Vägarna längs Elbe

Måste skriva något om vägbeläggningen. Cykelvägarna längs Elbe är av minst sagt varierande kvalitet.  Här och var är det nylagd asfalt. Ofta är det cykelväg längs allé där trädrötterna ifrån träden skakar om en rätt så rejält. Sedan finns det hålbetong, plattor som man har lagt. Dessa ger en betydligt mindre omskakning med mer åt det konstant molande hållet. Då och då så har även en sådan satt sig så man får sig en rejäl skakning. Men bäst omskakning av dem alla är dock kullerstenarna  som de lägger på de finaste avsnitten. Tex cykelvägar över små söta cykelbroar. De vackraste avsnitten i byarna. Kullerstenarna är egentligen mycket glest lagd grov och stor gatsten. Då avstånden mellan stenarna är stor så når man tvenne mål. Dels så skakar cyklisten så han tror att han skall bli tokig och förstår därför att detta är ett fint ställe dels så utgör utrymmet mellan plattorna ett utmärkt ställe för krossat glas. Detta i kombination med den hårt vibrerande rörelsen hjulet gör när man kör över stenen det möjligt att slå hål på de mest punkasäkra däck. Cyklisten får då ett utmärkt tillfälle att stanna och se hur vaclert det är. Vi har köpt 2 däck ock en sisådär 9 slangar än så länge och lappat många däck.

I storkarnas förlovade land

När man sitter på uteserveringen och kikar i menyn så hör man plötsligt lite klipper i klopp. Man lyfter blicken och vad ser man där? Stork! Tyskarna älskar sina storkar. Biergarten med storkbo är hör häpna inte en alltför ovanlig skylt längs Elbe radweg. De flesta är som våra svenska fågelholkar. De sätter upp en rejält hög stolpe, på det ett bord och på bordet oftast en flätad korg där storken bygger bo. Nedanför på stolpen finner man en loggbok där de stolta tyskarna skriver ner allt om de häckande paren. Har någon sett någon sådan under en svensk blåmesholk?

Högvatten

Översvämningarna gör sig påminda överallt.  Flera vägar har varit avstängda då de har varit skadade av senaste översvämningen 2013 som tydligen var den näst värsta sedan man började mäta. Den riktiga dräparen var 2002 och överallt så hittar man markeringar som visar hur högt vattnet var då. Bilden visar vattenmätaren på den restaurang där vi åt lunch idag. Dalen som restaurangen ligger i är flera hundra meter bred. Vilka enorma vattenmängder som var här för bara ett år sedan! Imponerande att de lyckats återställa så bra ändå.

Hemresan började med full fart

Var det hemlängtan? Var det vilodagen? Var det vägkännedomen? Var det regnet? Oklart vad det var men fort gick det.  Planen var att länga hemvägsetapperna med 2 mil för att tjäna en dag på hemvägen.  Borde funka tänkte vi. Första etappen framme klockan 5 dvs 2 h tidigare än plan. Skulle vi ha längt med 6 mil istället? Som sagt lite oklart varför men vi räknar mad att hinna morgondagens förlängda sträcka utan problem, dock oklart varför.

Vilodag i Prag

Imorgon vänder vi åter. Det blev enklast att cykla tillbaka till resans mål. Det skall bli kul att uppleva turen bakvänt. Prag är en mycket vacker stad och enormt mycket mer livfull än när vi var här senast (sisådär drygt 20 år sedan).

Lite backigare idag

Det var klart backigare idag utan att för de skull vara direkt backigt. Om gårdagen var de vackra vyernas dag så var det lite färre berg idag och lite svårt att hitta matställen. Vet inte var man kallar det men lite förvånande var det allt att ödemarken dominerade innan Prag. Prag är annars platsen för dagen. Vi har korsat Tyskland längs Elbe och nått vårt mål, Prag. Det har varit en rackarns fin resa. Ikväll så njuter vi och tar igen oss och kanske imorgon också sedan blir det till att fundera ut hur man tar sig hem. Men som alltid gott att vara i mål.

De vackra vyernas dag

Svårt att välja bild idag, ska det bli fina bergen eller fina fornborgen i Bastai eller... Bra vägar och angenäm temperatur fick en att lyfta blicken. Äntligen lite berg längs floden och jättefina byar och vackra städer. På bilden ser vi incyklingen till Dresden. Det var efter Meissen det blev förföriskt vackert. En toppendag helt enkelt.