Drömmen om Ötzi

Vintern brukar vara drömmarna och de underbara minnenas tid. För oss som älskar längdskidor och inte cyklar när det är under minus 5 så brukar vintern vara när vi drömmer om berg, serpentiner, nya länder och en touringcykel byggd av Tegnér.  Men denna vintern är annorlunda. Helt plötsligt finns cyklingen här och nu. Den 4 Januari så går Randonneur Stockholms premiärlopp. En historisk milstolpe som man antagligen kommer att minnas för resten av sitt liv. Vädret är snällt och trevligt, det finns hopp att det är över minus 5. Men hur är det med formen? Vi har inte spunnit någonting denna höst och antalet längre cykelturer i höst går att räkna på ena handens pekfinger. Vi gav oss således ut på testrunda till Norrköping. Sommarcyklar, 15 mil, rullsnitt 20, motvind större delen av vägen. I början körde vi cykelvägar men efter punka på utvägen i Södertälje så skydde vi dem som pesten.  Hur var det då? Kanske var vi svältfödda men det var helt magiskt.  Blir nog en och annan voltaren imorgon men står sig vädret så blir vi snarare deltagare än välkomstkommitte i det historiska loppet.

Detta är livet!

Så kom vi äntligen iväg på en cykeltur efter en lång viloperiod. Efter 5 km möter vi en cyklist som ropar glatt på oss "detta är livet". Vi kan bara hålla med.  Underbart att cykla igen! Till och med punka i duggregn kändes bra. Dagens bästa syn var damen som tränade sin hund att valla får. Hunden ömsom sprang och ömsom låg och vakade på fåren. När vi passerade var det dock  några får som nyfiket tittade på oss och ville följa oss istället för hunden. Hunden vann dock. Skickligt!

Å vad underbara vägar

Det blev många ursprungliga vägar idag. De som följer  landskapet, människorna och ändamålet. Vikbolandet är fullkomligt underbart. Massor av underbara vägar.  Vi hittade många nya vägar idag. Åsa ses här posera brevid Å skylten. Funderar man när man kör 40 mila om det är fina vägar till Å så är svaret tveklöst ja! Vikbolandet och söderöver är vår nya längtan.

En utflykt till Stegeborg

En gammal ruin en bit hemifrån med en mysig krog nedanför var dagens mål. Medvind, sol plus 20, små mysiga vägar, kulglass i Gnesta, lunch på golfrestaurangen i Jönåker. Rundguidad av Herman Lindqvist på ruinen i sällskap med en mycket kelen katt som följde oss längs hela turen. Man misstänker att det är något han brukar göra. En mycket trevlig Lördag i ett somrigt Sverige.

Medvind och hemlängtan

Det gick fort att ta sig genom Sverige. Vi tog oss igenom Sverige på en och en halv dag. Såg ni något som bara svischade förbi er så var det troligtvis vi. Det är fascinerande vad medvind och hemlängtan kan göra med farten. Mycket nöjda kom vi hem igår kväll. Det är alltid kul att lyckas med något men resan har varit bra mycket mer än en bedrift. Det har varit 400 underbara mil, 5 punkor, en växelvajer samt en pedal. I övrigt inga krångel. Vad var bäst då? England var bättre än förväntat. Många fina vägar och bra matställen. Vänstertrafiken som kändes som ångest innan gick alldeles utmärkt. Maffigast intryck var nog att cykla in till centrala London bland taxi, dubbeldäckare, cykelpendlare och enstaka bilar. Svårast var genom Århus där vi antingen hamnade på stor väg eller på små sandvägar med flinta i. Konceptet att cykla ner var inte så dum uppladdning. Man var liksom redan inne i det när loppet startade och hade rätt tempo i benen redan ifrån start vilket gjorde att man inte tappade så mycket i tempo under loppet. Vilket man annars lätt gör. Danmark är dock fortfarande den gäckande fågeln. Vi gillar att cykla i Skåne men Danmark blev lite av en besvikelse. Här och var hittade vi fina vägar men intrycket denna gång det var nog lite för platt och blåsigt. Bilden är från torsdag eftermiddag då vi nyligen hade lämnat Fredikshamn-Göteborgsfärjan. Mest regn under resan blev inte i Skottland som man skulle kunna tänka sig, utan i trakterna kring…

Danska cykelvägar

Danskarna är väldigt stolta över sina cykelvägar men vi är måttligt imponerande. Kanske har vi inte knäckt koden bara. Idag började vi  med cykelväg men ledsnade när vi återigen blev inledda på en grusväg med lösgrus och flintastenar. Men kan man bortse ifrån det så finns det massor av små fina slingrande asfalterade vägar, smörrebröd, en himelsk medvind och gott om mikrobryggerier. Imorgon lämnar vi de danska cykelvägarna och söker oss till de små slingrande vägarna med de mysiga kroarna. En vacker dag knäcker vi nog koden med de danska cykelvägarna. 

