Laggis

Med tända lampor till Norrköping

2012-02-11T21:32:00.001+01:00

Med tända lampor gled vi in i Norrköping. Dagens mål var lamphotellet. Gissa var bilden är tagen. När vi anlände så upplyste ägarinnan att när hon drev ett hotell i Australien anställde hon ett par som hade cyklat ifrån Tyskland. Inte någon större chans att imponera där inte. Turen var minus sex i stort sett hela tiden motvind som tilltog rejält på slutet. För inte var det vi som blev trötta. Benen kändes rackans bra den fina formen består. En mycket lyckad cykeltur. Nu njuter vi ett välförtjänt skråvmål. Lamprestaurangen är riktigt hyfsad. Smakar gott dock lite tunt med kolhydrater och mycket mycket fett. Imorgon cyklar vi hem i solen.

Åsa håller vintern stången med linement

2012-01-28T19:03:00.004+01:00

Första turen efter Gran Canaria. Det kändes oväntat bra att cykla i ett vintrigt Södertörn. Vi körde ner till Sorunda och åt lunch. Det kändes riktigt bra att cykla med dubb och vinterkläder. Vi konstaterade att vi går mot vår, vi är mer än en tredjedel ifrån midvinter till vårdagjämning och det börjar märkas att dagarna är längre. Dubbarna sög bra i benen men det var inga problem att hålla fingrar och tår varma. Åsa provade att smörja in fötterna med Rapha linement (läs ångest inför vinterkylan) och kände sig nöjd med detta. Fötterna var varma under turen men fötterna hettade lite väl mycket i duschen efteråt. Summa summarum en vacker och trevlig tur på Södertörn som gav mersmak. Imorgon funderar vi på Trosa. Bilden visar Henrik vid ett vägskäl där man kan välja korta eller långa vägen hem. Då det var en tur som vi ville skulle vara länge så vi valde den långa.

Den rätta vägen

2012-01-20T22:10:00.002+01:00

Idag var det vistelsens sista tur. Turen till toppen via Ingenio gick bra, nästan lite väl bra. Visst vill man ha lite kamp och tandagnisslan i Gran Canarias mest kända backe. Formen i år var dock lite för bra för att få den där riktiga kampen mot backen. Med facit i hand så skulle vi kanske valt en lite värre backe. Men å andra sidan så är det inte helt fel att få känna sig bra i form. Sista dagen så vill man gärna summera. Det blev 63 mil totalt med i stort sett bara bergskörning. Det var lite kallare än tidigare år, det var dock inte någon större nackdel. När man kör uppför så kan det gärna få vara lite kylslaget. Det var dock lite mer soligt varför vi nästan alltid kunde sitta ute i solen och fika även på hög höjd. Hotellet och cykeluthyraren var i om möjligt ännu bättre än tidigare år. Hotellet hade infört buffé utan att för den skull tappa kvalitet vilket är bra för en cyklist. Bilden visar Åsa i bra form, hon tog sig lätt upp utan att småserpa i backarna utan höll sig till den smala och raka vägen.

Muskelträning i Sanddynorna!

2012-01-19T21:09:00.001+01:00

Det är lätt att man tar i överkant och cyklar för mycket . Ambitionen var därför att ta det lugnt idag och enbart cykla lite lugnt och vila resten av dagen. Vi lyckades rätt så bra genom att ta en halvdag till Fataga men den lugna promenaden bland sanddynorna kanske inte blev så lugn och vilsam som tänkt. Ruggigt kul att gå i sanddynor. Det går inte att gå som man gör normalt utan ett speciellt steg krävs som är svårt att få till. Påminner lite om att gå på skare. Får man inte till steget så sjunker man igenom. Efter att ha strosat runt i dynorna under eftermiddagen så åkte vi taxi tillbaka. Taxi här nere är löjligt billigt. Imorgon lär i få muskelvärk på helt okända muskelgrupper. Kan man få sandtår eller sandvad?

The place to be

2012-01-18T22:35:00.002+01:00

Att åka till Gran Canaria utan att cykla till toppen går bara inte. Både utmaningen att ta sig nästan 2000 meter över havet och de fantastiska vyerna lockar. Även denna dag var ganska kall. Vi hade inte mer än 15 grader under klättringen och på toppen var det bara 9 grader, men idag var det sol och vi hade tillräckligt med extrakläder. Toppen bjöd på en strålande vy över Tejde och dessutom ett oväntat möte med en svensk randonneur, Jens Wyke med Hanna.
Kvällen spenderade Åsa på massagebänken. Härligt att få de stela musklerna knådade. Rygg, axlar, vader och framsida lår var de delar som, kanske inte helt oväntat, var ömmast.
Bilden visar den maffiga stenen Roque Nublo med Tejde i fjärran, sett från toppen.

