Tjejvättern (9 mil) är värsta sprintdistansen för en randonneur. Det är riktigt roligt att satsa på att köra fort som omväxling. Med obefintlig träning på att köra fort och en kraftig förkylning i två veckor innan loppet var jag väldigt osäker på om jag skulle klara av att hänga med grupp 1. Vi var åtta personer som startade tillsammans och vi hade ett riktigt bra upplägg: Vi körde ett led fram till första kontrollen för att lätt kunna passera de större grupperna. När det glesnade ut gick vi över till att köra belgisk kedja med snabba byten (15 sek). När vi ökade farten de sista två milen gick vi över till omedelbara byten. Jag lyckades hänga med, men det var mycket tack vare de fantastiska tjejerna i gruppen som hjälpte mig uppför backarna med både peppning och puttning. 2.40 blev sluttiden, vilket är 5 minuter bättre än i fjol! Ett stort tack till Pontus Lindberg för resultatlistan. Det är den vackraste resultatlista jag sett!
http://hem.bredband.net/ponlin/resFile_vrTjej08.zip
1 kommentar:
Men oj! Jättegrattis!!! Sprintdistans... :)
/Johan
Skicka en kommentar