Blev tredje tjej i mål!

"Not that we keep any formal record" hette det när vi hade kört CB och vi hade en av de bästa tiderna någonsin. Vår ambition är inte att vara snabbast men om man håller på sina principer; tar tid att sova, äta osv och ändå råkar komma in som tredje tjej i mål, nog är det läge att fira lite grann. Vi var jättenära att köpa denna klocka på vägen ner då den var så vacker men kändes än bättre på vägen hem som ett minne av ett oförglömligt lopp.

Hej då England

Vi lämnar England med mersmak. Ett land där en touringcyklist lätt kan trivas. Alltid nära till matställen och små mysiga hotell. Det är lätt att hitta lågtrafikerade vägar, bilisterna snälla, maten är god och vädret riktigt bra. Man cyklar mestadels i sol och då och då kommer det en skur och svalkar en. Vi kommer nog igen. Vi hittade en bok om rutten ifrån john o groates till lands end, "end to end". Kanske blir det vårat återseende med ön.

Alla dessa underbara häckar

Man är ständigt omgiven av häckar.  Det är jättemysigt att köra omkring på småvägarna i England. Man glider fram på slingrande vägar omgiven av gröna väggar. Man blir imponerad av den energi de lägger på att ansa häckarna längs vägarna och själv har man nog av den egna tomtens häck. Det kan inte vara lätt att vara storbonde i England.  Vi cyklar lite kors och tvärs i Essex trakten för att hålla oss i närheten av färjan. Förutom fina häckar så är det jättevackra trädgårdar och hus samt jättetrevliga bilister. Vi har haft två punkor i England och vid bägge tillfällena så stannade bilister och frågade om de kunde hjälpa till. Bara en sån sak. Imorgon så blir det färja till Danmark.

Vart tog backarna vägen?

Vi körde de sista två etapperna i mörker på LEL och upplevde dem som rejält backiga. Det måste vara jättefina bergiga vägar tänkte vi och London kändes turistkvavt. Bäst att tillbringa tiden i väntan på färjan i den idylliska landsbygden och cykla mellan pubarna istället för att köa med turisterna i ett kvalmigt London.  Resan gick sålunda norröver för att återupptäcka slutet av LEL. Det var fint och idylliskt men var var bergen och backarna? Var de bortstädade? Underligt! Vi lyckades dock att hitta en kvarbliven LEL-skylt innan de städat bort dem också. Fin souvenir!

Vad kul det var!

Med ett stort leende på läpparna vände vi hem ifrån Edinburgh. Så vackert det var! Så pigga benen var! Så fina vägar det var! Det mesta stämde på detta loppet. Vi var oroliga innan loppet för att hamna i bryderi med maxtiden. I år är inte konditionen vad den brukar vara men å andra sidan så är vi ovanligt sega i år. Det visade sig vara en hit. Då vi inte fick ont någonstans eller blev trötta  så tappade vi inte fart under loppet och vi kunde njuta av loppet till fullo. Vi mår sådär oförskämt bra som man alltför sällan tillåter sig att må. Då vi inte är slitna efter loppet så funderar vi på att byta recovery dagarna i London till en minicykelsemester i sydöstra England. Jösses vad fina vägar det var. Arrangemanget kring det hela var hur bra som helst. Jättegod lagad mat, jätteengagerade funktionärer, jättefina vägar. Det känns som detta nog är det roligaste lopp vi har kört.

Radiotystnad

I morgon bitti 6:00 går starten för prologen från Buckingham palace och den riktiga starten för LEL går 8:45 från Loughton. Allt är packat, cyklarna är klara och mobilerna laddade. Dock kommer vi ha svårt att hitta wifi och laddställen på vägen så nu är det slutbloggat på ett tag. Det går att följa oss på:
http://www.londonedinburghlondon.com/lastseen
Våra startnummer är N39 och N40. Henrik är numret större än mig.

Unable to deliver the parcel

Dagen började med att brandlarmet gick. Vi bodde på 1:a våningen så vi var inte direkt oroliga. Men hur mycket skall man ta på sig? Att springa ut i bara trosorna passar sig ju inte. Snabbt på med kjol, blus och sandaler fick det bli och hotell nyckeln icke att förglömma ifall man blev tvungen att retirera. Väl nere vid receptionen så var budskapet: varm dusch  och vattenånga = falskt alarm. Sedan kollade vi DHL tracking. Av någon obegriplig anledning har den ett dygns fördröjning.  Där stod då 'unable to deliver parcel'.  M.a.o. igår hade de försökt men misslyckats. Vi ringde dem och insåg efter att ha kopplats runt mellan DHL Sverige utrikes, inrikes, UK och den som UK hade anlitat att det var snarare ett under att den hade kommit så nära som den kommit.  Ingen ville ta ansvar, alla hänvisade till någon annan. Man var själv den som var tvungen att ringa runt och trackingnummret ändrades varje gång paketet bytte hand och detta kunde endast berättas per telefon.  Efter mycket rundringande så fick vi det bekräftat att vårt paket hade ändrat slutadress och var nu på väg mot södra England och det fanns inget att göra åt det. Åsa provade några grova ord som How .....can the package change adress ...Men det gick inte att åtgärda idag. Vi begav oss sålunda till Rapha-affären och köpte på oss byxor, tröjor och sockar så att vi skulle slippa att köra 140 mil utan att byta kläder.  Något förvånade blev vi när vi återvände till hotellet. Det som var omöjligt gick visst.

King of the road

Idag har vi turistat i London och gjort sådant som alla andra turister gör: besökt Towern, promenerat i Hyde park och ätit på pub. Dagens lunch blev en lokal specialitet, korv med potatismos på en omelett. Gott och annorlunda. Enda cykelaktiviteten idag var ett besök på Condor cycles där Henrik hittade en Touringcykel att drömma om. Istället tänkte vi berätta om gårdagens infart till London. Vi närmade oss staden efter rusningen men mycket trafik var det ändå. Vi hade varit ordentligt nervösa för att cyka i en så stor stad som London men det visade sig gå riktigt bra och till och med vara en upplevelse.  Cyklar är numera viktiga och prioriterade i London.  Många blåmålade cykelfiler och vid hinder på cykelbanan visade bilarna stor hänsyn och släppte ut oss. Det visade sig att cykeln var det snabbaste sättet att ta sig fram.

Left is right

England har både lockat och skrämt oss. Slingrande vägar, böljande landskap, grönt, frodigt, häckar och murar, vackra hus och trädgårdar mysiga pubbar men VÄNSTERTRAFIK hemska tanke. Så det var med viss oro som vi rullade av båten vid lunchtid. I Danmark kändes det rätt OK att inte veta hur många halva fiersar det kunde tänkas kosta. Betydligt värre skulle det vara att inte begripa åt vilket håll man skall svänga i ena korsning.  Det gick dock galant vi missade inte vänsterkanten en enda gång i trafiken. Det blev några missförstånd på gång och cykelväg när man som högermänniska vill väja åt höger och vänstermänniskorna vill väja åt samma håll. Men även det löste sig med den enkla regeln "left is right".

Ombord på resans tredje färjetur

Att vi gillar färjor har alla som kört brevetlopp ifrån Tumba förstått. Nu sitter vi på färjan till England. Resan hit har varit knappt 90 mil. Dagen började lite tungt. När vi anlände sent igår så var vi tacksamma att buffen fortfarande var öppen. Imorse var vi inte lika övertygade. Buffen hade nog varit varmhållen lite väl länge. Men med lite mat i magen, frisk luft och långsam cykling så försvann minnet av gårdagens buffé.  En stark medvind, många fina byar och många sträckor med lite trafik bidrog nog även till det.

Danmark

Nu har vi kommit till Danmark, men jösses vad svårt det blev. Vi kom in i en resonans där vi ömsom tog för stora vägar med en massa bilar och ömsom tog små grusvägar. Vi har inget emot grusvägar men vassa flintastenar i lösgrus är inte kul. Om inte det vore nog så lyckades vi hitta massor av rödljus. Blev mao en tuff dag idag. Förutom det så var det en solig dag med i övrigt underbara vägar. Kringelikrok och upp och ner i ett ombytande landskap.  I natt sover vi i Horsens. Imorgon har vi i teorin gott om tid men visa av erfarenhet så blir det nog tidig start imorgon.

