Det är lite som att lära sig cykla på nytt. När vi ska starta lyckas vi inte alltid utan det händer att vi hamnar ur rytm, speciellt om det är bil bakom, vi skall hinna innan rött och det blir en brant backe sedan och mycket publik som tittar. Än så länge har vi inte trillat och starterna blir bättre och bättre. Det finns dock en massa vanor man har som man inte tänkt på som t.ex. jag brukar alltid ha foten längst ner när jag klickar ur - stokern tvärtom. När jag vill ha pedalerna lodrätt vill stokern ha dem vågrätt och när jag vill ha dem vågrätt så... Listan kan göras lång på vanor och ovanor som måste smältas samman. Det finns även områden där vi kompletterar varandra: stokern är ruggigt explosiv till skillnad ifrån mig vilket räddar oss ifrån stanna när vi fått i fel växel i backarna.
Idag var fjärde dagen vi cyklade tandem. Det är jättekul men fortfarande ganska svårt. Midsommarafton hade jag kramp överallt efter 6 mils cykling, midsommardagen rejält ont i rumpan dock mindre kramp än dagen innan efter 8 mils körning och idag rejält slut med handkramp efter 12 mils cykling. Rullsnittet tycks hamna runt 29 km/h. Det hindrar dock inte marschfarten att stundom hamna riktigt högt. Stokern, som har hastighetsmätaren, säger att vi orkar hålla 40 km/h på platten. Idag har vi tränat på att stå upp. Det går bra att stokern står upp och trampar, själv har jag inte kommit dit ännu. Kan dock stå upp korta stunder men cykeln åmar sig betänkligt. Vi klarar båda två av att dricka under färd. Utmaningen tycks vara att kunna stretcha, vila och inte spänna sig och samtidigt behålla fordonet på vägen. Uppförbackarna är svåra, det är svårt att växla ner. Antingen så tappar man fart för att ingen trycker på i uppförsbackarna eller så får man inte in växlarna för att båda trycker på. Lillen fram är svårast att få i. 6 veckor till SBS känns väldigt kort. Vi hoppas dock med att bemästra Cannondalen till dess. Imorgon börjar konditionsträningen. Bilden har Stokern tagit. Lägg märke till den raka och trygga kursen.
Idag var fjärde dagen vi cyklade tandem. Det är jättekul men fortfarande ganska svårt. Midsommarafton hade jag kramp överallt efter 6 mils cykling, midsommardagen rejält ont i rumpan dock mindre kramp än dagen innan efter 8 mils körning och idag rejält slut med handkramp efter 12 mils cykling. Rullsnittet tycks hamna runt 29 km/h. Det hindrar dock inte marschfarten att stundom hamna riktigt högt. Stokern, som har hastighetsmätaren, säger att vi orkar hålla 40 km/h på platten. Idag har vi tränat på att stå upp. Det går bra att stokern står upp och trampar, själv har jag inte kommit dit ännu. Kan dock stå upp korta stunder men cykeln åmar sig betänkligt. Vi klarar båda två av att dricka under färd. Utmaningen tycks vara att kunna stretcha, vila och inte spänna sig och samtidigt behålla fordonet på vägen. Uppförbackarna är svåra, det är svårt att växla ner. Antingen så tappar man fart för att ingen trycker på i uppförsbackarna eller så får man inte in växlarna för att båda trycker på. Lillen fram är svårast att få i. 6 veckor till SBS känns väldigt kort. Vi hoppas dock med att bemästra Cannondalen till dess. Imorgon börjar konditionsträningen. Bilden har Stokern tagit. Lägg märke till den raka och trygga kursen.
4 kommentarer:
Hej
En fråga från en rockie...vad är SBS ??
Förlåt! Det är en förfärlig ovana att använda trebokstavsförkortningar. SBS betyder Super Brevet Scandinavia. Lite mer info finns på: http://www.brevets.dk/?Super_Brevet_Scandinavia
Som kapten så upplever jag att det blir mest problem om jag är mentalt trött. Trötta ben är en sak, men när hjärnan inte är på topp blir man korkad och då blir kaptenandet lidande. När vi kör offroad så brukar vi få ta en riktig paus i timmen för att jag skall orka med. På lvg brukar det inte behövas förren sent på eftermiddagen men man skall nog ändå vara lite på sin vakt. Stokern skall vara glad och kaptenen skärpt, då blir tandemcyklingen njutbar.
I ett svagt sinnes förvirrat tillstånd anmälde man sig till SBS, men det är klart det är några veckor kvar. Eller så får man ligga på rulle efter någon tandem dom första milen, och resterande 1150 km får man hoja själv.
Min tandem så samlar damm hemma hos min far, det är kanske dags att sätta fart på den. Men den är bara en gammal Nashbar RT1000, köpt på cykelringen 98 tror jag.
Fast jag har uppgraderat hjulen till Shimano LX Tandem nav o 48 ekrat, Mavic fälgar. Men det var lite struligt när man cyklade med barnen, speciellt när man hade påhängscykel, då blev det långt ekipage.
/Olle
Skicka en kommentar