Belöningen!

I helgen var det äntligen dags för premiären av den nya 20 mila ifrån Tumba! Vi har ägnat ett oräkneligt antal helger att utforska småvägarna söder om Stockholm. Det är få vägar vi inte har cyklat på, de flesta åt båda hållen och flera gånger. Det är inte lätt att reka breveter. Slutsträckan skall bli 20, 30, 40 respektive 60 mil, inte 17, 45 eller 57 mil. Kartan och verkligheten stämmer sällan överens! Sträckan som på kartan såg så fin ut visar sig i verkligheten vara värsta genomfartsleden eller hopplöst dåligt skött grusväg. Om man ändrar och kör lite norr eller lite söder om ursprungsplanen så blir sträckan 44 istället för 40 mil, hmm. Sträckan man rekat som var så fin saknar möjlighet till stämpling vid den tidpunkt man beräknas vara där, men om man vänder på rutten så funkar det... Sträckan som var så gemytlig i våras har blivit 2+ 1 väg. Vi har under resans gång fått massor av tips om vägar, stämpelplatser och rekningstips och massor av uppmuntran. Vi har även blivit experter på att reka. Men man är alltid nervös inför en premiär även om vi var nöjda. Vad skulle andra tycka? Hur skulle starten funka? 57 föranmälda till en ny startplats kan det bli annat än kaos? Har vi missat något i vägnötterna? Det visade sig dock bli en triumfresa från start till mål med massor av glada tillrop och kommentarer. En bråkdel av tacksamheten hade varit tillräcklig belöning för rekningsarbetet. Det kändes underbart att så många ville åka ”vår” 20 mila.

Race mot Gnestapendeln

Efter gårdagens tuffa snövägar gav vi upp förhoppningarna om att kunna reka klart 40-mila denna helg. Det känns helt enkelt inte hållbart att köra 15 mil i 10 km/h med full koncentration.

Vi vände därför kosan direkt mot Gnesta där vi tänkte oss att åka pendeltåget hem för att hinna få lite tid hemma också. Men även väg 57 visade sig vara ett långsamt val denna soliga marssöndag. Man hade nämligen valt att göra om den till 2+1 med en grusad (=grov makadam) cykelväg bredvid. Det var inga snälla tankar som gick till Vägverket denna morgon. Idag såg vi dock inte så mycket av makadamen eftersom plogbilen inte tagit så djupt. Det blev istället en ganska rolig övning i att cykla på snövägar. Underlaget var hårdare än gårdagens och vi klarade oss därför från vurpor. Men fort gick det inte trots att ansträngningsnivån var hög. Efter en mil upphörde dock cykelvägen och så småningom gick 2+1 vägen över till en gammal hederlig vägrensväg.

Eftersom Gnestapendeln bara går varannan timma så gäller det att ha lite koll på tiden om man tänker åka med. Efter fikat i Flen insåg vi att det skulle bli tajt men att det kunde gå. Vi satsade allt på ett kort. Bära eller brista men vi körde så det rök. Nu går det ju inte så fort med dubbdäck och sträckan är ju inte direkt platt men det var en härlig utmaning. Vi låg på schemat efter halva sträckan och sedan tog vi till och med in. Det kommer att gå! Vi svettades och gnydde i backarna men vi vek inte ner oss. Vi ankom till Gnesta 10 minuter innan avfärd, pustade och betalade biljetten. Bara för att minuten efter höra någon prata om att pendeln var inställd och ersatt med buss! Cykel på buss = No No. Surt att inte få åka tåg, men det viktigaste var ändå uppnått. Racet lyckades! Efter lunch körde vi i lugn takt mot Södertälje Hamn utan att kolla tidtabellen.

Än slank de hit än slank de dit än slank de ner i diket!

Fredrikshofs 40 mila kommer att gå på små otrafikerade vägar. Bristen på trafik gör dem dock svårcyklade under vårvintern. Henriks cykel trillade många gånger idag. Uppluckrad is som brast när man cyklade på den gav många oväntade kast. En 3 mila sträcka tog två och en halv timma och Henrik hann med 2 feta dikeskörningar. Bilden är ifrån ett isfritt parti. Vi pustar ut i Katrineholm efter en tuff dag. Vi kör nog en limp home imorgon på lite större vägar.

Nu börjar säsongen

Äntligen har vi vågat oss ut på vägarna. Vi är ute och rekar inför 40 mila. Det är gudomligt vackert och buskul att vara ute vägarna igen. Vårvintern är nog den vackraste årstiden. Bilden är ifrån färjan ifrån Kvarsebo. Dagens starkaste intryck var älgen, 5 m ifrån oss, jätteräven, vi trodde först att det var en varg då den var så stor och skoterspåret som följde oss och gav en klar norrlandskänsla.

I väntan på cykelsäsongen

Det är inte lätt att var cyklist när man går och snörvlar, det är minus femton ute och vägarna är fulla av modd. I väntan på våren så får man sitta inne kura, läsa böcker, lösa korsord och lösa gåtor. Bilden anknyter till det sista temat. Den visar a) insektsutrotare ifrån Anticimex, b)Luke Skywalkers pappa, c) Calimero, d) en cyklist på villovägar. Det har vare sig blivit cykel eller spinning då kyla och segdragna förkylningar har satt stopp för det. Men snart är det mars och då skall det cyklas.

Montering av trainer

Det går en trainervåg genom Sverige. Med termometern på minus 20 så tyckte även vi att det var dags att montera trainern. Vi har en som vi köpte för några år sedan förvarad lite här och där. Nu började dock utmaningen att identifiera detaljerna och förstå vad de skulle användas till.


Vi har lyckats identifiera det mesta. Sladdar att ha mellan broms, reglage och dator. Ett orange däck specialdesignat för trainer att ha på bakhjulet (snyggt skall det vara). En grå matta att ställa trainern på (lite oklart med funktion men vi tror dämpande av ljud, skydd av golv samt matchar det orangea däcket). Ett stöd att ställa framhjulet i så att cykeln inte välter och viktigast av allt en elektriskt driven broms. Men det konstiga är att vi också hittade en specialdesignad trainerbralla. Den ser mycket besynnerlig ut, lite oklart hur man tar på sig den. Ett är dock säkert - den är minimalistisk. Tanken är nog att vara så luftig som möjligt, designen känns dock minst sagt i Boratklass.

Är det någon som har erfarenhet av brallan så är vi tacksamma för all info. Vi är själva minst sagt skeptiska. Henrik vägrar att bära den så initialt kommer vi att använda den som svettskydd för cykeln.

Istället för Audax!

Vi hade som ambition att cykla Audax idag. Fina spår i Lida och kylslagen prognos fick oss dock att avstå. Ett ypperligt val visade det sig. Temperaturen i Lida låg mellan minus 10 och 17 dvs långt under det vi tål på cykeln. Spåren och stämningen i Lida var magisk, alla log. Vi tog en solrunda och en pannlamperunda. På bilden syns en pannlampeman med runt is i skägget. Det syns inte så bra på bilden men såg riktigt kul ut i verkligheten. Kallt i kombination med hög luftfuktighet månne.