Col de Hyssna

Idag blev det ren semestercykling. Våra kalkyler sa att det skulle bli lite drygt 14 mil och det blev knappt 16. Vi passade på att hälsa på Henriks föräldrar på  vägen och blev bjudna på en härlig Jansson och mycket god paj med röda vinbär och äpplen. Fantastiska vägar i Västra Götaland. Kurvigt och kulligt och nästan inga bilar. Bilden visar toppen av 'bergspasset' mellan Seglora och Hyssna. Ginstleden in till Varberg måste också rekommenderas.  I princip bilfri cykelväg i 2 mil från Värö till Varberg. Och vackert som ögat med hav och ängar. Nu sitter vi på hotell Gästis i Varberg, ett osedvanligt trivsamt hotell. 

Mycket upp och ner

Det vackert men jobbigt med backar. Idag var det solsken och vackert. Vi var dock lite stressade över att hinna till Vegby i tid. Vi passade ändå på att njuta lite under hårdkörningen. Hård vind ifrån väst nordväst gjorde att var svårt att hålla tempo på platten. Mycket backar mellan de platta partierna gjorde det svårt att hålla tempot dessemellan.  Bilden visar en av få backar vi inte körde uppför idag.Hur gick det? Jo vi hann till slut eller nästan, vi blev 20 min sena och fick ringa och förvarna.

Medvind, sol, god mat och lite tur

Stark nordlig vind kändes som en bra prognos för en resa söderöver. Det är kul när det går fort och lätt. Prognosen stämde ganska bra och bitvis låg vi nästan i 40. Mot eftermiddagen kantrade vinden mot väster och vi insåg då att England ligger även västerut. Dagens lunch intogs just som dagens på en restaurang i Nyköping.  En förträfflig Wallenbergare intagen i en mycket trivsam stad. Och så till turen. Det visade sig att det fanns en sak till som gick att byta. Henriks ena pedal börja glappa rejält men vi hittade nya på Bjöörns cykel i Nyköping och fick hjälp med att byta. Det hade varit betydligt svårare att finna någon på en lördag eller Söndag. Idag kom vi till Åtvidaberg.

Är kartplast bästa valet?

I morgon bär det äntligen iväg. Vi har ägnat hela dagen åt att fixa inför resan. En bekant del inför sådana här turer är laminering av papper. I år har vi inte laminerat kartor vilket vi brukar göra annars. Vi räknar med att GPS-spår, vägnoter och pilar skall leda oss rätt längs loppet. På ner och hemväg så räknar vi med att ha så gott om tid att vi kan leta upp tak när vi kollar kartan och till Varberg hittar vi utan karta.

Laminering är en lurig konst och efter ett viss trevande så har vi kommit fram till att kartplast funkar bra. Om det är optimala valet är osagt men för oss funkar det bra. Vi körde i början med olika typer av laminering men de blev stela och svåra att vika.

Så här brukar vi göra. Man klipper till kartplast som är typiskt 2 cm större än bladet åt alla håll. Sedan fäster man kortändan på ett glatt bord genom att sträcka den och tejpa fast den. Sedan fäster man kartbladet sedan gäller det att trycka fast kartbladet samtidigt som man håller filmen sträckt. Det är här man behöver de extra 2 cm då det är det som ger mothållet när de sitter fast i bordet. Man håller filmen sträckt och stryker fast filmen med handen. Om man vill kan man ta bort pappret innan, men det funkar bra att göra det under tiden. När man är klar lossar man filmen ifrån bordet klipper bort de fyra hörnen så att man kan vika över överskottet på oplastade sidan. Sedan gör man likadant med andra sidan. Blir förvånansvärt lättvikt och vattentätt. Det är dock lite pyssligt så har någon annan en bättre metod så tas den tacksamt emot. Vi har laminerat vägnoter, excelcykling och instruktioner till våra nyinköpta pannlampor. Bilden visar kartplast, bord och vägnot. Eftersom Åsa mekade cyklar nere i källaren så blev det dessvärre inte med plastören in action utan man får själv föreställa sig det gedigna hantverket.

