Soria

Dagen började med att vi glömde solskyddsfaktor. Vi vände sålunda åter då sådan kändes trygg att ha på sig. Vi kör med alkoholbaserad  som funkar kalas; kladdar inte och sitter som berget. Därefter tog vi en tur till cykelbutiken för att byta Åsa sadel till en damigare sådan, vilket gick bra. Därefter begav vi oss till Soria på slingrande vägar och blev omkörda av engelsmän tyskar och massor av norrmän . Väl uppe i Soria blev det spansk bondomelett och trivsam utsikt. När vi som bäst satt där så slog sig en trevlig norrman ned. Han berättade det vi redan hade konstaterat, att det finns en rackans massa mer norska cykellag än svenska och snabba var de i backarna. Norrmän verkar vara mycket förtjusta i att tävla. När det gäller motionärer slår vi dem dock fortfarande. Vi är inte så snabba men vi slår dem i deras paradgren dvs att gå på tur. Eftermiddagen ägnade Åsa åt spa, bad, sol och massage medans Henrik cyklade i Fatagadalen. 

LEL-kick off

På klassisk mark jagar vi klassisk form. Är inte första gången vi är här och definitivt inte sista gången. Det är helt underbart att komma till härlig sol när man behöver den som bäst. Formen känns bättre än fruktat och det är helt underbart att vara här. Vi kom igår eftermiddag och körde vår klassiska "komma ner hit"-runda. Idag blev det en heldagstur. Vi lämnade i ottan och kom hem när det var mörkt. Det är en underbar känsla att sätta sig i soffan efter en heldagstur. Huvudet är sprängfullt av intryck och musklerna så där underbart trötta som de bara kan bli av en heldagstur. Roligast idag var turen längs foten av berget nedanför Pico de las nieves eller kanske att fixa 20 % aren när vi provade att köra in till San Bartolome på en liten småväg eller var det att flyga fram i medvinden ifrån El Doctoral eller möjligen var det att komma hem helt utpumpad med ett leende på läpparna. Bilden ifrån Gran Canaria med Teneriffa i bakgrunden.

Första träningsdan inför LEL

Oj! Platserna till LEL tog slut innan lunch samma dag som de officiellt släpptes och vi hade turen att få två platser. Formen är långt ifrån den bästa. Hösten började med förkylningar och övergick sedan i packning och flytt. Cykling kom dessvärre i glömska under denna period. Vi tänkte därför att det var bäst att leta fram cyklarna nu. Det tog lång tid innan vi hittat dubbdäck, lampor, lampfästen, plagg för kall vinter och allt det där som hör kalla vintern till. Så trots att vi gick upp i ottan så rullade vi iväg först efter att tolvslaget hade passerats. Sen start lade dock ingen sordin på dagen. Jösses vad fint det var. Turen gick till Gnesta och lunch på den trevliga grekiska restaurangen. Vi tog småvägarna till Gnesta. Lite otäckt tyckte Henrik som hade lite snåldubbat i kombination med att Schwalbe däcken inte är av bästa kvalisorten. Dvs trots låg ålder så har de tappat många dubb. Tempot gick sålunda ner på småvägarna och då blev det kallt. Restaurangägaren i Gnesta tände extra värmeljus för att tina upp Åsa . Vägen hem valde vi större vägar och Åsa tog på sig regnjackan för att få upp värmen. Det funkade bra och vi kom hem varma, trötta och rejält nöjda. Det var en underbar tur i ett vackert landskap och helt underbart att få cykla igen. Bilden 7 km innan Gnesta ifrån vägen längs den vackra sjön.

Anmälda till LEL

Vi har länge funderat på att cykla i England, gärna någon permanent, men det har liksom aldrig blivit av. Vi brukar alltid hamna i Frankrike eller Italien men nu blir det äntligen England och dessutom en bit av Skottland på köpet. London-Edinburgh-London, eller LEL som det förkortas, går som namnet antyder från London till Edinburgh och åter. Intrycket man får är att det är ett riktigt fjäsklopp med all-inclusive och byteskläder längs vägen. Lite oklart hur lång tid man har på sig men det verkar vara 140 mil på 5 dagar eller snitt 28 mil om dagen om man så vill. Det låter soft men det brukar alltid låta lätt när man cyklar i teorin. Kommer vi i lika bra form som vi var när vi körde 100 mila på tandem förra året så kommer loppet gå som en dans. Planen är att köra tandem på loppet. Vi kan behöva en revansch för det snöpliga slutet på PBP.


Vi funderar lite på om vi ska cykla till och från LEL också och i så fall är det nog bäst att ha varsin vanlig cykel. Det kan dock bli lite knepigt att få med alla ombyteskläder och annat för loppet så det riskerar nog att bli bil till start i alla fall.

Det är ungefär 200 dagar till starten som är den 28 juli och inleds med en prolog i centrala London. Jösses vad kul det skall bli. Nu gäller det bara att komma i form igen. Vi har inte cyklat många meter denna höst och vinter men 200 dagar räcker för att komma i form. Med lite tur kommer vi igång med cyklingen i början av mars och fram till dess blir det mest spinning och skidor (med lite tur) samt lite excelcykling på LEL. Snittar man 30 kan man få en vilodag i Edinburgh och passa på att kolla slottet, gamla stan och äta lite haggis framåt kvällskvisten (dream on…). Det kommer bli kul det här!

Norrköping lagom långt från Huddinge

Vi hamnar allt som oftast i Norrköping. Oftast har vi ambitionen att hamna någon annanstans men så känns det lite långt eller så startar vi lite sent. Idag var målet Åtvidaberg men sedan blev det lite sovmorgon och motvinden var lite hårdare än vi räknat med. Henrik fick tips på jobbet att till helgen skulle hösten peaka. Peaka gjorde den verkligen. Omgivna av sol och singlande löv cyklandes vi fram i en underbart vacker hösttavla. En annan anledning till Norrköping kan vara vacker stad, toppen restauranger och trevliga mäniskor med en charmig dialekt.

Inför Gotland360

Imorgon startar årets trevligaste motionslopp, Gotland 360. 360 som i hela varvet och som i antalet kilometer och kanske också som i antal gram man går upp i vikt per dag. Vi ser fram emot fantastiska depåer och en underbar grillfest i Ljugarn i morgon kväll. Det var fyra år sedan vi var med senast men den fantastiskt sociala arrangören kommer fortfarande ihåg oss. Det kommer att bli en kanonhelg!

Dag 13: I mål!

Med blandade känslor sitter vi nu och äter segerpizza vid Gardasjön. Underbart att vi har klarat alla passen men samtidigt lite sorgligt att det är slut på det roliga. Vägarna har varit bättre än väntat, bättre asfalt och färre bilar. Maten har varit underbar: massor av matställen, alltid mat och jättegod mat. Hotellen toppen: massor av hotell och enormt service-minded. På ett hotell lärde de Åsa att göra en fulländad espresso när vi ville åka innan frukost för inte ville de att vi skulle lämna hotellet utan en riktig frukost. Intrycken massor, känslorna överallt, en magisk tur. Resan har gott ruggigt bra. Inga haverier, inga punkor. Backarna var bra mycket tuffare än vad vi har varit vana vid men även de har gått bra. Vyerna omväxlande och vackra (understatement). En underbar tur är tillända.