Gamla kläder

2012-01-17T22:12:00.002+01:00

Idag gjorde vi ett försök att ta oss till toppen den ”riktiga” vägen via Ingenio. Regn och blåst på östra ön i kombination med att våra förstärkningskläder var kvar på hotellet gjorde att vi vände när termometern visade 11 grader på 600 meters höjd. Det är inte roligt med långa utförskörningar utan riktiga kläder. På hemvägen drömde vi om varma bad och drycker. Vägen från El Doctoral gick i raketfart. Bättre medvindssträcka än denna finns inte. Väl hemma sken solen som alltid. Det blev en halv vilodag på hotellet med klädtvätt och poolbad.

All Rapha

2012-01-16T22:20:00.001+01:00

Vi motionärer är klar minoritet här på Gran Canaria. Huvuddelen av cyklisterna vi ser har likadana kläder kör i klunga och är rackans fortiga. Vi var på väg från Soria och över krönet via den lilla serpiga vägen för att komma ner till vår favoritrestaurang norr om Mogan. Då kom de, UK youth. När man känner sig fastvuxen i backen och som bäst funderar på att småserpa på egen hand i backen så kom de som en svärm. Ståendes och förefallandes oberörda av backens lutning (10-15 %) flög de förbi i ungdomslandslagsdressen (eftersläntarna kom dock i egna kläder). Lite glad blev man dock när vi fick kommentarer att det här var svettigt och tuff backe. Gladast blev nog dock Åsa när de imponerat kommenterade att hon hade ”all raffa” ifrån topp till tå (och då såg de ändå inte den stow away jacket som låg i Henriks rygga). Kan man inte impa med fart så kan man alltid impa med klass. På vägen ner mot Mogan så insåg vi att det går att köra otroligt fort utför. Henrik som inte förut ansett sig som en bromskloss utför fick höra ett vinande ljud och fick därefter se en UK youth passera i halvmetersluckan som fanns mellan Henrik och en mötande bil. Kul att få se så många duktiga cyklister! Dagen blev en mycket rolig dag med många fina sträckor. Den finaste var nog San Bartolome och ner till kusten via Santa Lucia. Bilden visar serpentinerna norr om Mogan.

I mandelblommens tid

2012-01-15T22:19:00.003+01:00

Gran Canaria, mandelträden blommar, +20, sol, bra ställe att få inleda nya året på. Dag ett är alltid bäst, så även i år. Vi tog Fatagadalen upp till Ayacata, därefter vände vi kosan västerut med ambitionen att prova nya vägar. Vi funderade på om vi skulle ta med oss en riktig karta eller reklamkartan. Vi tänkte att bäst är nog de bägge. Den riktiga blev kvar på hotellet. Reklamkartan är nästan alltid bäst men idag var den dock inte helt hundra. I fjol hamnade vi i värstinguppförsbacken och tvingades att leda cyklarna en bit. Henrik sa då att han aldrig någonsin skulle vilja åka utför den backen. Idag så körde han utför den. Inte lätt med reklamkartor... Fördelen var att han inte förstod att det var den backen utan bara en rackans brant backe. De nya vägarna vi tog visade sig vara riktigt lyckade. Förutom att Henrik fick lite mera skinn på sin utförsnäsa så upplevede vi många riktigt fina vägar. Med härliga utförslöpor på salsgolv. Fick se idylliska småbyar med hus inhuggna i bergen. Men framförallt så körde vi i underbara berg dekorerade i mandelblom. Jösses vad vackert! Åsas favorit sträcka: Emb de Paraguillo till Artenara, Henriks favoritsträcka Tejeda till Ajacata. Efter en sådan inledning så kommer det vara svårt att inte le hela vecken.

Åsa, kan du påminna mig att byta växelvajer på söndag?