Cyklar

En grundförutsättning för ett bra lopp är bra cyklar. Det kan kännas som snömos att säga det men utan bra  cyklar är man rätt stekt. Sålunda lämnade vi in cyklarna på den cykelbutik som vi har haft bäst erfarenhet av.  Idag hämtade vi ut cyklarna. "Vi har bytt den, vi fick byta den, hör av er om..." Cyklarna gick som klockverk efteråt. Den enorma njutning av en cykel som växlar rent är svår att beskriva.  Det är underbart att bo nära en bra LBS.

Om en vecka beger vi oss mot LEL

Mycket att stå i. Byta i stort sett allt som går på cyklarna. Henriks Enigma har fått nytt fram och bakhjul, ska få ny framväxel, nytt vevparti, nya vajrar och höljen, nya bromsgummin bak, nya däck, ny styrlinda, nya växelhandtag, nytt vevlager, nytt styrlager… bara som exempel. Boka färjor, kolla hotell i London, fixa pannlampor, Excel-cykla, fundera över hemresa. Fixa guidebok till London, fundera över hur man cyklar från Harwich till London. Bäst att fixa nya cykelhandskar. Salttabletter är nog bäst att beställa. Skall man bo i Varberg eller Grenå? Ner kanske man kan bo i Åtvidaberg och i Vegby finns en mycket bra golfrestaurang, kanske skulle man bo även där? Lurigt hur man skall ta sig ifrån Harwich till London bäst nog att åka in och köpa en karta. Inte lätt att hitta en försäljare av starka lampor mitt i sommaren undrar om man kan hinna köpa över nätet. Bäst att beställa några reservekrar till de nya hjulen. Undrar om de hinner komma. Behöver man verkligen en metallfil? Den har vi inte använt så många gånger. Regnbyxor är inte det lite onödigt att ta med till England? Mitt i sommaren borde det väl räcka med ben. Undrar om man kan skicka dropbags’en med ombyteskläder med post till hotellet? En guidebok till London vore inte så dumt. Kanske man skall ha en karta över hela England med sig ifall man kör vilse eller skall man lita på att det är snitslat? Arrangörerna verkar ju så ambitiösa. Växla pengar, pund behöver man nog och varför inte lite danska kroner också. Inte glömma passet! De rackarna är ju inte med i Schengen. Impregnera väskor är nog ett måste. Undrar just vilka kvällsskor man skall ha med sig. Blir nog inte de svenska randonneurskläderna, Rapha kläderna är ju så mycket snyggare. Undrar om det kan finnas några bra cykelaffärer där? Condor lär ju finnas och Rapha lär ju ha en butik. Undrar om det kan finnas någon butik med snygga touring-cyklar i klassisk stil? Mycket att tänka på är det som sagt. Om en vecka åker vi västerut. Planen är Åtvidaberg-Vegby-Varberg-Grenå-Himmelsbjerget-Esbjerg-Harwich-London. Det var inga som helst problem att cykla sträckan i Excel innan idag så det känns jättekul att det snart bär av.

Golfrundan

Mycket kan sägas om golfare men bra smak för mat har de i alla fall. Dagens cykeltur gick till Trädgårdshotellet i Åtvidaberg. Vi har provat det förut och vi blev inte besvikna när förrätten kom in. 100- mila förra helgen gick bra och visade att vi har uthålligheten men farten får gärna öka innan LEL så målsättningen med dagens cykling var att öka farten. Jobbigt men nyttigt. För att fullända golftemat lunchade vi på Jönåkers golfklubb. Även det beprövat och utan besvikelse.

Det finns hopp!

Finns det något tråkigare än att laga punka? Hoppas detta sprider sig!

Alla ursäkter är bra

Vi är nu ute och kontrollcyklar 60 mila. Vi behöver samla rejält med mil inför LEL så då passade det bra att kontrollera 60 mila. Vi har nu hunnit till Tjällmo. Vi hamnade mest här för att Borensberg var fullbokat.  Det visade sig dock vara ett lyckokast.  Toppenmat på Gästgiveriet! Dagen har funkat rätt bra. Åsa har lite ont i knät men det verkar inte bli värre.  Farten rätt OK för att vara otränad. Rullsnitt 27 med lätt medvind.  Henriks framnav är inte helt bra. Verkar funka men spelet i son-navet är några millimeter dvs gigantiskt. Vi upptäckte det lite sent så vi chansar och det verkar funka. 60 mila rutten har inga större avvikelser så långt. Shell i Eskilstuna heter numera ST1 och en korsning i Södertälje har blivit rondell och Järnaskylten i samma korsning är numera putsväck. Många snöpinnar har fått löv och en del tjälskador.

