Sludd och motvind

Man glömmer lätt hur tufft det kan vara med sludd och stark motvind.  Vi begav oss strax före 11 med racerdäck och sommarcyklar med målet Norrköping. Rullandes småvvägar ut från Södertälje för att undvika mördargruset. När vi passerade Södertälje golfklubb så kände vi oss jättevarma. Skoöverdragen åkte av och Henrik bytte mössa mot sommarkeps. Våren kändes nära, våren kändes nu, för varje tramptag kom den närmare. Vi log, vi njöt och föga visste vi vad som komma skulle. Allt rulla på och livet kändes underbart. Inte helt fel med sommarcyklar i februari.  Nån mil innan Läggesta kom sludden. Det blev lite kallare och blötare men kändes ok. I läggesta träffade vi ett gäng trevliga cyklister varav en hade cyklat ifrån Sala. Södertälje impade föga. De undrade om vi inte ville socialcykla lite innan vi fortsatte mot Norrköping.  Vi trodde nog att de såg lite för snabba för varför vi avböjde.  Sedan började det. Vinden tilltog sludden tilltog. Cykeln kändes fastfrusen i isen. Sludden slipade ansiktet som en rasp. Vattnet i sludden i kombination med vinden gjorde att man blev rejält kall. Vi stannade och bytte handskar emot vantar klädde på oss mer men inget hjälpte. Benen kändes som bly kroppen värkte orken tog slut. Till sist bestämde vi oss. Vi tar på oss allt; underställ, regnjacka, flera lager vantar.... Totalt utpumpade och med en icke existerande blodsockernivå så blev det pizza i Stigtomta. Säga vad man vill om sludd men det är underbart när den slutar. Vid åttasnåret och ett leende ifrån öra till öra rullande vi in i Norrköping. Finns det något mer underbart att ha ridit ut en storm!

Dag 7 Berget runt

Sista dagen är alltid lite speciell. Alltid lite trist när något underbart tar slut, men det var dock svårt att nära några sådana känslor bland soliga berg. Toppen runt är en riktigt trevlig runda där man från mitten av får se ner i dalgångarna åt alla väderstreck. På ena sidan är det snustorrt och på andra rinner en bäck över vägen. Gran Canaria är en riktigt vacker ö som erbjuder mycket fin cykling. Så här sista dagen så är det dags för lite reflektioner. Vad var bra, vad var mindre o.s.v. Vädret, förutom gårdagen, var bland det bästa vi har haft på Gran Canaria. Soligt och varmt i bergen och inte för mycket blåst. Det var många långsamma bilar i utförslöporna. Minns det som vi brukar bli omkörda av bilar utför. Det hände inte denna gång utan det var alltid vi som hann ifatt bilarna. En bra gissning är att det är fler turister i bergen som inte kan lika vägarna bra som ortsbefolkningen (även om man skulle vilja tro att det är vi som blivit snabbare). Kustvägen till Mogan har blivit en riktig hit eftersom motorvägen nu går hela vägen till Mogan så att det bara är bussar och turisttrafik kvar på kustvägen. GC 500 till El Doctoral är bra mycket bättre efter man infört den långsamma sträckan genom San Agustin. Det är numera så få bilar att man inte behöver ligga i vägrenen och slipper därmed otal med punkor. Inte en enda punka på hela denna resa! Formen borde inte ha varit bra med tanke på höstens avsaknad av cykling men upplevdes som rätt bra. Vi cyklade i stort sett hela tiden förutom en halvdags vila. Är man nere en vecka funkar det utmärkt. Det blev 65 mil och ett otal höjdmetrar. Henrik körde med ryggsäck. Det kan skilja en hel del i temperatur mellan bergen och kusten så det är bra att kunna ha med sig en del förstärkningskläder även om vi inte använde så mycket. Det är inte kul att cykla utför med för lite kläder. Denna gång bodde vi på ett uppassningshotell där man inte kunde koka eget kaffe osv. Det funkade rätt OK det också. Är man inte så mycket på hotellet så gör det inte så mycket. Kommer vi tillbaka nästa år igen? Troligtvis ja. Svårt att uppbåda bra cykling i januari på närmare håll. Totalintryck: Mycket fler cyklister i år jämfört med tidigare år. Det är en rejäl ökning bland de som cyklar på långa turer. Vi mötte massor av cyklister (runt 25) när vi körde berget runt idag. För tre år sedan så mötte vi inte en enda. 

Bilden visar det, av alla turister, mest fotograferade motivet. 

Dag 6 Kallt i bergen

Det skulle bli berget runt idag men när termometern visade 6 grader på 1300 meters höjd (Ayacata) och det var lätt regn så ändrade vi planen och rullade neråt värmen. Man får inte glömma poängen med semester. Kan man välja mellan kallt och regn och sol och varmt så bör man nog välja det sistnämnda. Åsa var rätt nöjd med valet (bild efter avslutad tur).

