Randonneurturism - 20 mila Nässjö

Vi har gjort det förr och kommer garanterat göra det igen. Det vill säga att cykla brevetlopp på annan ort. Men det var något år sedan och vi hade glömt hur kul det var. På påskafton cyklade vi 20 mila från Nässjö. Bättre propaganda för Randonneurcyklingen får man leta efter. Denna runda kvalificerar sig garanterat in bland de bästa 20 mila loppen i Sverige, kanske till och med den bästa. Ett lopp med många höjdpunkter där banläggaren verkligen att lyckats med att få in massor av påskägg. Vår favorit ibland favoriterna var stämplingen uppe på Taberg topp. Man såg toppen på långt håll när man kämpade i motvinden och sedan fick man sega sig upp för en rejäl lutning upp till toppen för att där mötas av magnifik utsikt och helt underbar mat. Vi åt en delikatesstallrik med fyra sorters lax. Huvuddelen av gästerna åt av buffén och satt hela tiden och berömde den goda maten. Med tanke på hur god laxtallriken var så blev vi lite sugna på att prova buffen nästa år. Cykelmässigt innehöll sträckan en kavalkad av fina etapper. Turen runt Landsjön slår det mesta vi har varit med om. Man börjar med Klevaliden, ja just det den magiska, sedan kommer en underbar sträcka med berg och dalbana på en väg man inte skulle våga köra bil på. Tyvärr var det grus när vi körde så vi vågade inte stå på. Därefter få man stifta bekantskap med Vätternrundans Kaxholmen och rundar sedan Landsjön och följer Landsjöns västra strand. Vackert som ögat! Vi har alltid sagt att det är underbart vackert att nalkas Jönköping på E4:an norrifrån (med bil) men det finns ett sätt som är tveklöst vackrare och det är lite högre upp längs äppelodlingarna vid Vista kulle. Kan det bli bättre än så? Det fanns även massor av andra fina sträckor såsom de slingrande småvägarna i början där man inte mötte en endaste bil eller Tomtebacken, bara namnet gör en knäsvag. Det blev på det hela taget en toppendag. Vinden var kanske lite väl tuff med tanke på att vi inte var så tränade i kombination med en rutt som hade sökt upp traktens alla höjder men sol och underbara vägar kompenserade det med råge. Rutten skriver idag in sig som vår favoritturism 20 milare. Visserligen i hård konkurrens med norra 20 mila ifrån Göteborg, men ändå som en vinnare. Med tanke på formen var vi glada att fixa maxgränsen och formen kändes faktiskt som bättre än förra helgen, ”LEL - here we come!” Bilden är ifrån de snöiga och bilfria vägarna kring Lunnerstorp i början av rutten.

Så börjas det igen

Det finns ingen underbarare känsla än när hjulen rullar igen. I helgen var det första randonneurloppet för oss för säsongen. Så samlades vi igen vi som brinner för långfärdscyklingen. Denna dag så hade vi även äran att få träffa en debutant, annars så var det nog de ärrade cyklisterna som hördes mest. Nestorn berättade att under hans 23 år så hade det aldrig varit så mycket is så sent på året. Senare under dagen fick jag reda på att nuförtiden var avstängningen av trafiken i Stockholm i samband med mälaren runt toppen men bättre var det förr för då fick man köra igenom ett bilfritt Stockholm på morgonen, staden har visst växt. För egen del så var det med viss ångest loppet inleddes. Henrik brukar ha som regel att undvika start när det är under minus fem men en heldag med sol lockade varför vi tummade lite och startade i minus 8. Vi var sju som startade och vi försökte att hålla ihop i början men en kraftig spridning i form och rullmotstånd i däck tog ut sin rätt och vi splittrades. Det blev efter ett tag bara vi kvar i vår klunga. Åsa som hade väldubbade hjul fick slita tungt medan Henrik med lite mera modest dubbade däck var mest orolig för de glattare partierna. Det blev en tuff tur för ett otränat par men en av de vackraste vi har kört. De var ett vinterklätt landskap i glittrande sol. I trakterna kring Hallstavik var det rejält med snö, bra mycket mer än vad vi trodde. Det är vackert med snö och snö och vind i kombination. Vi fick två oväntade överraskningar på slutet. Dels att vi inte hann i mål innan mörkret och dels att Åsas navdynamo inte fungerade. Vi felsökte och provade att gulla med kontakten vid navet men inget hjälpte men som tur var hade vi reservlampa och månljus. Henrik fick även lite extra träning mot slutet då växelvajern bak gick av. Mörkt, kallt och våta vantar gjorde att han fick fortsätta med tyngsta växeln i bak. Men summasummarum en helt magiskt vacker dag som fick oss att fundera på om man inte skulle hitta ett lopp även nästa helg. Bilden visar lampan som inte ville lysa.

