söndag, juni 28, 2009
Ömma tandemkroppar!
Gårdagens seger över tandemcykeln byttes mot tvivel. Idag gjorde det ont redan vid starten: sega ben, ömma händer, ryggar och rumpor. Turen idag var tänkt att gå till kakslottet i Taxinge via gamla Riksettan och Strängnäsvägen, en tur på 10 mil. Mycket försök att sträcka sig på cykeln och många spontana extrastopp varav den sista, glasstopp 7 km ifrån mål. Vi kortade turen någon kilometer då vi hittade Taxinge krog strax innan kakslottet - En riktig pärla med riktigt god mat och cykelkunnig personal. Solsken och jättevarmt. Henrik hade lite krampkänningar även idag, men det var nog mest minneseffekter från gårdagen för idag hade vi salttabletter i vattenflaskorna. Summa summarum en kalasfin cykeldag men rejält ömma kroppar. Man kan undra om vi hinner komma i tandemform till SBS, idag kändes det inte så.
Dagens bild föreställer ett ruggigt snabbt tandempar som gjorde oss sällskap ifrån start till mål.
lördag, juni 27, 2009
20 mila på tandem!

Vi körde ungefär den runda som vi planerar att Hofvets södra 20-milare ska gå: Tumba-Torö-Sorunda-Mörkö-Vagnhärad-Gnesta-Tumba. Det är en superfin runda och det kommer att bli perfekt, bara vi får till rätt distans. Dagens runda blev 22,5 mil vilket är något för långt. Tandemcyklingen fungerar bättre och bättre. Idag vågade vi stå upp längre distanser än tidigare och stokern törs släppa styret under korta stunder. Startandet går som en dans. Vi lyckades till och med starta i backe. I Gnesta drabbades kaptenen av kramp som sannolikt var orsakad av hård ansträngning och värme som fått allt salt att rinna ur kroppen. Vi kände oss väldigt nöjda med att kunna köra mer än 20 mil med tandem! Förhoppningen att fullfölja SBS på tandem i augusti börjar nästan kännas som realistisk.
onsdag, juni 24, 2009
Cent Cols en Alpes

söndag, juni 21, 2009
Kaptenen har ordet
Det är lite som att lära sig cykla på nytt. När vi ska starta lyckas vi inte alltid utan det händer att vi hamnar ur rytm, speciellt om det är bil bakom, vi skall hinna innan rött och det blir en brant backe sedan och mycket publik som tittar. Än så länge har vi inte trillat och starterna blir bättre och bättre. Det finns dock en massa vanor man har som man inte tänkt på som t.ex. jag brukar alltid ha foten längst ner när jag klickar ur - stokern tvärtom. När jag vill ha pedalerna lodrätt vill stokern ha dem vågrätt och när jag vill ha dem vågrätt så... Listan kan göras lång på vanor och ovanor som måste smältas samman. Det finns även områden där vi kompletterar varandra: stokern är ruggigt explosiv till skillnad ifrån mig vilket räddar oss ifrån stanna när vi fått i fel växel i backarna.
Idag var fjärde dagen vi cyklade tandem. Det är jättekul men fortfarande ganska svårt. Midsommarafton hade jag kramp överallt efter 6 mils cykling, midsommardagen rejält ont i rumpan dock mindre kramp än dagen innan efter 8 mils körning och idag rejält slut med handkramp efter 12 mils cykling. Rullsnittet tycks hamna runt 29 km/h. Det hindrar dock inte marschfarten att stundom hamna riktigt högt. Stokern, som har hastighetsmätaren, säger att vi orkar hålla 40 km/h på platten. Idag har vi tränat på att stå upp. Det går bra att stokern står upp och trampar, själv har jag inte kommit dit ännu. Kan dock stå upp korta stunder men cykeln åmar sig betänkligt. Vi klarar båda två av att dricka under färd. Utmaningen tycks vara att kunna stretcha, vila och inte spänna sig och samtidigt behålla fordonet på vägen. Uppförbackarna är svåra, det är svårt att växla ner. Antingen så tappar man fart för att ingen trycker på i uppförsbackarna eller så får man inte in växlarna för att båda trycker på. Lillen fram är svårast att få i. 6 veckor till SBS känns väldigt kort. Vi hoppas dock med att bemästra Cannondalen till dess. Imorgon börjar konditionsträningen. Bilden har Stokern tagit. Lägg märke till den raka och trygga kursen.
Idag var fjärde dagen vi cyklade tandem. Det är jättekul men fortfarande ganska svårt. Midsommarafton hade jag kramp överallt efter 6 mils cykling, midsommardagen rejält ont i rumpan dock mindre kramp än dagen innan efter 8 mils körning och idag rejält slut med handkramp efter 12 mils cykling. Rullsnittet tycks hamna runt 29 km/h. Det hindrar dock inte marschfarten att stundom hamna riktigt högt. Stokern, som har hastighetsmätaren, säger att vi orkar hålla 40 km/h på platten. Idag har vi tränat på att stå upp. Det går bra att stokern står upp och trampar, själv har jag inte kommit dit ännu. Kan dock stå upp korta stunder men cykeln åmar sig betänkligt. Vi klarar båda två av att dricka under färd. Utmaningen tycks vara att kunna stretcha, vila och inte spänna sig och samtidigt behålla fordonet på vägen. Uppförbackarna är svåra, det är svårt att växla ner. Antingen så tappar man fart för att ingen trycker på i uppförsbackarna eller så får man inte in växlarna för att båda trycker på. Lillen fram är svårast att få i. 6 veckor till SBS känns väldigt kort. Vi hoppas dock med att bemästra Cannondalen till dess. Imorgon börjar konditionsträningen. Bilden har Stokern tagit. Lägg märke till den raka och trygga kursen.
lördag, juni 20, 2009
Tandemcykling ur stokerns perspektiv
Tandemscykeln har två positioner: en kapten och en stoker. Tandemcykeln är så konstruerad att den som är kort i rocken får bli stoker. Enkelt beslut alltså.
