Dag 12: Italienska kullar

Morgonen var varm. Vi klättrade upp för en rejäl brant upp till dagens första col. En inte helt lätt kombination: morgon, knappt vaknat, hetta och brant. Inte blev saken lättare av att backen var spikrak och ingen möjlighet till vila. Till slut kom vi dock upp. Det som kom att dominera dagen var dock de italienska kullarna, se bild. För oss är detta typiskt Italien. Gräsbevuxna kullar med städer på topparna och gärna med ringmur. I allmänhet snälla klättringar då det finns gott om plats för vägar. Landskapet bestod även upp till 1500 meter. En underbar dag, dock varm och en hel del elaka blinningar i de värsta stigningarna. Vädret var lite som tvärtom gentemot tidigare. Istället för regn som sprack upp blev det hetta som disade för att till slut kylas ner med uppfriskande regn. Vi har cyklat tom C95. Bilden är typisk för dagen med något otypiskt få kor.

Dag 11: Höstkänsla i bergen

Nu har vi lämnat de höga bergen bakom oss nu är de höga passen på 1200 och dalarna på 300 sisådär. Vi har cyklat på småvägar i bokskogar och andra lövskogar. Det har singlat löv och luktat höst. Värmen och solen har återvänt och lagt sig på en lagom nivå. Vi cyklar nu lite söderöver. Färre turister, fler italienare och betydligt fler cyklister. Trots mer civilisaton så har den som rekat tuten hittat i stort sett bilfria vägar. Benen har nått grimpeurstatus dvs mjölksyra så fort det går uppför som sedan försvinner efter nån minut. Vi har cyklat tom C86. Bilden är ifrån en lövskog med höstdoft. Ikväll så festade vi till med pizza. Den känns lite mindre fet än svensk pizza och får väl anses som den enda italienska rätt som kvalificierar sig in i den kategorin.

Dag 10: Vi vänder hemåt

Vi har kört 2/3 delar av alla collar och flertalet av de höga passen. Vi insåg i morse att imorgon så kommer vi in på sista kartan. Det  kan tyckas lite tidigt att bli nostalgisk. Intrycket av resan är att rutten har överraskat mycket positivt. Bra asfalt, lätt att hitta, nästan bilfritt och massor av matställen. Även om man känner sig i mitten av ingenstans så nog finns det en restaurang där. Vi har cyklat tom C78. Dagen började i lätt regn och blev riktigt fin vad tiden fick lida. Bilden visar dagens första pass, Passo Manghen. Höjdarna idag var dock pass 74, Passo Cost, som var en underbar klättring längs bergsväggen med magisk utsikt över dalen och pass C77, Valico di Valbona, som kändes som Gran Canaria passet på 1300 meter som man når via San Bartolome d.v.s. helt underbar.

Dag 9: En underbar känsla att klara en backe som är lite tuffare än vad man trodde sig orka

Morgonen började med klättring utmed Rio San Pellegrino. Troligen inte det bekanta mineralvattnet men i alla fall. Ångesten var stor inför dagens andra pass, Passo di Valles. Enligt kartan väntade en 29% backe. Det lät osannolikt men det fanns en markering för kraftig lutning också så vi sparade alla extrakrafter vi hade. Lite besvikna var vi nog när vi nådde toppen utan gråt och tandagnisslan men vi skulle få fler chanser under dagen. Dagens näst sista pass, Passo di Lavate, såg nämligen riktigt elakt ut med trippelhakar som markerade kraftig lutning på två ställen. Och vilken utmaning det blev! Sista 3 kilometrarna var lutningen 18 %. Bilden är tagen av den som kom först upp till passet. Dagen har gått i längskidtrakter. Vi har sett mycket reklam och förberedelser inför VM 2013. Vi sover i natt i Cavalese där VM-medaljerna kommer att delas ut. Cyklat tom C72, vi har snart kört 2/3 delar.

Dag 8: Marmolada

Marmolada - bara namnet gör en glad. Vi är kvar i de riktigt höga dolomiterna sydväst om Cortina. Vi började dagen genom att runda Grpo di Sella och fick underbara vägar och 4 pass över 2000. Därefter dök vi ner i dalen och cyklade upp emot resans höjdpunkt: Marmolada. Ett jättefint bergsområde med fina vägar. Vi har cyklat tom C66. Vi startade sent även idag p.g.a. kyla. Vädret sprack dock upp till lunch och blev riktigt fint. Bilden visar en bit av Marmolada som är en glaciär.

Dag 7: Kallt i bergen

Enligt prognosen skulle det vara snö på första passet på morgonen så vi tog en sen start (efter moget övervägande om vi verkligen skulle fortsätta). Det var ett lyckokast. När vi kom upp till Passo Giao (2233 möh,c57) vid 11-tiden var det ingen snö kvar. Tempen var dock bara 3 grader och det regnade så det var ingen direkt njutning att susa ner 1000 meter. Som dränkta isbjörnar gick vi in på den lokala pizzerian och fick oss en härligt varm lunch. Efter lunch bröt det upp och lyckan var stor när värmen återvände i kroppen. Vi är nu i de riktigt höga bergen och vi har tagit 3 pass över 2000 möh idag. Förutom fantastiska bergvyer har vi idag fått njuta av 100-tals sportbilar från 50- och 60-talet. Det var någon sorts veteranbilsrally som utgick från Cortina idag. Bilden är från Passo di Valparola 2192 möh.

Dag 6: Äntligen fick vi glädje av alla förstärkningskläder

Vi brukar alltid ha med oss riktiga regnbyxor och långfingrade handskar när vi cyklar i bergen. Det känns tryggt att ha något mer att ta till om det skulle bli värre. Idag blev det värre. Det började skapligt med uppehåll efter nattens regn men efter frukost vräkte det ner. Temperaturen gick raskt ner till 5 grader och där låg det sedan hela dagen. Innan första långa utförslöpan hittade vi turligt nog en busskur där vi kunde svida om. "Early winter" handskarna räckte inte långt så vi investerade i varsitt par windstopperhandskar i en sportaffär vi passerade. Dock var de lite små så vi vågade inte ta av dem förrän vi var framme på hotellet. Det fick därför bli en kortare tur idag. Vi sover i Cortina som är en riktigt exklusiv storstad mitt i bergen. Vi har passerat C56. I morgon blir det flera riktigt höga pass så håll tummarna för att det blir lite varmare. Bilden visar Henrik i full mundering. Det är kontrasten som gör att det ser soligt ut. Ett något pessimistiskt inlägg får erkännas men det kanske kan få signaturen "bitter och avundsjuk" att bli lite bättre till mods.