Härlig Nyköpingstur med snöpligt slut

I morse startade vi hemifrån 6.40. Månskenet gjorde att det var relativt ljust redan från start och efter en knapp timma kom gryningen. I backarna vid Kagghamra sprang det en räv över vägen. Vi kom fram till färjan vid Skanssundet 5 minuter innan avgång och det var perfekt. Eftersom det var en minusgrad på morgonen innan solen börjat värma så ville man ju inte stå stilla ute längre än nödvändigt. Vi åt varsin korv med bröd som fika på en mack i Vagnhärad och fortsatte sedan söder ut i riktning mot Studsvik. Det var fantastiska vägar: småkulligt, klippor och havsglimtar varvat med åkrar och skog. Det mest fantastiska var att det inte var några bilar. Stundtals funderade vi på om det varit ett haveri på Studsvik och allmänheten ombetts stanna inne… När vägen vek av öster ut mot Nyköping blev det riktigt jobbigt. Det var kraftig nordostlig vind och det började kännas att vi nog skulle ätit lite mer kolhydrater till fikat. Vi var i Nyköping vid 12-tiden och åt lunch på en pizzeria. Från Nyköping gick färden sedan i nordlig riktning mot Runtuna. Det blev fortsatt kraftig motvind ett tag och därefter sidvindar som nästan blåste oss av vägen. Även dessa vägar var lågt trafikerade och det var väldigt vackra omgivningar med kullar och snirklig väg genom ett jordbrukslandskap. En halvmil efter Runtuna började Henriks bakhjul vobbla kraftigt. Det visade sig att flera ekrar var av och många var lösa. Vi hade då 2,5 mil till Gnesta så vi tänkte först köra lite lugnt dit och ta pendeln hem, men vi insåg ganska snabbt att läget var så allvarligt att 2,5 mil inte skulle fungera. Vi fick ringa efter en taxi för första gången i vår cykelhistoria. Efter god stund av vädjande så skickade Gnestas taxibolag ut en bil till oss. Vi var väldigt tacksamma för solen och uppehållsvädret när vi stod utmed landsvägen och väntade på taxin i en halvtimma. Det gick att få in båda cyklarna i Volvo kombins baklucka och vi fick en guidad rally-tur till Gnesta. Det visade sig att det var historiska trakter. Det fanns gott om runstenar och den kurviga vägen var en vikingatida väg till Mälaren. Vi hade precis missat pendeltåget när vi kom fram och det var knappt två timmars väntan till nästa. Vi satte oss på pressbyråns fik vid stationen med en cykeltidning, kaffe och godis.

Så nu funderar vi på vad vi ska göra åt Henriks vintercykel. Det var nämligen inte första gången som ekrarna rök på det bakhjulet. Vi köpte oss varsin billig MTB som vintercykel för två år sedan. De var uppenbarligen för billiga eftersom Åsas MTB var för tung och Henriks MTB var för klen (samma modell…). Det känns inte som att det är lönt att satsa på nya hjul till den budgetcykeln, så det blir nog en ny vintercykel till honom också. För hans del är robusthet en viktigare faktor än lätthet.