Det är svårt att låta bli en toppbestigning. Toppbestigningen här börjar i Speloncato med en jättebrant betongväg med en stigning på 100 m och en skällande hund de sista 20. Fixar man den, fixar man hela backen. Det är 700 m stigning till toppen på 1100 och den är rätt så tuff. Åsa var rätt trött i vaderna efter gårdagens vilodag (!) och Henrik inte helt förtjust i utväxlingen (han hade föredragit kompakt). Åsa for iväg spikrakt upp för betongvägen med pulsen i topp och Henrik hade inte en chans att gå om trots sämre utväxling men vi tog oss båda upp med stil. Lunch intogs på topprestaurangen utomhus. Det kändes lite kylslaget, servitrisen nämnde något att hon inte dukat ute pga någon "tjalör". Stolta ville vi dock njuta av nejden i kortbyxor kortärmat och dyngsura av svett. Maten var dundergod men kanske var det lite kallt, åtminstone kändes det så när vi såg termometern när vi lämnade som visade 11 grader. Hur var det då med slalom i det gröna? Dagen avslutades med en fullserpad väg som hoppade ifrån kulle till kulle utför i en dryg mil på toppenasfalt och alldeles lagom lutning. Underbart vackert och underbart kul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar