Åsa tar igen sig på slottsterrassen. Det kan tyckas lite öde men fin utsikt en hovmästare och tvenne servitörer gör sitt bästa för att man inte skall känna sig övergiven. Ifrån terrassen så är det en alldeles egen Elbe utsikt. Efter att ha besegrat kullerstenar, gatsten och grus på väldigt vackra men ack så jobbiga vägar är man värd nått extra. Menyn verkar sagolikt. När det gäller vägstandarden så kan man undra om man glömde att integrera DDR:s vägverk, för om man gjorde det så märks det inte så mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar