Efter en knapp fyramilarunda i minus 10 insåg vi att vår kläduppsättning inte är tänkt för dessa temperaturer. Vi brukar säga att smärtgränsen går vid minus 5 och när vi kom in efter dagens runda så gick det inte att stå upp. Jösses vad tårna gjorde ont. I övrigt var turen helt toppen (om vi bortser ifrån Henriks fingertoppar). Dubben lockar fram det bästa ur benen. Vilket drag i rundtrampet! Härliga vyer och frisk luft med gott bett i näsan. Vi är inte helt bortklemade efter Kanarievistelsen. Vi ser fram emot en härlig hemmasäsong. Något får dock göras innan Oetzi för att tåla lägre temperaturer. En variant är platta MTB pedaler och vanliga kängor. Det lär finnas remmar att köpa som man kan använda med vanliga kängor för rundtrampets skull. Nästa steg är dock att känna efter om kängorna håller värmen och även om vi skulle vilja så skulle vi inte hinna få remmarna innan lördag.
söndag, januari 04, 2009
30 grader kallare än i förrgår
Visst gör det ont med sprängande tår. Varför skulle Oetzicyklisten annars tveka!
Efter en knapp fyramilarunda i minus 10 insåg vi att vår kläduppsättning inte är tänkt för dessa temperaturer. Vi brukar säga att smärtgränsen går vid minus 5 och när vi kom in efter dagens runda så gick det inte att stå upp. Jösses vad tårna gjorde ont. I övrigt var turen helt toppen (om vi bortser ifrån Henriks fingertoppar). Dubben lockar fram det bästa ur benen. Vilket drag i rundtrampet! Härliga vyer och frisk luft med gott bett i näsan. Vi är inte helt bortklemade efter Kanarievistelsen. Vi ser fram emot en härlig hemmasäsong. Något får dock göras innan Oetzi för att tåla lägre temperaturer. En variant är platta MTB pedaler och vanliga kängor. Det lär finnas remmar att köpa som man kan använda med vanliga kängor för rundtrampets skull. Nästa steg är dock att känna efter om kängorna håller värmen och även om vi skulle vilja så skulle vi inte hinna få remmarna innan lördag.
Efter en knapp fyramilarunda i minus 10 insåg vi att vår kläduppsättning inte är tänkt för dessa temperaturer. Vi brukar säga att smärtgränsen går vid minus 5 och när vi kom in efter dagens runda så gick det inte att stå upp. Jösses vad tårna gjorde ont. I övrigt var turen helt toppen (om vi bortser ifrån Henriks fingertoppar). Dubben lockar fram det bästa ur benen. Vilket drag i rundtrampet! Härliga vyer och frisk luft med gott bett i näsan. Vi är inte helt bortklemade efter Kanarievistelsen. Vi ser fram emot en härlig hemmasäsong. Något får dock göras innan Oetzi för att tåla lägre temperaturer. En variant är platta MTB pedaler och vanliga kängor. Det lär finnas remmar att köpa som man kan använda med vanliga kängor för rundtrampets skull. Nästa steg är dock att känna efter om kängorna håller värmen och även om vi skulle vilja så skulle vi inte hinna få remmarna innan lördag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Välkomna tillbaks. Testa med ett par neoprenöverdrag och ett tunnare vindtätt överdrag över det. Jag hade ett par från Gore som funkade prima som sista lager. De har tyvärr pajat nu, efter 4 hårda år, så jag håller också på och letar lösningar för tårna.
/J
Vilken perfekt timing att cykla på Kanarieholmarna när det var som svinkallast här hemma.
Kalla fötter är ju ett ständigt problem vid vintercykling (gäller nog inte på Gran Canaria).
Jag brukar använda el-sulor på längre turer och många minusgrader.
Funkar bra, men man måste ha Camelbaken full med batterier så att man kan byta en gång i halvtimmen. (Jobbigt)
M v h. Gunnar
Elsulor är för veklingar ;) Är det tillräckligt kallt så känner man ju inte fötterna... då försvinner problem tills man kommer in i duschen efter passet...
-- a (som inte alls önskade sig elsulor i julklapp...)
Förresten, kul att se er på Gröndal igen! Hoppas att vi ses nästa onsdag också!
--a igen
Skicka en kommentar