittade en ruggigt fin sträcka ifrån östra Husby till Stegeborg och från Stegeborg till Östra Ryd. Det är underbart att köra vägar som följer naturen, man känner sig som en del av den. Den som gillar slingrande och backiga vägar kommer inte att bli besviken. Vi har sett massor av djur: tranor, en fasan, betande älgar, flockar av hjortar, rådjur som sprang ut precis framför oss. Massor av blommor: trädgårdar som exploderar av vårlökar men också mycket av naturens eget fyrverkeri med blåsippor och tussilago och till och med en vitsippa. Dammen mellan Stegeborgs trädgårdshotell och Stegeborg är den största explosion av tussilago i mannaminne. Det blev en helt underbar dag och 40 mila har fått massor av nya fina kilometrar.

Klart cykeln skall ha ett namn!

I ett underbart väder begav vi oss söderut. Åsas nya cykel har prytt sin plats i brasrummet men hittills har hon inte velat ta ut den. Men med torra vägar och inget regn i prognosen så blev det äntligen av.
Cykeln hade hittills inte fått något namn. Förslagen haglade. Den kom ju från Göteborg så Beda, Glenn eller kanske nån Göteborgsvits. Eller varför inte Stålfarfar eller kanske Rulle. Till slut insåg vi att det var en Ture. Detta blev sålunda Tures första tur och vi hade tur med vädret.

Vi lutar åt Le Grimpeur de France

Det bästa loppet vi någonsin har kört är Le Grimpeur de France. Vi har velat och trevat inför året men nu känns det som om vi har bestämt oss.

Vi har aldrig varit i så bra form som när vi körde Le Grimpeur de France 2008. Vi kommer nog inte i den formen igen men vi kan förhoppningsvis kompensera det med erfarenhet. Le Grimpeur de France är ett tufft lopp. När vi hittade loppet så var det även känt under titeln ”La randonnée en vélo la plus dure du monde”. Det lär ha skapats av några cyklister som tyckte att Tour de France var för lite berg och för mycket transportsträckor och tog Tour de France bästa bergsträckor ifrån olika år och byggde sin dröm.

Vi hade ambitionen för några år sedan att köra igen men då hade Aser (klubben som arrangerade GF slutat att ge loppet). Nu gör vi ett nytt försök och kommer att fråga Aser igen. Om de inte ger loppet så får vi väl fixa GF under svensk flagg, för GF skall det bli.

Sist det begav sig: http://laggis.blogspot.se/2008/06/blog-post_23.html

Sludd och motvind

Man glömmer lätt hur tufft det kan vara med sludd och stark motvind.  Vi begav oss strax före 11 med racerdäck och sommarcyklar med målet Norrköping. Rullandes småvvägar ut från Södertälje för att undvika mördargruset. När vi passerade Södertälje golfklubb så kände vi oss jättevarma. Skoöverdragen åkte av och Henrik bytte mössa mot sommarkeps. Våren kändes nära, våren kändes nu, för varje tramptag kom den närmare. Vi log, vi njöt och föga visste vi vad som komma skulle. Allt rulla på och livet kändes underbart. Inte helt fel med sommarcyklar i februari.  Nån mil innan Läggesta kom sludden. Det blev lite kallare och blötare men kändes ok. I läggesta träffade vi ett gäng trevliga cyklister varav en hade cyklat ifrån Sala. Södertälje impade föga. De undrade om vi inte ville socialcykla lite innan vi fortsatte mot Norrköping.  Vi trodde nog att de såg lite för snabba för varför vi avböjde.  Sedan började det. Vinden tilltog sludden tilltog. Cykeln kändes fastfrusen i isen. Sludden slipade ansiktet som en rasp. Vattnet i sludden i kombination med vinden gjorde att man blev rejält kall. Vi stannade och bytte handskar emot vantar klädde på oss mer men inget hjälpte. Benen kändes som bly kroppen värkte orken tog slut. Till sist bestämde vi oss. Vi tar på oss allt; underställ, regnjacka, flera lager vantar.... Totalt utpumpade och med en icke existerande blodsockernivå så blev det pizza i Stigtomta. Säga vad man vill om sludd men det är underbart när den slutar. Vid åttasnåret och ett leende ifrån öra till öra rullande vi in i Norrköping. Finns det något mer underbart att ha ridit ut en storm!