Medvind, finns det något vackrare ord?

Alla förtjänar en hel dag med enbart medvind. Idag fick vi våran. Det kändes som det var länge sedan. Det är en underbar känsla att få rulla i 30 på små smala och kurviga vägar. Idag blev det många omvägar, grusvägar, fartsträckor. Det är mycket man kan kosta på sig när man har medvind. Det är inga problem att hinna även om Åsa var lite skeptisk till den sista extra rundan norr om Felingsbro. Dagens tur gick i medvinden till Örebro. Bilden visar Henrik när han leder truppen på väg mot dagens sista omväg. Till hans försvar kan sägas att dagens fartrekord blev ifrån Felingsbro till mål. Vilket gjorde att vi hann /hinner sitta och njuta och minnas dagen över en god middag och utsikt över Sveriges vackraste slott.

Det var nära vi glömde låset

Med jetlaggad Henrik så föll valet på att köra en touring-helg istället för 30milaren. När Åsa begav sig till Tumba för att fixa 30-mila starten  så fick Henrik sova några extra timmar. Sedan blev  det till att göra sig i ordning för en cykeltur. Vi var rejält ovana. Var fanns sommarskorna? Var fanns skoöverdragen? Var fanns ärmarna? Var fanns.... Klockan hade hunnit bli 10 och lite till innan vi begav oss. När vi skulle låsa huset så sa Åsa: låset har vi glömt och strax därefter insåg Henrik att det skulle bli svårt att packa ner låset då han hade glömt sidoväskorna. Ibland kan det vara bra att glömma låset... Turen till "gissa vart" blev mycket bättre än väntat. Prognosen sa regn, men vi upplevde i huvudsak sol när vi njöt oss fram i ett blomstint vårfyrverkeri.

Randonneurturism - 20 mila Nässjö

Vi har gjort det förr och kommer garanterat göra det igen. Det vill säga att cykla brevetlopp på annan ort. Men det var något år sedan och vi hade glömt hur kul det var. På påskafton cyklade vi 20 mila från Nässjö. Bättre propaganda för Randonneurcyklingen får man leta efter. Denna runda kvalificerar sig garanterat in bland de bästa 20 mila loppen i Sverige, kanske till och med den bästa. Ett lopp med många höjdpunkter där banläggaren verkligen att lyckats med att få in massor av påskägg. Vår favorit ibland favoriterna var stämplingen uppe på Taberg topp. Man såg toppen på långt håll när man kämpade i motvinden och sedan fick man sega sig upp för en rejäl lutning upp till toppen för att där mötas av magnifik utsikt och helt underbar mat. Vi åt en delikatesstallrik med fyra sorters lax. Huvuddelen av gästerna åt av buffén och satt hela tiden och berömde den goda maten. Med tanke på hur god laxtallriken var så blev vi lite sugna på att prova buffen nästa år. Cykelmässigt innehöll sträckan en kavalkad av fina etapper. Turen runt Landsjön slår det mesta vi har varit med om. Man börjar med Klevaliden, ja just det den magiska, sedan kommer en underbar sträcka med berg och dalbana på en väg man inte skulle våga köra bil på. Tyvärr var det grus när vi körde så vi vågade inte stå på. Därefter få man stifta bekantskap med Vätternrundans Kaxholmen och rundar sedan Landsjön och följer Landsjöns västra strand. Vackert som ögat! Vi har alltid sagt att det är underbart vackert att nalkas Jönköping på E4:an norrifrån (med bil) men det finns ett sätt som är tveklöst vackrare och det är lite högre upp längs äppelodlingarna vid Vista kulle. Kan det bli bättre än så? Det fanns även massor av andra fina sträckor såsom de slingrande småvägarna i början där man inte mötte en endaste bil eller Tomtebacken, bara namnet gör en knäsvag. Det blev på det hela taget en toppendag. Vinden var kanske lite väl tuff med tanke på att vi inte var så tränade i kombination med en rutt som hade sökt upp traktens alla höjder men sol och underbara vägar kompenserade det med råge. Rutten skriver idag in sig som vår favoritturism 20 milare. Visserligen i hård konkurrens med norra 20 mila ifrån Göteborg, men ändå som en vinnare. Med tanke på formen var vi glada att fixa maxgränsen och formen kändes faktiskt som bättre än förra helgen, ”LEL - here we come!” Bilden är ifrån de snöiga och bilfria vägarna kring Lunnerstorp i början av rutten.

