Så blev det äntligen bra väder! Turerna ifrån Tumba har ansetts lite tuffare än de ifrån Täby. Första rundan hade isen knappt smält och vi startade med dubbdäck. Andra rundan var det rejäl motvind. Tredje rundan regn och kallt. Men fjärde gången gillt. Äntligen fick vi det fina vädret: sol, lagom varmt och medvind större delen av turen även under natten konstigt nog. Vi kände oss nöjda med rutten. Det är en väldigt bra rutt för nonstop-cykling. Vackert på dagen och lätt att hitta den magiska rytmen och icke att förglömma matställen på natten. Hade det inte varit för att olyckan i snabbgruppen hade vi känt oss rejält nöjda. En olycka är en för mycket.
Det har efter olyckan inkommit önskemål om att öka säkerhetstänket för loppen och även konkreta förbättringsåtgärder. Vi tar med oss detta till Randonneurkommittén för att hitta sätt att öka säkerheten. Olyckan dock inget med slarv att göra (såvida inte ekorren som hoppade ut var en Randonneur).
Henrik axel är nog i stort sett läkt nu för han fick inte ont i axeln. Däremot är det nog lite si och så med formen. Åsa blev rejält sömnig och Henrik var väl inte den som direkt spurtade i uppförsbackarna. Vi får nog byta ”Arc en Cimes” till något annat. Först funderade vi på Korsika men efter att konstaterat att medeltemperaturen är 29 grader så ändrade vi oss. Nu funderar vi på norra Italien där Club de Cent cols (där Åsa har sökt medlemskap) har en permanent ”Cent cols en Triveneto”. Det verkar vara en underbar tur som passar två bergsfantaster på semester.