Dag 7 Berget runt

Sista dagen är alltid lite speciell. Alltid lite trist när något underbart tar slut, men det var dock svårt att nära några sådana känslor bland soliga berg. Toppen runt är en riktigt trevlig runda där man från mitten av får se ner i dalgångarna åt alla väderstreck. På ena sidan är det snustorrt och på andra rinner en bäck över vägen. Gran Canaria är en riktigt vacker ö som erbjuder mycket fin cykling. Så här sista dagen så är det dags för lite reflektioner. Vad var bra, vad var mindre o.s.v. Vädret, förutom gårdagen, var bland det bästa vi har haft på Gran Canaria. Soligt och varmt i bergen och inte för mycket blåst. Det var många långsamma bilar i utförslöporna. Minns det som vi brukar bli omkörda av bilar utför. Det hände inte denna gång utan det var alltid vi som hann ifatt bilarna. En bra gissning är att det är fler turister i bergen som inte kan lika vägarna bra som ortsbefolkningen (även om man skulle vilja tro att det är vi som blivit snabbare). Kustvägen till Mogan har blivit en riktig hit eftersom motorvägen nu går hela vägen till Mogan så att det bara är bussar och turisttrafik kvar på kustvägen. GC 500 till El Doctoral är bra mycket bättre efter man infört den långsamma sträckan genom San Agustin. Det är numera så få bilar att man inte behöver ligga i vägrenen och slipper därmed otal med punkor. Inte en enda punka på hela denna resa! Formen borde inte ha varit bra med tanke på höstens avsaknad av cykling men upplevdes som rätt bra. Vi cyklade i stort sett hela tiden förutom en halvdags vila. Är man nere en vecka funkar det utmärkt. Det blev 65 mil och ett otal höjdmetrar. Henrik körde med ryggsäck. Det kan skilja en hel del i temperatur mellan bergen och kusten så det är bra att kunna ha med sig en del förstärkningskläder även om vi inte använde så mycket. Det är inte kul att cykla utför med för lite kläder. Denna gång bodde vi på ett uppassningshotell där man inte kunde koka eget kaffe osv. Det funkade rätt OK det också. Är man inte så mycket på hotellet så gör det inte så mycket. Kommer vi tillbaka nästa år igen? Troligtvis ja. Svårt att uppbåda bra cykling i januari på närmare håll. Totalintryck: Mycket fler cyklister i år jämfört med tidigare år. Det är en rejäl ökning bland de som cyklar på långa turer. Vi mötte massor av cyklister (runt 25) när vi körde berget runt idag. För tre år sedan så mötte vi inte en enda. 

Bilden visar det, av alla turister, mest fotograferade motivet. 

Dag 6 Kallt i bergen

Det skulle bli berget runt idag men när termometern visade 6 grader på 1300 meters höjd (Ayacata) och det var lätt regn så ändrade vi planen och rullade neråt värmen. Man får inte glömma poängen med semester. Kan man välja mellan kallt och regn och sol och varmt så bör man nog välja det sistnämnda. Åsa var rätt nöjd med valet (bild efter avslutad tur).

Dag 5 Vilodagen

Vi har empiriskt lärt oss att det är ganska bra med att ta det lite lugnare en dag i mitten av veckan så att man hinner återhämta sig lite. Denna gång blev det dag 5. Efter att ha myscyklat längs kusten bort till Puerto Mogan, ätit glass, druckit cola och kaffe och myscyklat tillbaks. Måste sägas att vägen tillbaka är stråt vassare. Inte bara det att man alltid är lite gladare efter en glass, men för att man på hemfärden får cykla längs den höga kanten och kan titta rakt ner i det skummande havet och få se solen blänka mot en. Efter lunch (Henrik var mycket nöjd över att ha lycktas hitta ett Pizzeria som serverade ansjovis-, oliv- och kaprispizza) så blev det dags för avkoppling.