Miljagandet inför LEL igång

Rubriken kunde lika gärna varit Norrköping för tjyven.  Nu är vi här igen. Norrköping är en stad svår att inte älska som cyklist. Perfekta cykelvägar när vi körde in. Ambitionen är att samla mil i benen. Ju fler desto bättre.  Vi räknar med att det är uthållighet som avgör om vi fixar LEL. Med en lång period av icke cyklande så behöver vi bygga uthållighet. Turen till Norrköping var underbar. Snö gör landskapet underbart vackert.

Bryter ny mark

Det är inte varje dag man hittar nya vägar men idag så hittade vi en pärla. Det började nog med att Åsa var lite osäker på att köra 23 %aren, det har dock inte gått att bekräfta den uppgiften. Vi var således på väg emot Ingenio då Åsa såg att men där finns en väg vi inte kört. Hmm sa Henrik, har vi inte kört den så finns den nog inte men varför inte prova. Och visst fanns den. Man svängde vänster strax  innan man lämnade Aguimes och hamnade i en underbar  dalgång. Sedan följde man den 700 höjdmetrar innan den slutade i en bra restaurang. Där slutade dock asfalten och vår tur. Summasummarum vi fann en bra tur med bra restaurang. Hit kommer vi nog fler gånger.

Soria

Dagen började med att vi glömde solskyddsfaktor. Vi vände sålunda åter då sådan kändes trygg att ha på sig. Vi kör med alkoholbaserad  som funkar kalas; kladdar inte och sitter som berget. Därefter tog vi en tur till cykelbutiken för att byta Åsa sadel till en damigare sådan, vilket gick bra. Därefter begav vi oss till Soria på slingrande vägar och blev omkörda av engelsmän tyskar och massor av norrmän . Väl uppe i Soria blev det spansk bondomelett och trivsam utsikt. När vi som bäst satt där så slog sig en trevlig norrman ned. Han berättade det vi redan hade konstaterat, att det finns en rackans massa mer norska cykellag än svenska och snabba var de i backarna. Norrmän verkar vara mycket förtjusta i att tävla. När det gäller motionärer slår vi dem dock fortfarande. Vi är inte så snabba men vi slår dem i deras paradgren dvs att gå på tur. Eftermiddagen ägnade Åsa åt spa, bad, sol och massage medans Henrik cyklade i Fatagadalen. 

LEL-kick off

På klassisk mark jagar vi klassisk form. Är inte första gången vi är här och definitivt inte sista gången. Det är helt underbart att komma till härlig sol när man behöver den som bäst. Formen känns bättre än fruktat och det är helt underbart att vara här. Vi kom igår eftermiddag och körde vår klassiska "komma ner hit"-runda. Idag blev det en heldagstur. Vi lämnade i ottan och kom hem när det var mörkt. Det är en underbar känsla att sätta sig i soffan efter en heldagstur. Huvudet är sprängfullt av intryck och musklerna så där underbart trötta som de bara kan bli av en heldagstur. Roligast idag var turen längs foten av berget nedanför Pico de las nieves eller kanske att fixa 20 % aren när vi provade att köra in till San Bartolome på en liten småväg eller var det att flyga fram i medvinden ifrån El Doctoral eller möjligen var det att komma hem helt utpumpad med ett leende på läpparna. Bilden ifrån Gran Canaria med Teneriffa i bakgrunden.

Första träningsdan inför LEL

Oj! Platserna till LEL tog slut innan lunch samma dag som de officiellt släpptes och vi hade turen att få två platser. Formen är långt ifrån den bästa. Hösten började med förkylningar och övergick sedan i packning och flytt. Cykling kom dessvärre i glömska under denna period. Vi tänkte därför att det var bäst att leta fram cyklarna nu. Det tog lång tid innan vi hittat dubbdäck, lampor, lampfästen, plagg för kall vinter och allt det där som hör kalla vintern till. Så trots att vi gick upp i ottan så rullade vi iväg först efter att tolvslaget hade passerats. Sen start lade dock ingen sordin på dagen. Jösses vad fint det var. Turen gick till Gnesta och lunch på den trevliga grekiska restaurangen. Vi tog småvägarna till Gnesta. Lite otäckt tyckte Henrik som hade lite snåldubbat i kombination med att Schwalbe däcken inte är av bästa kvalisorten. Dvs trots låg ålder så har de tappat många dubb. Tempot gick sålunda ner på småvägarna och då blev det kallt. Restaurangägaren i Gnesta tände extra värmeljus för att tina upp Åsa . Vägen hem valde vi större vägar och Åsa tog på sig regnjackan för att få upp värmen. Det funkade bra och vi kom hem varma, trötta och rejält nöjda. Det var en underbar tur i ett vackert landskap och helt underbart att få cykla igen. Bilden 7 km innan Gnesta ifrån vägen längs den vackra sjön.