I morgon bär det äntligen iväg. Vi har ägnat hela dagen åt att fixa inför resan. En bekant del inför sådana här turer är laminering av papper. I år har vi inte laminerat kartor vilket vi brukar göra annars. Vi räknar med att GPS-spår, vägnoter och pilar skall leda oss rätt längs loppet. På ner och hemväg så räknar vi med att ha så gott om tid att vi kan leta upp tak när vi kollar kartan och till Varberg hittar vi utan karta.
Laminering är en lurig konst och efter ett viss trevande så har vi kommit fram till att kartplast funkar bra. Om det är optimala valet är osagt men för oss funkar det bra. Vi körde i början med olika typer av laminering men de blev stela och svåra att vika.
Så här brukar vi göra. Man klipper till kartplast som är typiskt 2 cm större än bladet åt alla håll. Sedan fäster man kortändan på ett glatt bord genom att sträcka den och tejpa fast den. Sedan fäster man kartbladet sedan gäller det att trycka fast kartbladet samtidigt som man håller filmen sträckt. Det är här man behöver de extra 2 cm då det är det som ger mothållet när de sitter fast i bordet. Man håller filmen sträckt och stryker fast filmen med handen. Om man vill kan man ta bort pappret innan, men det funkar bra att göra det under tiden. När man är klar lossar man filmen ifrån bordet klipper bort de fyra hörnen så att man kan vika över överskottet på oplastade sidan. Sedan gör man likadant med andra sidan. Blir förvånansvärt lättvikt och vattentätt. Det är dock lite pyssligt så har någon annan en bättre metod så tas den tacksamt emot. Vi har laminerat vägnoter, excelcykling och instruktioner till våra nyinköpta pannlampor. Bilden visar kartplast, bord och vägnot. Eftersom Åsa mekade cyklar nere i källaren så blev det dessvärre inte med plastören in action utan man får själv föreställa sig det gedigna hantverket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar