Trasig cykel. Kedjerackaren hoppade igen. Vi kom 18 mil och låg snarare före än efter våra optimistiska planer. Om det berodde på om vi var vältränade eller medvinden låter vi vara osagt. Det var ovanligt få klungor som var före oss vilket skulle kunna peka på det förstnämnda. Efter 18 mil sket det sig dock. Kedjan hoppade ett antal ggr efter varandra. Nått var seriöst fel. Genom att köra lätta växlar, låg kadens och skolboksrundtramp samt bara rulla utför så lyckades vi ta oss till nästa kontroll vilket även var den första. Där visade vi upp cykeln och gav även en gissning på lösningen. Vi hade en alldeles för grov slavkedja. Med en åttadelad kedja kunde vi sedan rulla vidare. Vi hade sumpat ca 2h men låg ändå bra till och medvinden bestod. Det här skulle nog gå bra. Vi skulle nog kunna köra in det här. Lagom varmt var det oxå. Regnet hade jagat iväg den tryckande hettan. Humöret var återigen på topp. 3 km kom vi men sedan sa det pang. Nu hoppade dock inte kedjan, den gick av. Vi gjorde en fältmässig lagning och cykla tillbaka. Nästa gissning var knäckta tänder på bakre slavkransen. För detta fanns dock inga reservdelar och cykelreparatören hade inga andra tjuvknep. Det enda som återstod var att bryta eller abandonner som man säger här nere. Vi får trösta oss med att det enda som hindrade oss ifrån drömtiden var tekniken.
tisdag, augusti 23, 2011
söndag, augusti 21, 2011
Nu har starten gått
lördag, augusti 20, 2011
Paris-Brest-Paris 2011
måndag, juli 25, 2011
Många små fina vägar finns det
Även om ambitionen var platt och långt för att träna inför PBP. Så leds vi ofelbart in på kuperade och kurviga småvägar utan trafik. Dessa tycks ha en magisk lockelse på oss. De har dock nackdelen att de inte för oss mycket framåt. Vi står därför i valet och kvalet om vi skall fullfölja våra tre diagonaler på småvägar och därmed bränna hela våra semester eller om vi skall fortsätta på småvägar och antingen korta rutten eller ta en del per tåg. Den raka och enkla vägen tycks inte vara något för oss. Dagens bild skulle mycket väl kunna ha visat dessa småvägar men än troligare är att ett av Henriks foton av solrosor skulle ha prytt bloggen. För den som ännu inte har försökt att fota solrosor ifrån cykeln: gör det inte. Fotona blir värdelösa. Skall man fota de luriga rackarna så måste man lämna vägen och bege sig in i spenaten. Om några dagar så har säkert även Henrik lärt sig detta. Det är för övrigt otroligt mycket solrosor här (här är norr om Pyrineerna).
söndag, juli 24, 2011
Inte lätt med internet
Åsa kollade noga hemifrån hur allt skulle fungera via hemsidor och chattar. Det som gick att verifiera verifierades. På plats funkar det dock dåligt. Teleoperatörerna är frågande. Man kan sammanfatta med att fixa billigt internet via kontantkort funkar inte och att publicera bilder till bloggen med kontantkort funkar inte. Det går dock hyfsat att ringa med Orangekortet. Täckningen är dock rejält dålig jämfört med Henriks mobil. Hade vi haft vi haft en bild så hade det varit ifrån det Toscana liknande landskapet mellan Pyreneerna och Tolouse (kring Montreal).
onsdag, juli 20, 2011
Gorges och medvind på småvägar
Vilket som var bäst svårt att säga. Det är en underbar känsla att flyga fram på småvägar i det Langedocska landskapet. Påminner lite om Lisebergs gamla bergodalbana man svänger bromsar och skrattar. Gorges å andra sidan är en naturupplevelse svår att konkurera med. Tvingas vi välja blir det nog medvinden, speciellt med tanke på att vi har kört denna Gorge innan och då var det bara vi och Gorgen. Nu var det vi och en sådär 30 000 andra. Utsikten förtogs lite av trängsel bilbuller och att floden nere i ravinen var full av gula och röda kanoter. Istället för jag och naturen blev det mer jag och nöjesparken.
Backig dag med positiv väderöverraskning
Det lovades ett ruggigt väder med start i regn som skulle tillta och toppas med åska och orkan i vindbyarna (motvind). Starten blev som väntat. Vi började dagen med att ställa fram klockan en halvtimme till 0530. Det var inte en dag då man stod och stampade för att få komma i väg. 0600 stod vi vid cyklarna i hällregn ett kallt sådant. En halvtimme senare hade vi fått på oss alla förstärkningsplagg och begav oss nedför bergen mot Rhoneslätten. Fast så slätt var det ju förstås inte. Var det inte upp så var det ner. Prognosen kom dock på skam. Redan efter lunch sprack det upp och vi fick en härlig eftermiddag med bara enstaka skurar. Efter ett stopp i Romance är vi numera lyckliga ägare av en hotellguide som förhoppningsvis ska vara lite bättre uppdaterad än GPSen. Övernattar i Puy St Martin som trots namnet inte alls ligger på en vulkantopp.