Värmeböljan Lucifer

På söndag börjar den riktiga semestern. För två år sedan startade vi att cykla permanenten Cent cols en Triveneto men blev tvugna att avbryta efter 25 bergspass på grund av omänsklig hetta. 38 grader i skuggan är ingen lek när man cyklar i berg. Vi bestämde oss då för att återkomma på hösten någon gång och nu är det alltså dags. Tyvärr pågår just värmeböljan Lucifer i Italien. Värmeböljor som fått ett namn är sannolikt av det värre slaget... Håll tummarna för att den avmattas till helgen! Rutten vi ska cykla kan ni se här: gpsies

Tyska östersjökusten

Vi har varit sugna ganska länge på att cykla i norra Tyskland. Nu äntligen blev det av. Utrustade med en bikeline karta och GPS så var det inga problem att hitta småvägarna längs kusten. Resan började perfekt med medvind trots vi reste västerut. Vägarna visade sig vara riktigt fina. Dels var underlaget så bra att Åsa inte hade problem med sina racerdäck (trots att det var grus) men framförallt var de underbart situerade. Vi cruisade fram i 30 längs strandkanten och njöt av vattnet, båtarna, folkmyllret, drakarna, vindsurfarna och alla tandemcyklar. Tandem har slagit hårt i norra Tyskland. Vi såg massor. Platt landskap och hav är magiskt vackert. Här och var fick vi vara ensamma med naturen och bitbis vimlade det av cyklar. Östersjökusten rekommenderas varmt för semestercykling. Man får cykla längs vattnet och det finns gott om bra hotell och restauranger. Som bilden visar var det inte helt platt heller...

Längs Vätterns strand

Semestern är äntligen här! Premiärturen gick från Jönköping till Kungsbacka. Vi putsar lite på 100-mila-banan. När vi körde loppet i juni insåg vi att vägen till Mullsjö var riktigt smal och hårt trafikerad så nu har vi dragit om sträckan på småvägar istället. Det blev en mil längre men det är det värt. Som bonus hittade vi en fin cykelväg utmed Vätterstranden genom Jönköping.

På återseende "ile de beauté"

Nu har det blivit dags att lämna Korsika för denna gången. Men det blir fler besök om vi får chansen.  Vi har haft underbar cykling i doftande och vacker natur. Hotellet får mycket väl godkänt. Hotellpersonalen var fantastisk och hjälpte oss med att både hämta och lämna cyklarna hos uthyraren så att vi skulle få cykla så mycket som möjligt. Hyrcyklarna var väl sådär men efter att ha åtgärdat bromsgummin och däck så funkade de bra. Maten på hotellet var underbar. Varje kväll serverades trerätters Korsikansk middag. Alltid med något lite extra pyssligt tillbehör. Salladsbordet är värt ett särskilt omnämnande, nya varianter varje dag. Förutom dagens huvudrätt fanns alltid pasta som alternativ och till efterrätt fanns alltid fruktsallad och kakor som alternativ. Börjar inse att jag antagligen skulle kunna få sponsring från Langely för denna text men detta är en 'oberoende liberal' blogg. Sist men inte minst så kände man sig helt rätt klädd när man klev in på hotellet efter cyklingen. Merparten av gästerna ägnade sig åt vandring så friluftskläder var helt rätt trots att hotellet var ett slott. L'iles Rousse är en gullig liten stad med en härlig pir för kvällspromenaden. Korsika är känt för sin frihetskamp. På 70-talet var det mycket terorrister här. Nu begränsar sig frihetskampen till att skjuta och måla på vägskyltarna. Ganska oskyldigt med andra ord. Idag såg vi dock två terrorister i full mundering med militärbyxor, rånarluva och gevär. De var i 7 årsåldern, geväret innehöll vatten och de sa 'bonjour'. Det ska börjas i tid...

Hittar fortfarande nya vägar

Nackdelen med att bo ett och samma ställe under semestern är att det är svårt att variera sina rutter. (Vän av ordning inser genast att detta problem knappast borde bli större under semestern än för bofasta människor men det får bli ett annat blogginlägg). Ile Rousse förefaller väldigt välsituerat det finns mycket roliga vägar här. Vi hittade en ny väg upp till vårat favoritfik här på Korsika som ligger i Speloncato (enstjärnig by). Vi lyckades dessutom hitta en ny väg ner ifrån bergsmassivet som leddes oss ner till gamla inlandsvägen. Det var en ruggigt charmig väg som slingrade sig längs en flod tillsammans med den slingriga stambanan. Vi har hunnit en tredjedel av vår semester och är hitills mycket nöjda. Ruggigt fina vägar och förvånansvärt god mat. För de som är intresserade av hur gårdagens problem utvecklade sig kan man säga att cykeluthyrarna är snälla men kanske inte så händiga. Istället för ett besök i morse blev det fyra. När vi ville byta ut de utslitna klossarna bak så bad vi även om att byta ut däcken vilket resulterade i tre återbesök.

Egen cykel är bäst på Korsika

Om vaden är svart efter nedförsbacken är det ett tydligt tecken på att bromsgummit slits onormalt fort. Redan i går skrattade vi åt Henriks smutsiga vad men utan att förstå orsaken. Idag var vi tvugna att spänna bromsvajern för att den bottnade och upptäckte då till vår förvåning att bromsgummit på ena sidan var helt slut. Måste varit gammalt och torrt annars slits de inte riktigt så fort. Det är läskigt att köra i berg med dåliga bromsar så vi avbröt dagens mysiga regntur redan efter 9 mil. Fram tills dess var det en härligt grön och frisk dag med regnskogskänsla. Naturen är väldigt vild här. Stora obebyggda och okultiverade vidder. Kor och getter betar fritt i bergen och vi kryssar fram mellan dem.

Längs vår stjärnbeströdda väg

Jag vet inte om alla är bekanta med Guide michelins betygsystem. Systemet är enkelt, ju fler stjärnor desto finare. Redan en stjärna anses som fint och det blir inte finare än tre. Hade vi varit gourmander så hade vi kunnat jagat runt bland krogarna och försökt plocka så många många stjärnor vi orkade på en dag. Vi har dock ägnat oss åt stjärnjakt på sevärdheter. Det började redan i går kväll då vi plockade Ile rousses röda ö Pietra som var enstjärnig och i våra ögon klart sevärd. Därefter åter till Ile Rousse som även den förtjänade en stjärna enligt guiden. Lite generöst av Michelin enligt Åsa. I morse begav vi oss för att plocka en av de få två stjärniga bergspassen. På vägen dit såg vi två stjärniga Mte S. Angelo och enstjärniga Pigna. Av någon obegriplig anledning missade vi den fina byn på bergstoppen men vi såg den, St Antonino, på vägen hem. När vi väl kom till passet, Col de Salvi, så tyckte vi att det nog var en tvåa, synd bara att det var så mycket taggtråd. Dagen fortsatte sedan ifrån stjärnställe till stjärnställe. Vi fick även in en av de vackraste sträckorna vi har kört. Kuststräckan mellan Galeria och Calvi var underbart vacker med vindpinade klippor som gick ner vattnet. Nu ger inte Guide Michelin betyg på den men om Åsa skulle ge den stjärnor så är det en klar trea.