Genom Paris

Även dag två började med uppehåll de första minuterarna. Sedan kom regnet och vi trodde att det skulle bli ytterligare en dag med heldagsregn. Vi följde i princip en och samma väg hela vägen in till Paris. Färden började med ett gigantiskt ”kungens kurva”. Vi åkte förbi byggvaruhus och stormarknader i flera timmar. Därefter kom vi till ganska trevliga lägenhetskvarter och till slut var vi inne i Paris. En fördel med att starta tidigt var att vi hade grönt i de flesta rödljus under morgonen. Men när vi kom in i staden fick vi stanna ideligen. De blev ruggigt kallt om de blöta händerna när vi inte kunde hålla ångan uppe. Vi tog en frukost på McDo och sedan blev det mirakulöst nog uppehåll. Det gick lättare än väntat att köra genom Paris. Delvis beroende på taktiken att köra på en lördag, men också för att de hade exemplariska cykelvägar. I utkanten av Paris var bussfilen även cykelfil och i absoluta centrum fanns blåmålade cykelvägar med färre rödljus än i på bilvägen. Vi stämplade på Gare d’Austerlitz vid 9-tiden. En fantastisk grej med Paris, för en cyklist, är att de ständigt sopar gatorna. Man känner sig verkligen trygg från glas, t.o.m. på cykelvägarna. Ut från Paris följde vi Seine på cykelväg till en början och därefter bilväg. Den södra förort som vi passerade såg ut att vara en lugn villaförort. Vi var inte ute ur staden förrän tidig eftermiddag. Åsa fick en glaspunka på eftermiddagen, men vad gör det när det är soligt? Landskapet var sedan väldigt ”Bretagniskt” d.v.s. rullande kullar, upp och ner hela tiden. Om man tar i ordentligt utför så kommer man nästan upp för backen på ren rörelseenergi. Åsa kände sig lite förkyld så vi gjorde kväll redan i Joigny. Vi valde en vitlöks­innehållande middag på hotellets gourmetrestaurang (lite väl små portioner för cyklister…) och somnade tidigt.