På återseende "ile de beauté"

Nu har det blivit dags att lämna Korsika för denna gången. Men det blir fler besök om vi får chansen.  Vi har haft underbar cykling i doftande och vacker natur. Hotellet får mycket väl godkänt. Hotellpersonalen var fantastisk och hjälpte oss med att både hämta och lämna cyklarna hos uthyraren så att vi skulle få cykla så mycket som möjligt. Hyrcyklarna var väl sådär men efter att ha åtgärdat bromsgummin och däck så funkade de bra. Maten på hotellet var underbar. Varje kväll serverades trerätters Korsikansk middag. Alltid med något lite extra pyssligt tillbehör. Salladsbordet är värt ett särskilt omnämnande, nya varianter varje dag. Förutom dagens huvudrätt fanns alltid pasta som alternativ och till efterrätt fanns alltid fruktsallad och kakor som alternativ. Börjar inse att jag antagligen skulle kunna få sponsring från Langely för denna text men detta är en 'oberoende liberal' blogg. Sist men inte minst så kände man sig helt rätt klädd när man klev in på hotellet efter cyklingen. Merparten av gästerna ägnade sig åt vandring så friluftskläder var helt rätt trots att hotellet var ett slott. L'iles Rousse är en gullig liten stad med en härlig pir för kvällspromenaden. Korsika är känt för sin frihetskamp. På 70-talet var det mycket terorrister här. Nu begränsar sig frihetskampen till att skjuta och måla på vägskyltarna. Ganska oskyldigt med andra ord. Idag såg vi dock två terrorister i full mundering med militärbyxor, rånarluva och gevär. De var i 7 årsåldern, geväret innehöll vatten och de sa 'bonjour'. Det ska börjas i tid...

Hittar fortfarande nya vägar

Nackdelen med att bo ett och samma ställe under semestern är att det är svårt att variera sina rutter. (Vän av ordning inser genast att detta problem knappast borde bli större under semestern än för bofasta människor men det får bli ett annat blogginlägg). Ile Rousse förefaller väldigt välsituerat det finns mycket roliga vägar här. Vi hittade en ny väg upp till vårat favoritfik här på Korsika som ligger i Speloncato (enstjärnig by). Vi lyckades dessutom hitta en ny väg ner ifrån bergsmassivet som leddes oss ner till gamla inlandsvägen. Det var en ruggigt charmig väg som slingrade sig längs en flod tillsammans med den slingriga stambanan. Vi har hunnit en tredjedel av vår semester och är hitills mycket nöjda. Ruggigt fina vägar och förvånansvärt god mat. För de som är intresserade av hur gårdagens problem utvecklade sig kan man säga att cykeluthyrarna är snälla men kanske inte så händiga. Istället för ett besök i morse blev det fyra. När vi ville byta ut de utslitna klossarna bak så bad vi även om att byta ut däcken vilket resulterade i tre återbesök.

Egen cykel är bäst på Korsika

Om vaden är svart efter nedförsbacken är det ett tydligt tecken på att bromsgummit slits onormalt fort. Redan i går skrattade vi åt Henriks smutsiga vad men utan att förstå orsaken. Idag var vi tvugna att spänna bromsvajern för att den bottnade och upptäckte då till vår förvåning att bromsgummit på ena sidan var helt slut. Måste varit gammalt och torrt annars slits de inte riktigt så fort. Det är läskigt att köra i berg med dåliga bromsar så vi avbröt dagens mysiga regntur redan efter 9 mil. Fram tills dess var det en härligt grön och frisk dag med regnskogskänsla. Naturen är väldigt vild här. Stora obebyggda och okultiverade vidder. Kor och getter betar fritt i bergen och vi kryssar fram mellan dem.