Avkopplingen inleddes med att försöka hitta en semesterhatt åt Henrik. Då enda exemplaret som inte såg allt för anskrämligt ut hade storlek 50 så fick cykelkepsen duga. Det var ju ändå molnigt. Därefter blev det en promenad på sanddynorna. Helt klart givande vandring. Man får lära sig helt nya gångarter för att ta sig fram på ett komfortabelt sätt, åtminstone om man skall envisas med att gå upp och ner för de brantaste dynorna. Bilden visar en av dessa gångarter som har inspirerats av tranans oöverträffade balans.

Dag 4 Grand Ballon de Gran Canaria

Så står man här igen, oklart vilken gång i ordningen, men en sak är säker: vi har gått om bilder ifrån Gran Canarias topp. Jag skulle misstänka att alla cyklister som varit på Gran Canaria har åtminstone en bild och troligtvis fler och gud vet hur många som hamnat på bloggar. För att fullfölja traditionen så drar vi nu vårt strå till stacken med ännu en. Man får en viss vana med tiden av att ta toppbilder från Gran Canaria. I början var vi jättenoga med att Tejde och Roque Nublo skulle synas. Ingen helt buslätt önskan med tanke på att toppen brukar omges av moln. Nu är vi dock rätt garvade och tänker som så att vill Tejde visa sig idag så gör Tejde det. Jag skulle misstänka att de flesta inte blir hänförda av vyn över Tejde som de ser på ett litet bloggfoto utan nöjer sig gott med att de känner igen toppen varför det känns som en bra taktik. Dag 4 har varit toppen. Vi bestämde oss att köra upp till toppen via Ingenio. Dagen började sålunda med en stark motvind till Aguimes och vi blev mycket positivt överraskade över hur lite trafik det var. Lågfartssträckan som byggdes förra året i Amadores är en riktig succé.

Vi har haft stora problem med kontakt med omvärlden. Det finns WiFi i vestibulen på hotellet. Dock är bandbredden mycket varierande och generellt sett mycket smal. Det är sålunda mer eller mindre hopplöst att publicera något. Vi lyckades dock under en kort tid igår hitta en lucka och publicera de tre första dagarnas bloggningar. Oklart när detta inlägg lyckas spränga sig igenom WiFi-vallen. Med lite tur så har vi lyckats hitta den optimala platsen och tiden i vestibulen i så fall så finns det möjlighet att vi lyckas att publicera detta inlägg ikväll.

Ökenutsikt

Man ser även havet. Inte så dumt att att kika ut på hav, sanddynor och palmer efter en cykeltur tur till Fataga. Vi begav oss tidigt i morse för att hinna planet 06:00. Måste sägas att det var en rätt bra tid att åka. Beger man sig så tidigt så är det inga problem att sova på planet och man hinner med en rejäl cykeltur innan det blir mörkt. Vilket är 1900. Det är otroligt mycket cyklister här nere, cykeluthyraren är större än någonsin och jag tror aldrig att vi har mött så många cyklister.

Dag 3: Soria - St Lucia

Lite lätt möra efter gårdagen beslutade vi oss för att ta en lite lugnare dag. Det blev lunch i Soria med spansk tortilla och färskpressad papayajuice. Bilden är från vägen till Soria. Ena stenen i fundamentet till monumentet verkar ha kommit på glid, hjälm på! Under den relativt snälla klättringen till Soria funderade vi en del över vilket cykelmål vi ska ha i år. Vi har funderat en del på USA men var det inte underbart i England i somras? Det finns en permanent som heter end to end (Lands End – John O’Groates) risken är dock att den permanenten är så kort att dagsetapperna blir så korta att man inte kan njuta. De lite längre brukar ha 20 mil om dagen, undrar om det inte finns en permanent som är ön runt. Det vore kanske bättre. England runt vore nog fint och med lite tur så hinner Henrik få sin racing green Tegnercykel. Hur skall vi ta oss ner då? Vi borde kanske välja en annan väg ner än sist men färjan ifrån Esbjerg var ju verkligen guld för att inte tala om hotell Gästis i Varberg och vårt favorithotell i Åtvidaberg vill man ju inte missa så kanske tar vi samma väg ner. Efter Soria tog vi den branta och smala vägen över till Mogandalen och fortsatte upp till Ayacata där vi fick kaffe och glass. Hemvägen gick den mjuka och kurviga vägen via St Lucia ner till Vecindario där en fantastisk medvind blåste oss hem i 50 knyck.

