Det blev många ursprungliga vägar idag. De som följer landskapet, människorna och ändamålet. Vikbolandet är fullkomligt underbart. Massor av underbara vägar. Vi hittade många nya vägar idag. Åsa ses här posera brevid Å skylten. Funderar man när man kör 40 mila om det är fina vägar till Å så är svaret tveklöst ja! Vikbolandet och söderöver är vår nya längtan.
En gammal ruin en bit hemifrån med en mysig krog nedanför var dagens mål. Medvind, sol plus 20, små mysiga vägar, kulglass i Gnesta, lunch på golfrestaurangen i Jönåker. Rundguidad av Herman Lindqvist på ruinen i sällskap med en mycket kelen katt som följde oss längs hela turen. Man misstänker att det är något han brukar göra. En mycket trevlig Lördag i ett somrigt Sverige.
Danskarna är väldigt stolta över sina cykelvägar men vi är måttligt imponerande. Kanske har vi inte knäckt koden bara. Idag började vi med cykelväg men ledsnade när vi återigen blev inledda på en grusväg med lösgrus och flintastenar. Men kan man bortse ifrån det så finns det massor av små fina slingrande asfalterade vägar, smörrebröd, en himelsk medvind och gott om mikrobryggerier. Imorgon lämnar vi de danska cykelvägarna och söker oss till de små slingrande vägarna med de mysiga kroarna. En vacker dag knäcker vi nog koden med de danska cykelvägarna.
"Not that we keep any formal record" hette det när vi hade kört CB och vi hade en av de bästa tiderna någonsin. Vår ambition är inte att vara snabbast men om man håller på sina principer; tar tid att sova, äta osv och ändå råkar komma in som tredje tjej i mål, nog är det läge att fira lite grann. Vi var jättenära att köpa denna klocka på vägen ner då den var så vacker men kändes än bättre på vägen hem som ett minne av ett oförglömligt lopp.
Vi lämnar England med mersmak. Ett land där en touringcyklist lätt kan trivas. Alltid nära till matställen och små mysiga hotell. Det är lätt att hitta lågtrafikerade vägar, bilisterna snälla, maten är god och vädret riktigt bra. Man cyklar mestadels i sol och då och då kommer det en skur och svalkar en. Vi kommer nog igen. Vi hittade en bok om rutten ifrån john o groates till lands end, "end to end". Kanske blir det vårat återseende med ön.
Man är ständigt omgiven av häckar. Det är jättemysigt att köra omkring på småvägarna i England. Man glider fram på slingrande vägar omgiven av gröna väggar. Man blir imponerad av den energi de lägger på att ansa häckarna längs vägarna och själv har man nog av den egna tomtens häck. Det kan inte vara lätt att vara storbonde i England. Vi cyklar lite kors och tvärs i Essex trakten för att hålla oss i närheten av färjan. Förutom fina häckar så är det jättevackra trädgårdar och hus samt jättetrevliga bilister. Vi har haft två punkor i England och vid bägge tillfällena så stannade bilister och frågade om de kunde hjälpa till. Bara en sån sak. Imorgon så blir det färja till Danmark.
Vi körde de sista två etapperna i mörker på LEL och upplevde dem som rejält backiga. Det måste vara jättefina bergiga vägar tänkte vi och London kändes turistkvavt. Bäst att tillbringa tiden i väntan på färjan i den idylliska landsbygden och cykla mellan pubarna istället för att köa med turisterna i ett kvalmigt London. Resan gick sålunda norröver för att återupptäcka slutet av LEL. Det var fint och idylliskt men var var bergen och backarna? Var de bortstädade? Underligt! Vi lyckades dock att hitta en kvarbliven LEL-skylt innan de städat bort dem också. Fin souvenir!
Med ett stort leende på läpparna vände vi hem ifrån Edinburgh. Så vackert det var! Så pigga benen var! Så fina vägar det var! Det mesta stämde på detta loppet. Vi var oroliga innan loppet för att hamna i bryderi med maxtiden. I år är inte konditionen vad den brukar vara men å andra sidan så är vi ovanligt sega i år. Det visade sig vara en hit. Då vi inte fick ont någonstans eller blev trötta så tappade vi inte fart under loppet och vi kunde njuta av loppet till fullo. Vi mår sådär oförskämt bra som man alltför sällan tillåter sig att må. Då vi inte är slitna efter loppet så funderar vi på att byta recovery dagarna i London till en minicykelsemester i sydöstra England. Jösses vad fina vägar det var. Arrangemanget kring det hela var hur bra som helst. Jättegod lagad mat, jätteengagerade funktionärer, jättefina vägar. Det känns som detta nog är det roligaste lopp vi har kört.