De inledande tre dagarna har gått som en dans! Vi har lyckats starta i backe, ta några trevande stående försök (en i taget ännu så länge) och vi lyckas t.o.m. känna oss avslappnade ibland. Växlingarna är ännu lite besvärliga, vi försöker att kommunicera med varandra ordentligt ”växlar fram” – ”check” o.s.v. men det är ändå lite lurigt att växla ner i backarna. Vi förlorar mycket fart i backarna på växlingarna. Men i övrigt fungerar backarna över förväntan. Det är en häftig känsla när att cykeln bara fortsätter när man känner sig svag.
Härligast hittills har varit på långa, platta partier där vi bara har kunnat trycka på utan att växla. Vi kommer upp i 40 på platten och det är ganska fantastiskt ett år som detta.
Några ord om Stokerns perspektiv: Generellt sett är det mycket enkelt. Bara trampa och följa med. Men i praktiken gäller det att motsäga sina instinkter ibland. När cykeln lutar gäller det att luta med - inte försöka kompensera. Man har också betydligt sämre överblick än jag förväntat mig. Jag ser bara en rygg rakt fram, inget annat. Jag har ingen aning om varför Henrik ibland ropar att vi ska ta det lugnt, han nästan skrämde livet ur mig när han sa att det var en stor hund i skogen. Det var det mycket riktigt men även om den var stor såg den väldigt snäll ut, som en stor snäll björn…
Trivs dock bra initialt som stoker. Kaptenen pratar dock väldigt mycket ”om att nu börjar konditionsträningen”. Inte fått riktigt kläm på det, men låter oroväckande med saker som värkande lår, smärta och pina och intervallträning. Vad hände med njutning, hallongrottor, kaffe, utsikt och solbränna? Det kan dock lösa sig i slutändan. Om jag byter ordet fika mot pastaladdning så tycks kapten acceptera även de mest perverterade sockerbomberna. Imorgon skall vi spräcka 10 mila vallen.
/ Stokern
onsdag, juni 17, 2009
Säsongen har börjat! (Elle est arrivée!)
söndag, juni 14, 2009
Lasagnerundan
Temat för årets Vätternrunda blev Lasagne. Ursprungsplanen att köra tandem runt Vättern fick vi lägga ner då vi ännu inte fått någon tandemcykel. Tanken med lasagnerundan var lite lugnare och lite flera stopp - en njutningsrunda med andra ord. Starten var i vanlig ordning okristligt tidig 04:02. Med en bastant frukost i magen begav vi oss ner till startområdet. Vi hade turen att få starta med Hofvet och träffade många trevliga bekanta i startfållan. Vädret var som utlovat uppehåll vid start med ett lätt regn hängande i luften, d.v.s. bra mycket bättre än ursprungsväderprognosen som hade lovat kraftigt regn och kraftig blåst. Det kändes därför ganska lyxigt att cruisa ner mot Jönköping i ett lätt duggregn. Depåerna i Hästholmen och Gränna hoppade vi över då det kändes lite kallt och någon måtta får det ändå vara på pausandet. I Jönköping blev det dock ett rejält stopp med korv och mos och kaffe och bulle på maten. Även om mysighetsfaktorn på lokalen, som var en gigantisk tom lagerlokal var låg, så kändes det inte så dumt med ett stopp i Jönköping. Moset borde de dock försöka att bättra på lite. Efter stoppet blev vi så där huttrande som man lätt blir när man är blöt och tar en paus. Backen ut ur Jönköping är långt från depån och man hann nästan bli varm innan backen och blev sålunda nästan snuvad på den varma och sköna backen. På västsidan av Vättern uteblev motvinden i stort sett trots att det kändes som medvind ner till Jönköping. Duggregnet övergick mer och mer i uppehåll och det blev självklart stopp i Hjo med Lasagne, en inte alltför dum Lasagne med sallad, saltgurka och mjölk som dryck. Portionen upplevdes som något snål vilket får anses som ett gott betyg. Ifrån Hjo rullade det på lite snabbare till Karlsborg men efter Karlsborg var det lite strul med bilar blandat med stora klungor varför det blev lite svårare att hålla farten uppe. Vi höll ett relativt jämnt rullsnitt på 29 km/h och kom i mål betydligt mer utvilade än vad vi brukar göra men det vore en klar överdrift att säga att vi inte var trötta. Måste sägas att Vätternrundan är ett underbart evenemang med en otrolig massa duktiga funktionärer. Tack alla underbara flaggvakter för att ni visade oss vägen i regnet och alla funktionärer som sköter depåerna med sådan rutin och entusiasm! (Bilden visar Åsa på kontrollen i Boviken, lite solbulle tycks ha fastnat mellan tänderna)
tisdag, juni 09, 2009
Go och glad - Kexchoklad!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)