Klockan ringde 5:00 och som de vana randonneurer vi är gick vi direkt upp. Efter en tidig frukost hemma hos Åsas mor (nej hon låg kvar och sov) så begav vi oss. Det skulle bli både Klevaliden, Dunkehallabacken, Taberg plus några kullar till. Jönköpingstrakten är verkligen ett eldorado för landsvägscyklisten. Vi hade velat hit och dit om cykelvalet innan vi begav oss till Jönköping. MTB med dubb eller racer? Valet blev till slut racer och nu satt vi äntligen i cykelsadlarna i gryningens första minuter. Det var någon grad plus och regn. I den 8 %-iga backen upp till Barnarp började något gå snett. Regn blev till slask, slask blev till snö. Glasögonen immade/snöade igen och däckvalet kändes alltmer spännande i uppförsbacken. Efter ett kort rådslag beslöt vi att det bara var att styra om turen tillbaka hemåt med svansen mellan benen p.g.a. vårt vågade däcksval. Efter att ha stannat och fyllt klossarna med issörja var det näst intill omöjligt att klicka i pedalerna och dreven började samla på sig is. I nedförsbacken mot Norrahammar fick vi även känna på kylan. Blötsnö är kall när man kryper nerför backarna och händerna började bli kalla som isbitar. I morgon blir det nog racer igen (hoppet är det sista som överger människan…) denna gång dock i trygga hemtrakten. Backarna i Jönköping gav dock mersmak och vi hoppas att snart få vara åter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar