Merinoull

Merioull är känt för den fantastiska egenskapen att vara varm när det är kallt och kall när det är varmt. Det visade sig på 40-mila att ullen dessutom ändrar färg från svart till vitt när det är varmt! Fantastiska djur de där Merinofåren!

Bättre och bättre mil och för mil!

Vi var nio som startade årets andra 40-milare från Täby. Det var en solig morgon och prognosen lovade sol och värme hela dagen. Vi begav oss iväg 05:00 som en samlad trupp. Vi höll ihop genom Stockholm men efter Alby delade vi upp oss. Det är svårt att hålla ihop ett gäng med alltför stora skillnader i fysisk form, det blir ryckigt och jobbigt för alla inblandade. Vi delade in oss i två grupper med 27 respektive 30 i snitt (snabbgruppen får gärna korrigera siffran om den inte stämmer). Efter indelningen så fann vi snart rytmen. Team Laggis, som i år inte är lika vältränade som tidigare, hamnade i bakre klungan. Det besynnerliga med den här gruppen var att den blev starkare ju längre dagen gick. I vanliga fall startar man pigg och blir allt tröttare efter hand. Det här loppet blev tvärtom ju senare desto snabbare. Efter medvinden till Köping så skrämde vi upp cyklarna till 30 i motvinden på retursträckan. SMHI höll vad de lovat och vi bättrade på cykelbrännan ordentligt. När vi stannade till vid 22-tiden för att dra på oss kläder för natten märkte vi att myggen vaknat för säsongen också. Det var en fantastisk dag! Med leenden från öra till öra defilerade vi i mål. Det här gav mersmak! Cyklingen var underbar men sällskapet var inte fel det heller.

Bilden visar en av de ruggigt trevliga cyklisterna som förgyllde livet i bakre klungan. Efter målgången så lovade vi oss varandra att vi syns igen!

Gullegrisen

I helgen har vi varit ute och fortsatt vårt kartläggande av Sörmlands småvägar. Det finns så mycket vackra vägar där ute! Synd bara att många av dem slutar med grus…
Söder om Ärla, söder om Eskilstuna dök den här lilla krabaten upp:

Ett jättegulligt litet vildsvin! Han for runt som en hundvalp som är glad att man kommit hem. Han sprang runt i cirklar på vägen, mellan oss och hoppade runt i diket och gläfste. Han var allt annat än likgiltig men vi kunde inte riktigt bestämma oss för vilken sinnesstämning han hade - var han glad, rädd eller arg? Vi var lyckliga att ha fått se honom och ännu lyckligare att mamma eller pappa gris inte trodde att vi hotade lillgrisen. Det hade inte varit kul att få cykeln uppäten av en best!

30-mila

Vår strategi innan loppet var att gå ut hårt och köra fort till Grisslehamn och där ta en lång och härlig lunch på en Grekisk restaurang. Väl på startlinjen träffade vi på Olle på sin nya fina Velo Orange - planen ändrad! Det blev istället en social tur i lugn takt.

Morgonen började med regn men prognosen lovade sol framåt förmiddagen. Så länge vi trampade gick det hyfsat att hålla värmen uppe men efter en besvärlig punktering (Campagnolofälgar är ett elände) var vi ordentligt nedkylda. Som tur var höll SMHI vad de lovat och efter kontrollen i Furusund hade det slutat regna. Kläderna torkade och regnjackan knäpptes upp. Vi hade vinden i ryggen och upp till Grisslehamn gick det i ett skapligt tempo.
Andra halvan av turen präglades av luckor. Henrik gjorde sitt bästa för att hålla ihop gruppen men de starkare i gänget hade svårt att hålla igen tillräckligt i backarna. Det kändes lite som om vi var en förskoleklass på utflykt med Henrik som förmanande fröken…

Vad ska en stackars cyklist göra?

Ska man använda sunblock och förbli vinterblek eller ska man bära sin cykelbränna med stolthet? Jag har för länge sedan accepterat cykelbränna på armar, ben och händer men ansiktet är svårare. Har någon tips om en bra brunkräm?

Vårläger 30/4-3/5

Under valborgshelgen hängde vi med på Randonneurernas vårläger till Hörby i Skåne. Jag vill å det kraftigaste dementera att Skåne är platt! Det finns många och långa härliga backar genom bokskogar över Skånes alla åsar. Vi hade maximal tur med vädret. Det var soligt och varmt hela helgen. Sammanlagt blev det 60 mil under de fyra dagarna.
Om kvällarna hölls föredrag om hur man bäst ska ställa in cykeln och hur man ska ta hand om sin kropp för att klara av att cykla långt. En av kvällarna fick vi chansen att berätta om Grimpeuren.

Rekognicering

Vi har som ambition att ta fram nya Randonneursträckor söder om stan. Efter att ha rekat en fin 30-milatur hemma på datorn begav vi oss ut för att se om den fungerar i verkligheten. Det var många härliga vägar som vi av någon obegriplig anledning aldrig kört på förut. Tyvärr var delar av vår planerade rutt grusväg så vi får tänka om och fortsätta rekningen. Någon ny bana bör det kunna bli till nästa år i alla fall.