Imorgon startar årets trevligaste motionslopp, Gotland 360. 360 som i hela varvet och som i antalet kilometer och kanske också som i antal gram man går upp i vikt per dag. Vi ser fram emot fantastiska depåer och en underbar grillfest i Ljugarn i morgon kväll. Det var fyra år sedan vi var med senast men den fantastiskt sociala arrangören kommer fortfarande ihåg oss. Det kommer att bli en kanonhelg!
Med blandade känslor sitter vi nu och äter segerpizza vid Gardasjön. Underbart att vi har klarat alla passen men samtidigt lite sorgligt att det är slut på det roliga. Vägarna har varit bättre än väntat, bättre asfalt och färre bilar. Maten har varit underbar: massor av matställen, alltid mat och jättegod mat. Hotellen toppen: massor av hotell och enormt service-minded. På ett hotell lärde de Åsa att göra en fulländad espresso när vi ville åka innan frukost för inte ville de att vi skulle lämna hotellet utan en riktig frukost. Intrycken massor, känslorna överallt, en magisk tur. Resan har gott ruggigt bra. Inga haverier, inga punkor. Backarna var bra mycket tuffare än vad vi har varit vana vid men även de har gått bra. Vyerna omväxlande och vackra (understatement). En underbar tur är tillända.
Morgonen var varm. Vi klättrade upp för en rejäl brant upp till dagens första col. En inte helt lätt kombination: morgon, knappt vaknat, hetta och brant. Inte blev saken lättare av att backen var spikrak och ingen möjlighet till vila. Till slut kom vi dock upp. Det som kom att dominera dagen var dock de italienska kullarna, se bild. För oss är detta typiskt Italien. Gräsbevuxna kullar med städer på topparna och gärna med ringmur. I allmänhet snälla klättringar då det finns gott om plats för vägar. Landskapet bestod även upp till 1500 meter. En underbar dag, dock varm och en hel del elaka blinningar i de värsta stigningarna. Vädret var lite som tvärtom gentemot tidigare. Istället för regn som sprack upp blev det hetta som disade för att till slut kylas ner med uppfriskande regn. Vi har cyklat tom C95. Bilden är typisk för dagen med något otypiskt få kor.
Nu har vi lämnat de höga bergen bakom oss nu är de höga passen på 1200 och dalarna på 300 sisådär. Vi har cyklat på småvägar i bokskogar och andra lövskogar. Det har singlat löv och luktat höst. Värmen och solen har återvänt och lagt sig på en lagom nivå. Vi cyklar nu lite söderöver. Färre turister, fler italienare och betydligt fler cyklister. Trots mer civilisaton så har den som rekat tuten hittat i stort sett bilfria vägar. Benen har nått grimpeurstatus dvs mjölksyra så fort det går uppför som sedan försvinner efter nån minut. Vi har cyklat tom C86. Bilden är ifrån en lövskog med höstdoft. Ikväll så festade vi till med pizza. Den känns lite mindre fet än svensk pizza och får väl anses som den enda italienska rätt som kvalificierar sig in i den kategorin.
Vi har kört 2/3 delar av alla collar och flertalet av de höga passen. Vi insåg i morse att imorgon så kommer vi in på sista kartan. Det kan tyckas lite tidigt att bli nostalgisk. Intrycket av resan är att rutten har överraskat mycket positivt. Bra asfalt, lätt att hitta, nästan bilfritt och massor av matställen. Även om man känner sig i mitten av ingenstans så nog finns det en restaurang där. Vi har cyklat tom C78. Dagen började i lätt regn och blev riktigt fin vad tiden fick lida. Bilden visar dagens första pass, Passo Manghen. Höjdarna idag var dock pass 74, Passo Cost, som var en underbar klättring längs bergsväggen med magisk utsikt över dalen och pass C77, Valico di Valbona, som kändes som Gran Canaria passet på 1300 meter som man når via San Bartolome d.v.s. helt underbar.
Morgonen började med klättring utmed Rio San Pellegrino. Troligen inte det bekanta mineralvattnet men i alla fall. Ångesten var stor inför dagens andra pass, Passo di Valles. Enligt kartan väntade en 29% backe. Det lät osannolikt men det fanns en markering för kraftig lutning också så vi sparade alla extrakrafter vi hade. Lite besvikna var vi nog när vi nådde toppen utan gråt och tandagnisslan men vi skulle få fler chanser under dagen. Dagens näst sista pass, Passo di Lavate, såg nämligen riktigt elakt ut med trippelhakar som markerade kraftig lutning på två ställen. Och vilken utmaning det blev! Sista 3 kilometrarna var lutningen 18 %. Bilden är tagen av den som kom först upp till passet. Dagen har gått i längskidtrakter. Vi har sett mycket reklam och förberedelser inför VM 2013. Vi sover i natt i Cavalese där VM-medaljerna kommer att delas ut. Cyklat tom C72, vi har snart kört 2/3 delar.
Marmolada - bara namnet gör en glad. Vi är kvar i de riktigt höga dolomiterna sydväst om Cortina. Vi började dagen genom att runda Grpo di Sella och fick underbara vägar och 4 pass över 2000. Därefter dök vi ner i dalen och cyklade upp emot resans höjdpunkt: Marmolada. Ett jättefint bergsområde med fina vägar. Vi har cyklat tom C66. Vi startade sent även idag p.g.a. kyla. Vädret sprack dock upp till lunch och blev riktigt fint. Bilden visar en bit av Marmolada som är en glaciär.
