Det kändes som det inte kunde bli bättre än var det var igår. Men det kunde det. Kollosalt ljuvligt, kollosalt vackert och inte helt fel med cross och breda dubbdäck. Vi körde många fina grusvägar idag. Bilden är från Ekeby, som ligger utmed en grusväg strax norr om Malmköping.
Årets finaste cykeldag hitills. Sol värme och små härliga grusvägar. Henrik fick sin första dubbpunka. Henrik fotade snödroppar medans Åsa svor över en dålig pump. Lunch blev det i Mariefred. Middag i Katrineholm och bor gör vi på hotell Gillet.
Med tända lampor gled vi in i Norrköping. Dagens mål var lamphotellet. Gissa var bilden är tagen. När vi anlände så upplyste ägarinnan att när hon drev ett hotell i Australien anställde hon ett par som hade cyklat ifrån Tyskland. Inte någon större chans att imponera där inte. Turen var minus sex i stort sett hela tiden motvind som tilltog rejält på slutet. För inte var det vi som blev trötta. Benen kändes rackans bra den fina formen består. En mycket lyckad cykeltur. Nu njuter vi ett välförtjänt skråvmål. Lamprestaurangen är riktigt hyfsad. Smakar gott dock lite tunt med kolhydrater och mycket mycket fett. Imorgon cyklar vi hem i solen.
Första turen efter Gran Canaria. Det kändes oväntat bra att cykla i ett vintrigt Södertörn. Vi körde ner till Sorunda och åt lunch. Det kändes riktigt bra att cykla med dubb och vinterkläder. Vi konstaterade att vi går mot vår, vi är mer än en tredjedel ifrån midvinter till vårdagjämning och det börjar märkas att dagarna är längre. Dubbarna sög bra i benen men det var inga problem att hålla fingrar och tår varma. Åsa provade att smörja in fötterna med Rapha linement (läs ångest inför vinterkylan) och kände sig nöjd med detta. Fötterna var varma under turen men fötterna hettade lite väl mycket i duschen efteråt. Summa summarum en vacker och trevlig tur på Södertörn som gav mersmak. Imorgon funderar vi på Trosa. Bilden visar Henrik vid ett vägskäl där man kan välja korta eller långa vägen hem. Då det var en tur som vi ville skulle vara länge så vi valde den långa.
Idag var det vistelsens sista tur. Turen till toppen via Ingenio gick bra, nästan lite väl bra. Visst vill man ha lite kamp och tandagnisslan i Gran Canarias mest kända backe. Formen i år var dock lite för bra för att få den där riktiga kampen mot backen. Med facit i hand så skulle vi kanske valt en lite värre backe. Men å andra sidan så är det inte helt fel att få känna sig bra i form. Sista dagen så vill man gärna summera. Det blev 63 mil totalt med i stort sett bara bergskörning. Det var lite kallare än tidigare år, det var dock inte någon större nackdel. När man kör uppför så kan det gärna få vara lite kylslaget. Det var dock lite mer soligt varför vi nästan alltid kunde sitta ute i solen och fika även på hög höjd. Hotellet och cykeluthyraren var i om möjligt ännu bättre än tidigare år. Hotellet hade infört buffé utan att för den skull tappa kvalitet vilket är bra för en cyklist. Bilden visar Åsa i bra form, hon tog sig lätt upp utan att småserpa i backarna utan höll sig till den smala och raka vägen.
Det är lätt att man tar i överkant och cyklar för mycket . Ambitionen var därför att ta det lugnt idag och enbart cykla lite lugnt och vila resten av dagen. Vi lyckades rätt så bra genom att ta en halvdag till Fataga men den lugna promenaden bland sanddynorna kanske inte blev så lugn och vilsam som tänkt. Ruggigt kul att gå i sanddynor. Det går inte att gå som man gör normalt utan ett speciellt steg krävs som är svårt att få till. Påminner lite om att gå på skare. Får man inte till steget så sjunker man igenom. Efter att ha strosat runt i dynorna under eftermiddagen så åkte vi taxi tillbaka. Taxi här nere är löjligt billigt. Imorgon lär i få muskelvärk på helt okända muskelgrupper. Kan man få sandtår eller sandvad?