Dag 2: En fullkomligt underbar dag

Vi började dagen med att cykla längs kusten till Puerto Mogan. Detta är en otroligt vacker sträcka på en kuperad och slingrande väg som går in i alla vikarna och längs en brant och karg kust. Nackdelen brukar dock vara bilarna. Bilarna lös dock idag med sin frånvaro och vi log från öra till öra. Efter kaffe och glass i halvskuggan på boardwalken i Puerto Mogan var det dags för klättringen. Serpentinerna ovanför Mogan är ruggigt roliga att cykla. Vi fortsatte till Ayacata som exploderande i mandelblom som fick oss att smälta inombords. Efter lunch i Ayacata kunde vi inte låta bli att åka upp till Pico de las Nieves då det var klart väder och hyfsat varmt. Jösses vad vi blev glada sista biten upp till Pico. Borta var den bedrövliga asfalten och istället var det ny slät vägbeläggning. Därefter susade vi hem igen. Betydligt snabbare idag än igår. Det är kul när man känner att man får kontroll på cykeln och hittar linje och lutning i kurvorna och känner stabiliteteten och tryggheten med bromsar och ram. Rejält trötta efter en lång tur men mycket nöjda slog vi oss ner på balkongen och kisade ut över sanddynorna och funderade om vi någon dag kommer att sätta våra fötter där.

Dag 1: Ökenutsikt

Äntligen tillbaka på Gran Canaria! Sommar och sol och underbara berg. Dagen började väldigt tidigt. Upp och hoppa klockan tre för att hinna med flyget klockan 6. Fördelen med tidigt flyg är att man kan sova på planet och man får lite dag när man kommit fram också. Den nyttjade vi genom att cykla upp till Fataga och fika. Antalet cyklister har ökat för varje år vi varit här och cykeluthyraren skär guld med täljkniv. Det är dem väl unnat. Underbart att kunna hyra så fina cyklar! Bilden visar vår rymliga men sandiga balkong med utsikt mot Maspalomasöknen och havet.

30-mila från Södertälje tar form

0,2 Ron F$ CENTRUM V
0,5 TL F$ SYDPOOLEN H (Grödingevägen)
1,3 Sluss
1,9 F$ Mälardalsleden H (Västra kanalgatan)
2,2 TX V (Jovisgatan)

På cykeln och med pennan i hand var vi ute och rekade idag. Måste sägas att flytten ifrån Tumba till Södertälje kommer att göra guld för rundorna. Vi byter transportsträcka mot de där sträckorna som vi så gärna ville ha med sist. Som planen är nu så inleds 30 mila med att köra igenom Södertälje man får se Slussen, Maren, Sankta Ragnhilds kyrka, AstraZeneca, Tom Tits. Därefter följer vi vattnet ut ur Södertälje för att sedan dyka in det underbart böljande Enhörna. Kanske inte är buslätt att hålla ihop klungor när det aldrig är platt, men det buskul att cykla. Därefter in på Strängnäsvägen riktning mot Mariefred och man är åter på gamla 30 mila. Dock ingen stämpling i Läggesta utan första stämplingen blir efter 5 mil i Åkers styckebruk, förslagsvis i Bagarboden (öppnar 07:00 så man slipper att vänta). Därefter upp mot Skottvångs gruva sedan åter till gamla banan och 223:an i Laxne. Den här rundan blir toppen att cykla! Vi hoppas på körsbärsblom på 30 mila 3e maj!