Det välbekanta knaket

Helt plötsligt lät det knirr knak knirr. Vi var ute på en av våra favorit rundor, 20 mila Tumba. Dagen hade varit magisk. Pigga ben, sprakande höstprakt, 10 mil passerade, en underbar picknick i solen på Torö och som bäst njutandes i backarna efter Fituna. Då hördes det. Det ljudet känner jag igen sa Henrik, jag också sa Åsa. Sedan kollade vi ramen. Mycket riktigt, en sprucken Titanram. Ett ljud man aldrig glömmer. Minnen väcks till liv. Inför Grimpeuren 2008 knäckte vi förra ramen och nu i vad som troligtvis är inför Grimpeuren 2012 knäcker vi nummer två. Det är ett brott på diagonalröret utan yttre påverkan så vi har gott hopp att få ersättningsram ifrån Norvelo/Enigma då Enigma har livstidsgaranti. Vi får hoppas att det är tillåtet att vara randonneur.

Örebro

Det blev en tur till Örebro idag. Solsken och många fina vägar. Lite väl mycket grus för Åsa dock. Det blev cirkus 15 km löst grus mellan Åkers styckebruk och Ärla. En punka och en trasig växelvajer. Den senare var lite irritrande. Henrik la märke till de karakteristiska problemen precis innan. Lurig att växla åt båda hållen och växelvajern behövde spännas. Den var dock lättfixad. Visa av erfarenhet stannade vi direkt och petade ut den lilla pluppen ur handtaget. Imorgon blir det hem igen efter en natt på hotell elit och middag på hotellpuben. Det blev pasta med parmaskinka. Lite väl fet men rättså god med fräsha grönsaker. Idag körde vi söder om sjöarna, lite oklart hur vi kör imorgon. Bra ben och bra fart. Märks att vi var i form för.... Summa summarum en ruggigt fin cykeldag.

Abandonne :-(

Trasig cykel. Kedjerackaren hoppade igen. Vi kom 18 mil och låg snarare före än efter våra optimistiska planer. Om det berodde på om vi var vältränade eller medvinden låter vi vara osagt. Det var ovanligt få klungor som var före oss vilket skulle kunna peka på det förstnämnda. Efter 18 mil sket det sig dock. Kedjan hoppade ett antal ggr efter varandra. Nått var seriöst fel. Genom att köra lätta växlar, låg kadens och skolboksrundtramp samt bara rulla utför så lyckades vi ta oss till nästa kontroll vilket även var den första. Där visade vi upp cykeln och gav även en gissning på lösningen. Vi hade en alldeles för grov slavkedja. Med en åttadelad kedja kunde vi sedan rulla vidare. Vi hade sumpat ca 2h men låg ändå bra till och medvinden bestod. Det här skulle nog gå bra. Vi skulle nog kunna köra in det här. Lagom varmt var det oxå. Regnet hade jagat iväg den tryckande hettan. Humöret var återigen på topp. 3 km kom vi men sedan sa det pang. Nu hoppade dock inte kedjan, den gick av. Vi gjorde en fältmässig lagning och cykla tillbaka. Nästa gissning var knäckta tänder på bakre slavkransen. För detta fanns dock inga reservdelar och cykelreparatören hade inga andra tjuvknep. Det enda som återstod var att bryta eller abandonner som man säger här nere. Vi får trösta oss med att det enda som hindrade oss ifrån drömtiden var tekniken. 

Nu har starten gått

Klockan 16:00 i 32 gradig värme gick starten för de som bara vill ha 80 timmar på sig. Vi laddar och vilar fram till gryningen. Idag har vi monterat nummerlappar och gjort slutkollen på cykeln. Allt verkar funka bra. Värmen känns lite tryckande men hellre det än motvind. Snart bär det iväg!

Skickat från min Samsung Mobil

Paris-Brest-Paris 2011

Nu drar det ihop sig. På måndag morgon 04:45  startar vi PBP och vi går förhoppningsvis i mål före torsdag 16:45 annars blir vi diskade. Vi kör tandem denna gången. Man kan följa vår framfart på nätet. Henrik har ramnummer 8694 och Åsa har ramnr 8695. Konstigt eftersom vi sitter på samma cykel... Bilden visar startplatsen vid registreringen. Här finns många fina cyklar att beskåda.

http://www.paris-brest-paris.org/pbp2011/index2.php?lang=en&cat=randonnee&page=suivi_participants

Många små fina vägar finns det

Även om ambitionen var platt och långt för att träna inför PBP. Så leds vi ofelbart in på kuperade och kurviga småvägar utan trafik. Dessa tycks ha en magisk lockelse på oss. De har dock nackdelen att de inte för oss mycket framåt. Vi står därför i valet och kvalet om vi skall fullfölja våra tre diagonaler på småvägar och därmed bränna hela våra semester eller om vi skall fortsätta på småvägar och antingen korta rutten eller ta en del per tåg. Den raka och enkla vägen tycks inte vara något för oss. Dagens bild skulle mycket väl kunna ha visat dessa småvägar men än troligare är att ett av Henriks foton av solrosor skulle ha prytt bloggen. För den som ännu inte har försökt att fota solrosor ifrån cykeln: gör det inte. Fotona blir värdelösa. Skall man fota de luriga rackarna så måste man lämna vägen och bege sig in i spenaten. Om några dagar så har säkert även Henrik lärt sig detta. Det är för övrigt otroligt mycket solrosor här (här är norr om Pyrineerna).

Inte lätt med internet

Åsa kollade noga hemifrån hur allt skulle fungera via hemsidor och chattar. Det som gick att verifiera verifierades. På plats funkar det dock dåligt. Teleoperatörerna är frågande. Man kan sammanfatta med att fixa billigt internet via kontantkort funkar inte och att publicera bilder till bloggen med kontantkort funkar inte. Det går dock hyfsat att ringa med Orangekortet. Täckningen är dock rejält dålig jämfört med Henriks mobil. Hade vi haft vi haft en bild så hade det varit ifrån det Toscana liknande landskapet mellan Pyreneerna och Tolouse (kring Montreal).