Välkommen våren!

En helt underbar dag med sol, värme, snö och torra vägar. Frågan är om något kan mäta sig med vårvinterns förförande skönhet. Värmande sol som förstärks av den kvarvarande snön. Dagens tur gick på Södertörn. Det var komplett hopplöst att disponera krafterna i detta underbara väder så det var två rejält trötta cyklister som kom hem efter dagens tur. Det kändes i luften att nu är säsongen igång. Skidsäsongen är till ända innan den knappt börjat och cykelsäsongen är i gång. Det här kommer bli ett underbart år. Planerna är inte klara ännu men det lutar åt favorit i repris. Vi funderar på le Grimpeur de France igen. Bilden visar årets första fjäril som i likhet med oss njöt av solen idag.

Med tända lampor till Norrköping

Med tända lampor gled vi in i Norrköping. Dagens mål var lamphotellet. Gissa var bilden är tagen. När vi anlände så upplyste ägarinnan att när hon drev ett hotell i Australien anställde hon ett par som hade cyklat ifrån Tyskland. Inte någon större chans att imponera där inte. Turen var minus sex i stort sett hela tiden motvind som tilltog rejält på slutet. För inte var det vi som blev trötta. Benen kändes rackans bra den fina formen består. En mycket lyckad cykeltur. Nu njuter vi ett välförtjänt skråvmål. Lamprestaurangen är riktigt hyfsad. Smakar gott dock lite tunt med kolhydrater och mycket mycket fett. Imorgon cyklar vi hem i solen.

Åsa håller vintern stången med linement

Första turen efter Gran Canaria. Det kändes oväntat bra att cykla i ett vintrigt Södertörn. Vi körde ner till Sorunda och åt lunch. Det kändes riktigt bra att cykla med dubb och vinterkläder. Vi konstaterade att vi går mot vår, vi är mer än en tredjedel ifrån midvinter till vårdagjämning och det börjar märkas att dagarna är längre. Dubbarna sög bra i benen men det var inga problem att hålla fingrar och tår varma. Åsa provade att smörja in fötterna med Rapha linement (läs ångest inför vinterkylan) och kände sig nöjd med detta. Fötterna var varma under turen men fötterna hettade lite väl mycket i duschen efteråt. Summa summarum en vacker och trevlig tur på Södertörn som gav mersmak. Imorgon funderar vi på Trosa. Bilden visar Henrik vid ett vägskäl där man kan välja korta eller långa vägen hem. Då det var en tur som vi ville skulle vara länge så vi valde den långa.

Den rätta vägen

Idag var det vistelsens sista tur. Turen till toppen via Ingenio gick bra, nästan lite väl bra. Visst vill man ha lite kamp och tandagnisslan i Gran Canarias mest kända backe. Formen i år var dock lite för bra för att få den där riktiga kampen mot backen. Med facit i hand så skulle vi kanske valt en lite värre backe. Men å andra sidan så är det inte helt fel att få känna sig bra i form. Sista dagen så vill man gärna summera. Det blev 63 mil totalt med i stort sett bara bergskörning. Det var lite kallare än tidigare år, det var dock inte någon större nackdel. När man kör uppför så kan det gärna få vara lite kylslaget. Det var dock lite mer soligt varför vi nästan alltid kunde sitta ute i solen och fika även på hög höjd. Hotellet och cykeluthyraren var i om möjligt ännu bättre än tidigare år. Hotellet hade infört buffé utan att för den skull tappa kvalitet vilket är bra för en cyklist. Bilden visar Åsa i bra form, hon tog sig lätt upp utan att småserpa i backarna utan höll sig till den smala och raka vägen.

Muskelträning i Sanddynorna!

Det är lätt att man tar i överkant och cyklar för mycket . Ambitionen var därför att ta det lugnt idag och enbart cykla lite lugnt och vila resten av dagen. Vi lyckades rätt så bra genom att ta en halvdag till Fataga men den lugna promenaden bland sanddynorna kanske inte blev så lugn och vilsam som tänkt. Ruggigt kul att gå i sanddynor. Det går inte att gå som man gör normalt utan ett speciellt steg krävs som är svårt att få till. Påminner lite om att gå på skare. Får man inte till steget så sjunker man igenom. Efter att ha strosat runt i dynorna under eftermiddagen så åkte vi taxi tillbaka. Taxi här nere är löjligt billigt. Imorgon lär i få muskelvärk på helt okända muskelgrupper. Kan man få sandtår eller sandvad?

The place to be

Att åka till Gran Canaria utan att cykla till toppen går bara inte. Både utmaningen att ta sig nästan 2000 meter över havet och de fantastiska vyerna lockar. Även denna dag var ganska kall. Vi hade inte mer än 15 grader under klättringen och på toppen var det bara 9 grader, men idag var det sol och vi hade tillräckligt med extrakläder. Toppen bjöd på en strålande vy över Tejde och dessutom ett oväntat möte med en svensk randonneur, Jens Wyke med Hanna.
Kvällen spenderade Åsa på massagebänken. Härligt att få de stela musklerna knådade. Rygg, axlar, vader och framsida lår var de delar som, kanske inte helt oväntat, var ömmast.
Bilden visar den maffiga stenen Roque Nublo med Tejde i fjärran, sett från toppen.

Gamla kläder

Idag gjorde vi ett försök att ta oss till toppen den ”riktiga” vägen via Ingenio. Regn och blåst på östra ön i kombination med att våra förstärkningskläder var kvar på hotellet gjorde att vi vände när termometern visade 11 grader på 600 meters höjd. Det är inte roligt med långa utförskörningar utan riktiga kläder. På hemvägen drömde vi om varma bad och drycker. Vägen från El Doctoral gick i raketfart. Bättre medvindssträcka än denna finns inte. Väl hemma sken solen som alltid. Det blev en halv vilodag på hotellet med klädtvätt och poolbad.