Så börjas det igen

Det finns ingen underbarare känsla än när hjulen rullar igen. I helgen var det första randonneurloppet för oss för säsongen. Så samlades vi igen vi som brinner för långfärdscyklingen. Denna dag så hade vi även äran att få träffa en debutant, annars så var det nog de ärrade cyklisterna som hördes mest. Nestorn berättade att under hans 23 år så hade det aldrig varit så mycket is så sent på året. Senare under dagen fick jag reda på att nuförtiden var avstängningen av trafiken i Stockholm i samband med mälaren runt toppen men bättre var det förr för då fick man köra igenom ett bilfritt Stockholm på morgonen, staden har visst växt. För egen del så var det med viss ångest loppet inleddes. Henrik brukar ha som regel att undvika start när det är under minus fem men en heldag med sol lockade varför vi tummade lite och startade i minus 8. Vi var sju som startade och vi försökte att hålla ihop i början men en kraftig spridning i form och rullmotstånd i däck tog ut sin rätt och vi splittrades. Det blev efter ett tag bara vi kvar i vår klunga. Åsa som hade väldubbade hjul fick slita tungt medan Henrik med lite mera modest dubbade däck var mest orolig för de glattare partierna. Det blev en tuff tur för ett otränat par men en av de vackraste vi har kört. De var ett vinterklätt landskap i glittrande sol. I trakterna kring Hallstavik var det rejält med snö, bra mycket mer än vad vi trodde. Det är vackert med snö och snö och vind i kombination. Vi fick två oväntade överraskningar på slutet. Dels att vi inte hann i mål innan mörkret och dels att Åsas navdynamo inte fungerade. Vi felsökte och provade att gulla med kontakten vid navet men inget hjälpte men som tur var hade vi reservlampa och månljus. Henrik fick även lite extra träning mot slutet då växelvajern bak gick av. Mörkt, kallt och våta vantar gjorde att han fick fortsätta med tyngsta växeln i bak. Men summasummarum en helt magiskt vacker dag som fick oss att fundera på om man inte skulle hitta ett lopp även nästa helg. Bilden visar lampan som inte ville lysa.

Miljagandet inför LEL igång

Rubriken kunde lika gärna varit Norrköping för tjyven.  Nu är vi här igen. Norrköping är en stad svår att inte älska som cyklist. Perfekta cykelvägar när vi körde in. Ambitionen är att samla mil i benen. Ju fler desto bättre.  Vi räknar med att det är uthållighet som avgör om vi fixar LEL. Med en lång period av icke cyklande så behöver vi bygga uthållighet. Turen till Norrköping var underbar. Snö gör landskapet underbart vackert.

Bryter ny mark

Det är inte varje dag man hittar nya vägar men idag så hittade vi en pärla. Det började nog med att Åsa var lite osäker på att köra 23 %aren, det har dock inte gått att bekräfta den uppgiften. Vi var således på väg emot Ingenio då Åsa såg att men där finns en väg vi inte kört. Hmm sa Henrik, har vi inte kört den så finns den nog inte men varför inte prova. Och visst fanns den. Man svängde vänster strax  innan man lämnade Aguimes och hamnade i en underbar  dalgång. Sedan följde man den 700 höjdmetrar innan den slutade i en bra restaurang. Där slutade dock asfalten och vår tur. Summasummarum vi fann en bra tur med bra restaurang. Hit kommer vi nog fler gånger.

Soria

Dagen började med att vi glömde solskyddsfaktor. Vi vände sålunda åter då sådan kändes trygg att ha på sig. Vi kör med alkoholbaserad  som funkar kalas; kladdar inte och sitter som berget. Därefter tog vi en tur till cykelbutiken för att byta Åsa sadel till en damigare sådan, vilket gick bra. Därefter begav vi oss till Soria på slingrande vägar och blev omkörda av engelsmän tyskar och massor av norrmän . Väl uppe i Soria blev det spansk bondomelett och trivsam utsikt. När vi som bäst satt där så slog sig en trevlig norrman ned. Han berättade det vi redan hade konstaterat, att det finns en rackans massa mer norska cykellag än svenska och snabba var de i backarna. Norrmän verkar vara mycket förtjusta i att tävla. När det gäller motionärer slår vi dem dock fortfarande. Vi är inte så snabba men vi slår dem i deras paradgren dvs att gå på tur. Eftermiddagen ägnade Åsa åt spa, bad, sol och massage medans Henrik cyklade i Fatagadalen. 

