Korsika - vandrarnas ö

Vi lyckades att lägga in en vilodag som mittpunkt.  Vad kunde då vara mer rätt än att vandra på denna vandrarnas ö. Vi brukar ofta likna randonneurcykling med fjällvandring. Det finns vissa likheter men en del som man inte reflekterat över innan. Jösses vad långsamt det gick uppför borde man inte vara snabb utan en cykel att släpa på? Nästa överraskning var att man inte såg något för blicken var klistrad i backen för att hela tiden hitta nästa ställe med fast mark. Det var dock helt underbart och vi njöt och konstaterade att man kom lite närmare djuren.  Vi har nog aldrig sett fler ödlor än vi gjorde idag.  Bilden visar kon som vakade över oss när vi intog vår picknick.

En lång mellandag

Det var tänkt som en lugn mellandag men det blev snarare en ganska lång cykeldag. Vi började cykla upp en bit sedan cyklade vi en bit till och... Sedan cyklade vi över högsta passet i trakten (1100 m). Det är svårt att hålla sig borta när vägarna är så fina. Vi hanterade klättringen bättre idag och gjorde den i lä ifrån vinden. Vi funderade även på att köra tillbaka samma väg men rullade utför i vind vilket funkade rätt bra. Imorgon skall det däremot bli en lugn mellandag. Vi funderar på att vandra.

Vind och Danskar

Det var rejäla stormar som höll oss vakna i natt. Ventilationen röt, skrek och stundtals vrålade när vinden tog den i sitt våld. Det kändes mycket osäkert om det skulle bli start idag. Men när morgonen kom så hade det lugnat ner sig. Vi begav oss därför via bergen väsrerut för att återuppleva våran Guide Michelin-stjärnrunda. Men jösses vilken vind. Plötsligt blev vinden och inte lutningen utmaningen.   Ibland var den som en vägg som höll emot och ibland ville den tvinga en till vänster.  Men värst var den när den inte visste vad den ville och man kastades åt höger, åt vänster, bakåt, framåt och lite varstans. Annars fint, vackert och vi har hittat fler cykelturister, ett gäng danskar som vi turades om att köra om varandra. Antingen fikade vi och de körde om oss eller tvärtom. Bilden togs i lä så att fotografen kunde tillfälligt släppa dubbelhandsfattningen.

Stavas Gorge och är underbart vackert

Att vi blev stormförtjusta i Gorgar kan nog ses som en liten slump. När vi cyklade grimpeuren 2008 så hamnade vi på en av Frankrikes största turistmagneter (Gorges ...) klockan 5 på morgonen. Vi var ensamma och den var bedårande. Vi hade nollkoll innan vad Gorges var för något men jösses vad stormförtjusta vi blev. Hade vi kommit en normaldag när vägen brevid är proppad med bilar och floden full av färggranna kanoter så hade nog kärleken uteblivit.  Korsika är lite som Gorgen var den morgonen.   Underbart vackert och .... och inte nog med det, idag hittade vi en Gorge . Det var vi och en lokal cyklist på Gorgens enda café. Veckan inledd och vi är smått förlorade i den vackra naturen.

+ 8 °C och regn - det känns underbart!

Maj kan vara bedårande vackert.  Vi tvekade in i det sista om vi skulle cykla i Sverige eller annorstädes.  Idag känns det helt rätt med en vecka på Korsika. Det skall bli underbart att återse Korsika. Berg, små vägar och en vacker natur.  Packningen gick förvånansvärt bra. Inga vinterbyxor, inga varma vantar, ingen jacka, inget underställ, inga extra vantar. Vi kör hyrcyklar denna gången också och hoppas på bättre cyklar denna gången. Arlanda nästa.

Vitsippor, sol och värme!

Lite kortare tur idag gjorde att vi kunde njuta rejält. Kaffe i solen, glass i solen, cykla i solen, njuta i solen. På underbart fina vägar som slingrar sig genom ett landskap av av skirande grönska och mattor av vitsippor.  Undrar om inte vitsippsmattetiden är vårens höjpunkt. Ljuset som silas ner genom de små nyspruknalöven oj oj oj. Saken blev inte sämre av vägarna. På bilden ser vi Åsa före colen innan Seglora. Ett av våra favoritavsnitt. Nu har vi provcyklat resten av bortre delarna av 100 mila samt rekat klart. Vägarna bra förutom grusgenvägen efter man korsat 26:an. Den hade gott om löst mördargrus. Då den är uppför går det bra att köra men viss punkavarning.

Ute och länger 100 milaren

Vi flyttar stämplingen ifrån Bollebygd till Landvetter och vinner då bl.a. att få cykla längs Inserosen eller vad nu sjön på bilden kan tänkas heta. På det hela blir det en bättre väg. Vi har även provcyklat hälften av de bortre partierna av 100 milaren samt lite transport sträckor. Sträckan som hade mördargrus förra året var riktigt fin nu. De stora stenarna hade hamnat i diket eller sjunkit ner. Vi hade glömt hur tuff 100 milaren var, jösses vad trötta vi är. Trötta men lyckliga. Det är verkligen fantastisk natur i västergötland. Imorgon blir det att reka lite till därefter provcykling söder om RV 40. Med lite tur så blir morgondagen lika vacker som dagen har varit. Underbart med skirande grönska och kortställ i april!