Åsa, kan du påminna mig att byta växelvajer på söndag?

Jag brukar säga det finns två sorters cykelentusiaster. De som älskar cyklar och de som älskar cykling. Jag tillhör den senare kategorin. Sommartid funkar det bra att stanna längsvägkanten och byta det trasiga. Vintertid saknar man tålamodet. Vetskapen av hur snabbt fingrarna blir stela vid minus 8 får en att ge upp rejält snabbt. Lite snöpligt att cykla hem ifrån Söderköping med fixerad bakväxel. Det gick dock förvånansvärt bra. Vi höll ungefär samma tempo som igår. Det var dock lite svårare att hålla ihop i uppförsbackarna. Jag satsade rätt hårt i de brantare för att spara knäna. Åsa såg dock inte samma behov av jättespurten innan utan satsade mer på det kloka vinterkonceptet den som inte är svettig fryser inte. Bilden visar en bakväxelvajer surrad kring ett flaskställ för att få lämplig växel bak. Ett busenkelt knep som funkar bra.

Utsikt ifrån kvarsebofärjan

Vissa dagar är magiska. Sol, skimmrande vägar, frostnypna träd, landskapet lätt pudrat med snö. Frågan är om inte träden är som vackrast om vintern. Låg sol i kombination med ett lätt puder ger en underbar fond till naturen. Idag har vi letat oss på småvägar ner till Söderköpings brunn. Bästa cykeldagen på länge.

Det välbekanta knaket

Helt plötsligt lät det knirr knak knirr. Vi var ute på en av våra favorit rundor, 20 mila Tumba. Dagen hade varit magisk. Pigga ben, sprakande höstprakt, 10 mil passerade, en underbar picknick i solen på Torö och som bäst njutandes i backarna efter Fituna. Då hördes det. Det ljudet känner jag igen sa Henrik, jag också sa Åsa. Sedan kollade vi ramen. Mycket riktigt, en sprucken Titanram. Ett ljud man aldrig glömmer. Minnen väcks till liv. Inför Grimpeuren 2008 knäckte vi förra ramen och nu i vad som troligtvis är inför Grimpeuren 2012 knäcker vi nummer två. Det är ett brott på diagonalröret utan yttre påverkan så vi har gott hopp att få ersättningsram ifrån Norvelo/Enigma då Enigma har livstidsgaranti. Vi får hoppas att det är tillåtet att vara randonneur.

Örebro

Det blev en tur till Örebro idag. Solsken och många fina vägar. Lite väl mycket grus för Åsa dock. Det blev cirkus 15 km löst grus mellan Åkers styckebruk och Ärla. En punka och en trasig växelvajer. Den senare var lite irritrande. Henrik la märke till de karakteristiska problemen precis innan. Lurig att växla åt båda hållen och växelvajern behövde spännas. Den var dock lättfixad. Visa av erfarenhet stannade vi direkt och petade ut den lilla pluppen ur handtaget. Imorgon blir det hem igen efter en natt på hotell elit och middag på hotellpuben. Det blev pasta med parmaskinka. Lite väl fet men rättså god med fräsha grönsaker. Idag körde vi söder om sjöarna, lite oklart hur vi kör imorgon. Bra ben och bra fart. Märks att vi var i form för.... Summa summarum en ruggigt fin cykeldag.

Abandonne :-(

Trasig cykel. Kedjerackaren hoppade igen. Vi kom 18 mil och låg snarare före än efter våra optimistiska planer. Om det berodde på om vi var vältränade eller medvinden låter vi vara osagt. Det var ovanligt få klungor som var före oss vilket skulle kunna peka på det förstnämnda. Efter 18 mil sket det sig dock. Kedjan hoppade ett antal ggr efter varandra. Nått var seriöst fel. Genom att köra lätta växlar, låg kadens och skolboksrundtramp samt bara rulla utför så lyckades vi ta oss till nästa kontroll vilket även var den första. Där visade vi upp cykeln och gav även en gissning på lösningen. Vi hade en alldeles för grov slavkedja. Med en åttadelad kedja kunde vi sedan rulla vidare. Vi hade sumpat ca 2h men låg ändå bra till och medvinden bestod. Det här skulle nog gå bra. Vi skulle nog kunna köra in det här. Lagom varmt var det oxå. Regnet hade jagat iväg den tryckande hettan. Humöret var återigen på topp. 3 km kom vi men sedan sa det pang. Nu hoppade dock inte kedjan, den gick av. Vi gjorde en fältmässig lagning och cykla tillbaka. Nästa gissning var knäckta tänder på bakre slavkransen. För detta fanns dock inga reservdelar och cykelreparatören hade inga andra tjuvknep. Det enda som återstod var att bryta eller abandonner som man säger här nere. Vi får trösta oss med att det enda som hindrade oss ifrån drömtiden var tekniken. 

Nu har starten gått

Klockan 16:00 i 32 gradig värme gick starten för de som bara vill ha 80 timmar på sig. Vi laddar och vilar fram till gryningen. Idag har vi monterat nummerlappar och gjort slutkollen på cykeln. Allt verkar funka bra. Värmen känns lite tryckande men hellre det än motvind. Snart bär det iväg!

Skickat från min Samsung Mobil

Paris-Brest-Paris 2011

Nu drar det ihop sig. På måndag morgon 04:45  startar vi PBP och vi går förhoppningsvis i mål före torsdag 16:45 annars blir vi diskade. Vi kör tandem denna gången. Man kan följa vår framfart på nätet. Henrik har ramnummer 8694 och Åsa har ramnr 8695. Konstigt eftersom vi sitter på samma cykel... Bilden visar startplatsen vid registreringen. Här finns många fina cyklar att beskåda.

http://www.paris-brest-paris.org/pbp2011/index2.php?lang=en&cat=randonnee&page=suivi_participants