Styrketräning

Som vilsna fåglar dök vi upp i styrketräningslokalen med någon vag aning om att styrketräning kan nog vara bra cykling. Ingen av oss hade tränat styrketräning i modern tid (Åsa påstogs sig aldrig ha tränat, Henrik någon gång under skolåldern). Vi hade väntat oss enkla övningar i maskiner som sa pling men hamnade istället på golvet med våra kroppar som tyngder och gjorde vad som för oss föreföll omöjliga balansövningar. Att styrketräning handlade om välkoordinerade dansövningar i den högre balettskolan slog oss med häpnad. Vissa av övningarna tyckte vi oss ha svaga minnen av från förr. De flesta av övningarna var dock helt obekanta. Vi satt på bollar och knäppte nötter mellan skulderbladen, stod på pallar och drog in magen, ut med ryggen, böjde oss neråt/utåt/uppåt, höll balansen, tappade balansen och försökte att se naturligt avslappnade ut samtidigt som vi försökte le. Ibland skulle vi hålla som stålmannen ibland som Gunde. Bollen skulle man sitta på, ligga på, stödja benen på, man skulle inte trilla av eller rulla ut i korridoren. Rörelsen skulle vara naturlig. Vi hade en mycket trevlig instruktör som föreföll kunnig och hade många bra åsikter. Vi har bestämt oss för att ge styrketräningen en chans och har passerat hinder nummer ett, d.v.s. våga oss in i styrketräningslokalen och tänker träna två ggr per vecka enligt instruktörens förslag. Vi utvärderar efter cirka en månad.
Åsa, som haft stora problem med kramp i vaderna, hade förhoppningen om att mer styrka i vaderna skulle vara lösningen. Men icke! Vår duktiga instruktör trodde inte på den förklaringen. Efter att ha instruerat Åsa att utföra ett antal krumbukter konstaterade hon att orsaken var för korta vadmuskler vilket åtgärdas med stretchövningen på bilden.