Race mot Gnestapendeln

Efter gårdagens tuffa snövägar gav vi upp förhoppningarna om att kunna reka klart 40-mila denna helg. Det känns helt enkelt inte hållbart att köra 15 mil i 10 km/h med full koncentration.

Vi vände därför kosan direkt mot Gnesta där vi tänkte oss att åka pendeltåget hem för att hinna få lite tid hemma också. Men även väg 57 visade sig vara ett långsamt val denna soliga marssöndag. Man hade nämligen valt att göra om den till 2+1 med en grusad (=grov makadam) cykelväg bredvid. Det var inga snälla tankar som gick till Vägverket denna morgon. Idag såg vi dock inte så mycket av makadamen eftersom plogbilen inte tagit så djupt. Det blev istället en ganska rolig övning i att cykla på snövägar. Underlaget var hårdare än gårdagens och vi klarade oss därför från vurpor. Men fort gick det inte trots att ansträngningsnivån var hög. Efter en mil upphörde dock cykelvägen och så småningom gick 2+1 vägen över till en gammal hederlig vägrensväg.

Eftersom Gnestapendeln bara går varannan timma så gäller det att ha lite koll på tiden om man tänker åka med. Efter fikat i Flen insåg vi att det skulle bli tajt men att det kunde gå. Vi satsade allt på ett kort. Bära eller brista men vi körde så det rök. Nu går det ju inte så fort med dubbdäck och sträckan är ju inte direkt platt men det var en härlig utmaning. Vi låg på schemat efter halva sträckan och sedan tog vi till och med in. Det kommer att gå! Vi svettades och gnydde i backarna men vi vek inte ner oss. Vi ankom till Gnesta 10 minuter innan avfärd, pustade och betalade biljetten. Bara för att minuten efter höra någon prata om att pendeln var inställd och ersatt med buss! Cykel på buss = No No. Surt att inte få åka tåg, men det viktigaste var ändå uppnått. Racet lyckades! Efter lunch körde vi i lugn takt mot Södertälje Hamn utan att kolla tidtabellen.