Bryter ny mark

Det är inte varje dag man hittar nya vägar men idag så hittade vi en pärla. Det började nog med att Åsa var lite osäker på att köra 23 %aren, det har dock inte gått att bekräfta den uppgiften. Vi var således på väg emot Ingenio då Åsa såg att men där finns en väg vi inte kört. Hmm sa Henrik, har vi inte kört den så finns den nog inte men varför inte prova. Och visst fanns den. Man svängde vänster strax  innan man lämnade Aguimes och hamnade i en underbar  dalgång. Sedan följde man den 700 höjdmetrar innan den slutade i en bra restaurang. Där slutade dock asfalten och vår tur. Summasummarum vi fann en bra tur med bra restaurang. Hit kommer vi nog fler gånger.

Soria

Dagen började med att vi glömde solskyddsfaktor. Vi vände sålunda åter då sådan kändes trygg att ha på sig. Vi kör med alkoholbaserad  som funkar kalas; kladdar inte och sitter som berget. Därefter tog vi en tur till cykelbutiken för att byta Åsa sadel till en damigare sådan, vilket gick bra. Därefter begav vi oss till Soria på slingrande vägar och blev omkörda av engelsmän tyskar och massor av norrmän . Väl uppe i Soria blev det spansk bondomelett och trivsam utsikt. När vi som bäst satt där så slog sig en trevlig norrman ned. Han berättade det vi redan hade konstaterat, att det finns en rackans massa mer norska cykellag än svenska och snabba var de i backarna. Norrmän verkar vara mycket förtjusta i att tävla. När det gäller motionärer slår vi dem dock fortfarande. Vi är inte så snabba men vi slår dem i deras paradgren dvs att gå på tur. Eftermiddagen ägnade Åsa åt spa, bad, sol och massage medans Henrik cyklade i Fatagadalen. 

LEL-kick off

På klassisk mark jagar vi klassisk form. Är inte första gången vi är här och definitivt inte sista gången. Det är helt underbart att komma till härlig sol när man behöver den som bäst. Formen känns bättre än fruktat och det är helt underbart att vara här. Vi kom igår eftermiddag och körde vår klassiska "komma ner hit"-runda. Idag blev det en heldagstur. Vi lämnade i ottan och kom hem när det var mörkt. Det är en underbar känsla att sätta sig i soffan efter en heldagstur. Huvudet är sprängfullt av intryck och musklerna så där underbart trötta som de bara kan bli av en heldagstur. Roligast idag var turen längs foten av berget nedanför Pico de las nieves eller kanske att fixa 20 % aren när vi provade att köra in till San Bartolome på en liten småväg eller var det att flyga fram i medvinden ifrån El Doctoral eller möjligen var det att komma hem helt utpumpad med ett leende på läpparna. Bilden ifrån Gran Canaria med Teneriffa i bakgrunden.

Första träningsdan inför LEL

Oj! Platserna till LEL tog slut innan lunch samma dag som de officiellt släpptes och vi hade turen att få två platser. Formen är långt ifrån den bästa. Hösten började med förkylningar och övergick sedan i packning och flytt. Cykling kom dessvärre i glömska under denna period. Vi tänkte därför att det var bäst att leta fram cyklarna nu. Det tog lång tid innan vi hittat dubbdäck, lampor, lampfästen, plagg för kall vinter och allt det där som hör kalla vintern till. Så trots att vi gick upp i ottan så rullade vi iväg först efter att tolvslaget hade passerats. Sen start lade dock ingen sordin på dagen. Jösses vad fint det var. Turen gick till Gnesta och lunch på den trevliga grekiska restaurangen. Vi tog småvägarna till Gnesta. Lite otäckt tyckte Henrik som hade lite snåldubbat i kombination med att Schwalbe däcken inte är av bästa kvalisorten. Dvs trots låg ålder så har de tappat många dubb. Tempot gick sålunda ner på småvägarna och då blev det kallt. Restaurangägaren i Gnesta tände extra värmeljus för att tina upp Åsa . Vägen hem valde vi större vägar och Åsa tog på sig regnjackan för att få upp värmen. Det funkade bra och vi kom hem varma, trötta och rejält nöjda. Det var en underbar tur i ett vackert landskap och helt underbart att få cykla igen. Bilden 7 km innan Gnesta ifrån vägen längs den vackra sjön.

Anmälda till LEL

Vi har länge funderat på att cykla i England, gärna någon permanent, men det har liksom aldrig blivit av. Vi brukar alltid hamna i Frankrike eller Italien men nu blir det äntligen England och dessutom en bit av Skottland på köpet. London-Edinburgh-London, eller LEL som det förkortas, går som namnet antyder från London till Edinburgh och åter. Intrycket man får är att det är ett riktigt fjäsklopp med all-inclusive och byteskläder längs vägen. Lite oklart hur lång tid man har på sig men det verkar vara 140 mil på 5 dagar eller snitt 28 mil om dagen om man så vill. Det låter soft men det brukar alltid låta lätt när man cyklar i teorin. Kommer vi i lika bra form som vi var när vi körde 100 mila på tandem förra året så kommer loppet gå som en dans. Planen är att köra tandem på loppet. Vi kan behöva en revansch för det snöpliga slutet på PBP.


Vi funderar lite på om vi ska cykla till och från LEL också och i så fall är det nog bäst att ha varsin vanlig cykel. Det kan dock bli lite knepigt att få med alla ombyteskläder och annat för loppet så det riskerar nog att bli bil till start i alla fall.

Det är ungefär 200 dagar till starten som är den 28 juli och inleds med en prolog i centrala London. Jösses vad kul det skall bli. Nu gäller det bara att komma i form igen. Vi har inte cyklat många meter denna höst och vinter men 200 dagar räcker för att komma i form. Med lite tur kommer vi igång med cyklingen i början av mars och fram till dess blir det mest spinning och skidor (med lite tur) samt lite excelcykling på LEL. Snittar man 30 kan man få en vilodag i Edinburgh och passa på att kolla slottet, gamla stan och äta lite haggis framåt kvällskvisten (dream on…). Det kommer bli kul det här!