Dag 5 Vilodagen

Vi har empiriskt lärt oss att det är ganska bra med att ta det lite lugnare en dag i mitten av veckan så att man hinner återhämta sig lite. Denna gång blev det dag 5. Efter att ha myscyklat längs kusten bort till Puerto Mogan, ätit glass, druckit cola och kaffe och myscyklat tillbaks. Måste sägas att vägen tillbaka är stråt vassare. Inte bara det att man alltid är lite gladare efter en glass, men för att man på hemfärden får cykla längs den höga kanten och kan titta rakt ner i det skummande havet och få se solen blänka mot en. Efter lunch (Henrik var mycket nöjd över att ha lycktas hitta ett Pizzeria som serverade ansjovis-, oliv- och kaprispizza) så blev det dags för avkoppling.

Avkopplingen inleddes med att försöka hitta en semesterhatt åt Henrik. Då enda exemplaret som inte såg allt för anskrämligt ut hade storlek 50 så fick cykelkepsen duga. Det var ju ändå molnigt. Därefter blev det en promenad på sanddynorna. Helt klart givande vandring. Man får lära sig helt nya gångarter för att ta sig fram på ett komfortabelt sätt, åtminstone om man skall envisas med att gå upp och ner för de brantaste dynorna. Bilden visar en av dessa gångarter som har inspirerats av tranans oöverträffade balans.

Dag 4 Grand Ballon de Gran Canaria

Så står man här igen, oklart vilken gång i ordningen, men en sak är säker: vi har gått om bilder ifrån Gran Canarias topp. Jag skulle misstänka att alla cyklister som varit på Gran Canaria har åtminstone en bild och troligtvis fler och gud vet hur många som hamnat på bloggar. För att fullfölja traditionen så drar vi nu vårt strå till stacken med ännu en. Man får en viss vana med tiden av att ta toppbilder från Gran Canaria. I början var vi jättenoga med att Tejde och Roque Nublo skulle synas. Ingen helt buslätt önskan med tanke på att toppen brukar omges av moln. Nu är vi dock rätt garvade och tänker som så att vill Tejde visa sig idag så gör Tejde det. Jag skulle misstänka att de flesta inte blir hänförda av vyn över Tejde som de ser på ett litet bloggfoto utan nöjer sig gott med att de känner igen toppen varför det känns som en bra taktik. Dag 4 har varit toppen. Vi bestämde oss att köra upp till toppen via Ingenio. Dagen började sålunda med en stark motvind till Aguimes och vi blev mycket positivt överraskade över hur lite trafik det var. Lågfartssträckan som byggdes förra året i Amadores är en riktig succé.

Vi har haft stora problem med kontakt med omvärlden. Det finns WiFi i vestibulen på hotellet. Dock är bandbredden mycket varierande och generellt sett mycket smal. Det är sålunda mer eller mindre hopplöst att publicera något. Vi lyckades dock under en kort tid igår hitta en lucka och publicera de tre första dagarnas bloggningar. Oklart när detta inlägg lyckas spränga sig igenom WiFi-vallen. Med lite tur så har vi lyckats hitta den optimala platsen och tiden i vestibulen i så fall så finns det möjlighet att vi lyckas att publicera detta inlägg ikväll.

Ökenutsikt

Man ser även havet. Inte så dumt att att kika ut på hav, sanddynor och palmer efter en cykeltur tur till Fataga. Vi begav oss tidigt i morse för att hinna planet 06:00. Måste sägas att det var en rätt bra tid att åka. Beger man sig så tidigt så är det inga problem att sova på planet och man hinner med en rejäl cykeltur innan det blir mörkt. Vilket är 1900. Det är otroligt mycket cyklister här nere, cykeluthyraren är större än någonsin och jag tror aldrig att vi har mött så många cyklister.

Dag 3: Soria - St Lucia

Lite lätt möra efter gårdagen beslutade vi oss för att ta en lite lugnare dag. Det blev lunch i Soria med spansk tortilla och färskpressad papayajuice. Bilden är från vägen till Soria. Ena stenen i fundamentet till monumentet verkar ha kommit på glid, hjälm på! Under den relativt snälla klättringen till Soria funderade vi en del över vilket cykelmål vi ska ha i år. Vi har funderat en del på USA men var det inte underbart i England i somras? Det finns en permanent som heter end to end (Lands End – John O’Groates) risken är dock att den permanenten är så kort att dagsetapperna blir så korta att man inte kan njuta. De lite längre brukar ha 20 mil om dagen, undrar om det inte finns en permanent som är ön runt. Det vore kanske bättre. England runt vore nog fint och med lite tur så hinner Henrik få sin racing green Tegnercykel. Hur skall vi ta oss ner då? Vi borde kanske välja en annan väg ner än sist men färjan ifrån Esbjerg var ju verkligen guld för att inte tala om hotell Gästis i Varberg och vårt favorithotell i Åtvidaberg vill man ju inte missa så kanske tar vi samma väg ner. Efter Soria tog vi den branta och smala vägen över till Mogandalen och fortsatte upp till Ayacata där vi fick kaffe och glass. Hemvägen gick den mjuka och kurviga vägen via St Lucia ner till Vecindario där en fantastisk medvind blåste oss hem i 50 knyck.