Konceptet är en rejäl runda i riktigt vinterväglag. Den fina snön som föll för en vecka sedan var tyvärr helt borta så de flesta cyklister valde att avstå från dubbarna. De tuffaste körde dubbat ändå, för att få lite bättre träning. Vi anslöt i Södertälje för att slippa gå upp i ottan. Turen från Barkarby genom Stockholm till Södertälje är ändå mest en transportsträcka. Från Södertälje till Mariefred var tempot 30-35 km/h vilket är osannolikt högt på dubbdäck och lite väl högt för Åsa som låg på 90-95 % av maxpuls (med odubbade crossdäck). Åsa skämdes lite för att ropa lucka i varenda backe, men det visade sig att det nog var fler som kämpat hårt och säkert uppskattat ropen. Efter Mariefred väggade en av dubbdäckscyklisterna och tempot gick ner till behagligare nivåer. Efter lunchen i Strängnäs var det Henriks tur att krokna. Pulsen låg 30 slag över Åsas vilket brukar betyda att bromsen ligger emot. Det blev ett stopp för bromsjustering och mycket riktigt gick pulsen ner 30 slag efter det. Sträckan med hög puls hade dock tagit ut sin rätt och Henrik fick kämpa hårt mot kramp och stumma muskler. Energin var helt slut och vi bildade en egen klunga som sakta men säkert strävade fram mot Bålsta där vi intog lite livgivande bullar, Cola och kaffe.
Depåstoppet i Bålsta
Därefter gick det något bättre, men vi fortsatte ändå i vår egen takt. Äntligen framme i Barkarby blev det ”after-bike” med Belgiska öl på Lilla Barkarby. Vi väckte visst uppseende bland traktens ungdomar med vår underliga klädsel.
Förutom att Henrik gärna varit utan bonkningen var det en underbar tur.