LEL-kick off

På klassisk mark jagar vi klassisk form. Är inte första gången vi är här och definitivt inte sista gången. Det är helt underbart att komma till härlig sol när man behöver den som bäst. Formen känns bättre än fruktat och det är helt underbart att vara här. Vi kom igår eftermiddag och körde vår klassiska "komma ner hit"-runda. Idag blev det en heldagstur. Vi lämnade i ottan och kom hem när det var mörkt. Det är en underbar känsla att sätta sig i soffan efter en heldagstur. Huvudet är sprängfullt av intryck och musklerna så där underbart trötta som de bara kan bli av en heldagstur. Roligast idag var turen längs foten av berget nedanför Pico de las nieves eller kanske att fixa 20 % aren när vi provade att köra in till San Bartolome på en liten småväg eller var det att flyga fram i medvinden ifrån El Doctoral eller möjligen var det att komma hem helt utpumpad med ett leende på läpparna. Bilden ifrån Gran Canaria med Teneriffa i bakgrunden.

Första träningsdan inför LEL

Oj! Platserna till LEL tog slut innan lunch samma dag som de officiellt släpptes och vi hade turen att få två platser. Formen är långt ifrån den bästa. Hösten började med förkylningar och övergick sedan i packning och flytt. Cykling kom dessvärre i glömska under denna period. Vi tänkte därför att det var bäst att leta fram cyklarna nu. Det tog lång tid innan vi hittat dubbdäck, lampor, lampfästen, plagg för kall vinter och allt det där som hör kalla vintern till. Så trots att vi gick upp i ottan så rullade vi iväg först efter att tolvslaget hade passerats. Sen start lade dock ingen sordin på dagen. Jösses vad fint det var. Turen gick till Gnesta och lunch på den trevliga grekiska restaurangen. Vi tog småvägarna till Gnesta. Lite otäckt tyckte Henrik som hade lite snåldubbat i kombination med att Schwalbe däcken inte är av bästa kvalisorten. Dvs trots låg ålder så har de tappat många dubb. Tempot gick sålunda ner på småvägarna och då blev det kallt. Restaurangägaren i Gnesta tände extra värmeljus för att tina upp Åsa . Vägen hem valde vi större vägar och Åsa tog på sig regnjackan för att få upp värmen. Det funkade bra och vi kom hem varma, trötta och rejält nöjda. Det var en underbar tur i ett vackert landskap och helt underbart att få cykla igen. Bilden 7 km innan Gnesta ifrån vägen längs den vackra sjön.

Anmälda till LEL

Vi har länge funderat på att cykla i England, gärna någon permanent, men det har liksom aldrig blivit av. Vi brukar alltid hamna i Frankrike eller Italien men nu blir det äntligen England och dessutom en bit av Skottland på köpet. London-Edinburgh-London, eller LEL som det förkortas, går som namnet antyder från London till Edinburgh och åter. Intrycket man får är att det är ett riktigt fjäsklopp med all-inclusive och byteskläder längs vägen. Lite oklart hur lång tid man har på sig men det verkar vara 140 mil på 5 dagar eller snitt 28 mil om dagen om man så vill. Det låter soft men det brukar alltid låta lätt när man cyklar i teorin. Kommer vi i lika bra form som vi var när vi körde 100 mila på tandem förra året så kommer loppet gå som en dans. Planen är att köra tandem på loppet. Vi kan behöva en revansch för det snöpliga slutet på PBP.


Vi funderar lite på om vi ska cykla till och från LEL också och i så fall är det nog bäst att ha varsin vanlig cykel. Det kan dock bli lite knepigt att få med alla ombyteskläder och annat för loppet så det riskerar nog att bli bil till start i alla fall.

Det är ungefär 200 dagar till starten som är den 28 juli och inleds med en prolog i centrala London. Jösses vad kul det skall bli. Nu gäller det bara att komma i form igen. Vi har inte cyklat många meter denna höst och vinter men 200 dagar räcker för att komma i form. Med lite tur kommer vi igång med cyklingen i början av mars och fram till dess blir det mest spinning och skidor (med lite tur) samt lite excelcykling på LEL. Snittar man 30 kan man få en vilodag i Edinburgh och passa på att kolla slottet, gamla stan och äta lite haggis framåt kvällskvisten (dream on…). Det kommer bli kul det här!