Ökenutsikt

Man ser även havet. Inte så dumt att att kika ut på hav, sanddynor och palmer efter en cykeltur tur till Fataga. Vi begav oss tidigt i morse för att hinna planet 06:00. Måste sägas att det var en rätt bra tid att åka. Beger man sig så tidigt så är det inga problem att sova på planet och man hinner med en rejäl cykeltur innan det blir mörkt. Vilket är 1900. Det är otroligt mycket cyklister här nere, cykeluthyraren är större än någonsin och jag tror aldrig att vi har mött så många cyklister.

Dag 3: Soria - St Lucia

Lite lätt möra efter gårdagen beslutade vi oss för att ta en lite lugnare dag. Det blev lunch i Soria med spansk tortilla och färskpressad papayajuice. Bilden är från vägen till Soria. Ena stenen i fundamentet till monumentet verkar ha kommit på glid, hjälm på! Under den relativt snälla klättringen till Soria funderade vi en del över vilket cykelmål vi ska ha i år. Vi har funderat en del på USA men var det inte underbart i England i somras? Det finns en permanent som heter end to end (Lands End – John O’Groates) risken är dock att den permanenten är så kort att dagsetapperna blir så korta att man inte kan njuta. De lite längre brukar ha 20 mil om dagen, undrar om det inte finns en permanent som är ön runt. Det vore kanske bättre. England runt vore nog fint och med lite tur så hinner Henrik få sin racing green Tegnercykel. Hur skall vi ta oss ner då? Vi borde kanske välja en annan väg ner än sist men färjan ifrån Esbjerg var ju verkligen guld för att inte tala om hotell Gästis i Varberg och vårt favorithotell i Åtvidaberg vill man ju inte missa så kanske tar vi samma väg ner. Efter Soria tog vi den branta och smala vägen över till Mogandalen och fortsatte upp till Ayacata där vi fick kaffe och glass. Hemvägen gick den mjuka och kurviga vägen via St Lucia ner till Vecindario där en fantastisk medvind blåste oss hem i 50 knyck.

Dag 2: En fullkomligt underbar dag

Vi började dagen med att cykla längs kusten till Puerto Mogan. Detta är en otroligt vacker sträcka på en kuperad och slingrande väg som går in i alla vikarna och längs en brant och karg kust. Nackdelen brukar dock vara bilarna. Bilarna lös dock idag med sin frånvaro och vi log från öra till öra. Efter kaffe och glass i halvskuggan på boardwalken i Puerto Mogan var det dags för klättringen. Serpentinerna ovanför Mogan är ruggigt roliga att cykla. Vi fortsatte till Ayacata som exploderande i mandelblom som fick oss att smälta inombords. Efter lunch i Ayacata kunde vi inte låta bli att åka upp till Pico de las Nieves då det var klart väder och hyfsat varmt. Jösses vad vi blev glada sista biten upp till Pico. Borta var den bedrövliga asfalten och istället var det ny slät vägbeläggning. Därefter susade vi hem igen. Betydligt snabbare idag än igår. Det är kul när man känner att man får kontroll på cykeln och hittar linje och lutning i kurvorna och känner stabiliteteten och tryggheten med bromsar och ram. Rejält trötta efter en lång tur men mycket nöjda slog vi oss ner på balkongen och kisade ut över sanddynorna och funderade om vi någon dag kommer att sätta våra fötter där.

Dag 1: Ökenutsikt

Äntligen tillbaka på Gran Canaria! Sommar och sol och underbara berg. Dagen började väldigt tidigt. Upp och hoppa klockan tre för att hinna med flyget klockan 6. Fördelen med tidigt flyg är att man kan sova på planet och man får lite dag när man kommit fram också. Den nyttjade vi genom att cykla upp till Fataga och fika. Antalet cyklister har ökat för varje år vi varit här och cykeluthyraren skär guld med täljkniv. Det är dem väl unnat. Underbart att kunna hyra så fina cyklar! Bilden visar vår rymliga men sandiga balkong med utsikt mot Maspalomasöknen och havet.

30-mila från Södertälje tar form

0,2 Ron F$ CENTRUM V
0,5 TL F$ SYDPOOLEN H (Grödingevägen)
1,3 Sluss
1,9 F$ Mälardalsleden H (Västra kanalgatan)
2,2 TX V (Jovisgatan)

På cykeln och med pennan i hand var vi ute och rekade idag. Måste sägas att flytten ifrån Tumba till Södertälje kommer att göra guld för rundorna. Vi byter transportsträcka mot de där sträckorna som vi så gärna ville ha med sist. Som planen är nu så inleds 30 mila med att köra igenom Södertälje man får se Slussen, Maren, Sankta Ragnhilds kyrka, AstraZeneca, Tom Tits. Därefter följer vi vattnet ut ur Södertälje för att sedan dyka in det underbart böljande Enhörna. Kanske inte är buslätt att hålla ihop klungor när det aldrig är platt, men det buskul att cykla. Därefter in på Strängnäsvägen riktning mot Mariefred och man är åter på gamla 30 mila. Dock ingen stämpling i Läggesta utan första stämplingen blir efter 5 mil i Åkers styckebruk, förslagsvis i Bagarboden (öppnar 07:00 så man slipper att vänta). Därefter upp mot Skottvångs gruva sedan åter till gamla banan och 223:an i Laxne. Den här rundan blir toppen att cykla! Vi hoppas på körsbärsblom på 30 mila 3e maj!

Drömmen om Ötzi

Vintern brukar vara drömmarna och de underbara minnenas tid. För oss som älskar längdskidor och inte cyklar när det är under minus 5 så brukar vintern vara när vi drömmer om berg, serpentiner, nya länder och en touringcykel byggd av Tegnér.  Men denna vintern är annorlunda. Helt plötsligt finns cyklingen här och nu. Den 4 Januari så går Randonneur Stockholms premiärlopp. En historisk milstolpe som man antagligen kommer att minnas för resten av sitt liv. Vädret är snällt och trevligt, det finns hopp att det är över minus 5. Men hur är det med formen? Vi har inte spunnit någonting denna höst och antalet längre cykelturer i höst går att räkna på ena handens pekfinger. Vi gav oss således ut på testrunda till Norrköping. Sommarcyklar, 15 mil, rullsnitt 20, motvind större delen av vägen. I början körde vi cykelvägar men efter punka på utvägen i Södertälje så skydde vi dem som pesten.  Hur var det då? Kanske var vi svältfödda men det var helt magiskt.  Blir nog en och annan voltaren imorgon men står sig vädret så blir vi snarare deltagare än välkomstkommitte i det historiska loppet.

Detta är livet!

Så kom vi äntligen iväg på en cykeltur efter en lång viloperiod. Efter 5 km möter vi en cyklist som ropar glatt på oss "detta är livet". Vi kan bara hålla med.  Underbart att cykla igen! Till och med punka i duggregn kändes bra. Dagens bästa syn var damen som tränade sin hund att valla får. Hunden ömsom sprang och ömsom låg och vakade på fåren. När vi passerade var det dock  några får som nyfiket tittade på oss och ville följa oss istället för hunden. Hunden vann dock. Skickligt!