En dålig start

Efter nästan två veckors vila orsakad av att Åsa åkt på en envis förkylning försökte vi oss på en start på 60-mila i Västerås. Väderleksprognosen lovade vackert väder och det gjorde inte ont i halsen längre. Uppgång vid 3.15 för att hinna till starten 6.00. Vi var fyra som kom till start. Vinnaren av Sverigetempot, ordföranden i CK Distans samt team Laggis. Vi körde i samlad tropp ut från Västerås i makligt tempo men när farten sedan ökade gick Henriks puls upp våldsamt och vi fick släppa. Åsa blev väldigt konfunderad eftersom det är sällan/aldrig som det är Henrik som är orsak till att vi släpper. Vi tänkte först att det kunde ha med den tidiga timman att göra och Åsa gick upp för att dra en stund. När Henrik släppte igen förstod vi att det måste vara något med cykeln. Det visade sig vara bromsarna som låg mot fälgen. När detta åtgärdats blev pulsen normal igen. Åsas förkylning var dock tyvärr inte helt borta. Hostningarna tilltog och vi insåg att det nog var klokast att vända och cykla hem igen. Som spiken i kistan fick Åsa kramp i vaderna. Sannolikt berodde krampen huvudsakligen på saltbrist. Åsa har vaknat med kramp i fötterna några nätter innan också men trots det glömt att ta salttabletter innan. Lärdom: Grunda alltid med salttabletter kvällen innan ett lopp. Träna vadmusklerna i vinter!