Go och glad - Kexchoklad!

Prognosen lovade regn och kallt. Vissa prognoser lyckades kombinera regn på dagen och frost på natten. Trots detta var det 8 tappra vid startlinjen. Vi kände oss privilegierade att få starta i uppehåll. Jag och Åsa hade bestämt oss för att köra non stop. Turen inleddes i gemensam tropp i lätt motvind till Järna. Innan stoppet så deklarerade vi att vi bara tänkte stämpla och sticka. Ingen föreföll dock att nappa på idén utan plockade på sig både det ena och andra i butiken. Efter bara några minuters cykelfixande begav vi oss iväg. Niklas och Olle, två randonneurrävar hängde genast på. Lite senare så anslöt även de två andra PBP-veteranerna, Johan och Anders. Vi körde vidare mot Katrineholm och motvinden ökade ifrån lätt till påtaglig. På vägen fick vi se att Gnesta firade Gnestadagen (övriga Sverige firade Nationaldagen). Klungan höll ihop hela vägen till Katrineholm. I Katrineholm var det allmän nationaldagsyra. Vilket på McDo innebar långa köer. Väl uppätna och klara för start så dök Rickard upp. Han och Felipe, nybörjarna i sammanhanget hade blivit akterseglade i kontrollen i Järna av veteranerna. De hade hängt ihop i början men Felipe som hade fått ryggskott på morgonen hade svårt att hålla farten uppe varför de hade valt att dela på sig. Under tiden vi väntade på Rickards lunch så passade vi på att lätta på kläderna i solen. Armvärmare och västar åkte av. När vi lämnade Katrineholm så var det snarare med- än motvind och livet log. Det dröjde dock inte länge innan himmelen började se otäck ut. När det blev ett en rejäl skur med regn och hagel så stannade vi och satte på oss regnjackor och skoskydd. Niklas som saknade dylika ting hoppade över pausen och satte av mot horisonten istället. Lite senare lämnade även Johan och Anders oss. Även de på väg mot horisonten. Vägen fortsatte mot Örebro i skurar och 6 plusgrader. Strax innan Örebro fick Olle ont i knäet varför vi sänkte farten lite. Blöta och kalla anlände vi till Örebro. Vi stämplade inte i butiken utan kiosken på andra sidan vägen. Kioskinnehavaren blev mäkta imponerad av våra bedrifter och stolt över att vi valt att stämpla just i hans lilla kiosk. Han lämnade butiken för att ta i hand och överräcka en kexchoklad till oss var. En sann cykelentusiast! Med ett brett leende och en kexchoklad lämnade vi Örebro och tog staden till våra hjärtan.

Skurarna hade nu övergått till ihållande regn varför det blev lättare att hålla konstant temperatur. Asfalten till Fellingsbro visade sig ha blivit riktigt bra efter fjolårets asfaltering. Lite tråkigt var dock att bilarna hade genat i kurvorna och dragit upp grus på asfalten varför man inte vågade stå på i kurvorna. ”Roliga backen” visade sig dock ha klarat sig hyfsat undan gruset och vi kunde rulla på bra. I Fellingsbro valde vi gatuköket istället för pizzerian. Trevlig personal men hamburgermenyerna avslöjade en total brist på matlagningstalang. Ingen åt upp sin meny vilket får anses som ett rekord (randonneurer är sällan kräsna för energi). Mona Lisa är i jämförelse en topprestaurang. Nästa gång blir det nog kinakrog i Lindesberg eller Örebro beroende på farten. Efter Fellingsbro rullade det på bra till Lindesberg. Vi konstaterade att vi borde vara i Grängesberg vid 10-tiden och eftersom Shellmacken i Grängesberg stänger 11 hoppade vi över att handla i Lindesberg. Olle kände dock viss stress av planen då han hade lite ont i knät och inte ville vara orsakade till att vi inte fick mat under natten. Vi delade därför upp oss en bit innan Grängesberg i en ”snabbgrupp” som spurtade mot maten och en lugn grupp som sparade knäna. I Grängesberg passerade vi Johan och Anders på korvmojen och fortsatte till Shell. Väl där hittade vi kaffe, mackor bullar, Jolt-cola, godis och Åsa hittade en mirakeltrasa. Maten var för natten och magen, trasan var tänkt som isolering under skoöverdragen om det blev en rejält kall natt. Lite senare dök Olle upp och Johan och Anders hälsade innan de begav sig ut i den gryende natten (10.45). Strax efter elva begav vi oss. Som alltid blev det en snabb färd till Ludvika (känns som nedför hela vägen). Därefter blev det Fagersta 02:30 och Sala 05:30. Som vanligt blev det tyngst när natten vänt och dagen åter gryr. För att hålla sig vaken brukar man prata och det är mycket man får lära sig om varandra under gryningens timma. Det är trötta men förbrödrande timmar. Olles knä började dock bråka rejält varför vi fick släppa honom halvvägs till Uppsala så han kunde fortsätta i eget tempo. Väl i Uppsala fikade vi på första bästa ställe och fick en välbehövd paus efter 20 mils natt-non-stop-cykling. Efter pausen kände vi oss riktigt pigga och cyklingen hem till Täby gick utmärkt. Stolta gick vi och Rickard i mål efter en rätt så tuff 60 mila. Hur gick det för övriga? Niklas, Johan och Anders hade redan gått i mål när vi kom i mål. Olle dök upp efter 2 timmar (när vi låg och sov i klubbstugan). Felipe vilade 20 minuter (efter det att han och Rickard skiljts åt) och kunde därefter fortsätta. I Örebro var han dock tvungen att bryta efter att kedjan brustit och att hans lagning inte höll. Lite otur var det dock vi inte var långt före honom och hade en missing link. Felipe är dock en tuffing varför vi blir förvånade om han inte lyckas nästa gång den 27:e juni.