2012-01-07T20:57:00.001+01:00

Jag brukar säga det finns två sorters cykelentusiaster. De som älskar cyklar och de som älskar cykling. Jag tillhör den senare kategorin. Sommartid funkar det bra att stanna längsvägkanten och byta det trasiga. Vintertid saknar man tålamodet. Vetskapen av hur snabbt fingrarna blir stela vid minus 8 får en att ge upp rejält snabbt. Lite snöpligt att cykla hem ifrån Söderköping med fixerad bakväxel. Det gick dock förvånansvärt bra. Vi höll ungefär samma tempo som igår. Det var dock lite svårare att hålla ihop i uppförsbackarna. Jag satsade rätt hårt i de brantare för att spara knäna. Åsa såg dock inte samma behov av jättespurten innan utan satsade mer på det kloka vinterkonceptet den som inte är svettig fryser inte. Bilden visar en bakväxelvajer surrad kring ett flaskställ för att få lämplig växel bak. Ett busenkelt knep som funkar bra.

Utsikt ifrån kvarsebofärjan

2012-01-06T18:59:00.001+01:00

Vissa dagar är magiska. Sol, skimmrande vägar, frostnypna träd, landskapet lätt pudrat med snö. Frågan är om inte träden är som vackrast om vintern. Låg sol i kombination med ett lätt puder ger en underbar fond till naturen. Idag har vi letat oss på småvägar ner till Söderköpings brunn. Bästa cykeldagen på länge.

Det välbekanta knaket

2011-10-15T18:41:00.001+01:00

Helt plötsligt lät det knirr knak knirr. Vi var ute på en av våra favorit rundor, 20 mila Tumba. Dagen hade varit magisk. Pigga ben, sprakande höstprakt, 10 mil passerade, en underbar picknick i solen på Torö och som bäst njutandes i backarna efter Fituna. Då hördes det. Det ljudet känner jag igen sa Henrik, jag också sa Åsa. Sedan kollade vi ramen. Mycket riktigt, en sprucken Titanram. Ett ljud man aldrig glömmer. Minnen väcks till liv. Inför Grimpeuren 2008 knäckte vi förra ramen och nu i vad som troligtvis är inför Grimpeuren 2012 knäcker vi nummer två. Det är ett brott på diagonalröret utan yttre påverkan så vi har gott hopp att få ersättningsram ifrån Norvelo/Enigma då Enigma har livstidsgaranti. Vi får hoppas att det är tillåtet att vara randonneur.

Örebro

2011-09-03T21:40:00.001+01:00

Det blev en tur till Örebro idag. Solsken och många fina vägar. Lite väl mycket grus för Åsa dock. Det blev cirkus 15 km löst grus mellan Åkers styckebruk och Ärla. En punka och en trasig växelvajer. Den senare var lite irritrande. Henrik la märke till de karakteristiska problemen precis innan. Lurig att växla åt båda hållen och växelvajern behövde spännas. Den var dock lättfixad. Visa av erfarenhet stannade vi direkt och petade ut den lilla pluppen ur handtaget. Imorgon blir det hem igen efter en natt på hotell elit och middag på hotellpuben. Det blev pasta med parmaskinka. Lite väl fet men rättså god med fräsha grönsaker. Idag körde vi söder om sjöarna, lite oklart hur vi kör imorgon. Bra ben och bra fart. Märks att vi var i form för.... Summa summarum en ruggigt fin cykeldag.

Abandonne :-(

2011-08-23T07:01:00.001+01:00

Trasig cykel. Kedjerackaren hoppade igen. Vi kom 18 mil och låg snarare före än efter våra optimistiska planer. Om det berodde på om vi var vältränade eller medvinden låter vi vara osagt. Det var ovanligt få klungor som var före oss vilket skulle kunna peka på det förstnämnda. Efter 18 mil sket det sig dock. Kedjan hoppade ett antal ggr efter varandra. Nått var seriöst fel. Genom att köra lätta växlar, låg kadens och skolboksrundtramp samt bara rulla utför så lyckades vi ta oss till nästa kontroll vilket även var den första. Där visade vi upp cykeln och gav även en gissning på lösningen. Vi hade en alldeles för grov slavkedja. Med en åttadelad kedja kunde vi sedan rulla vidare. Vi hade sumpat ca 2h men låg ändå bra till och medvinden bestod. Det här skulle nog gå bra. Vi skulle nog kunna köra in det här. Lagom varmt var det oxå. Regnet hade jagat iväg den tryckande hettan. Humöret var återigen på topp. 3 km kom vi men sedan sa det pang. Nu hoppade dock inte kedjan, den gick av. Vi gjorde en fältmässig lagning och cykla tillbaka. Nästa gissning var knäckta tänder på bakre slavkransen. För detta fanns dock inga reservdelar och cykelreparatören hade inga andra tjuvknep. Det enda som återstod var att bryta eller abandonner som man säger här nere. Vi får trösta oss med att det enda som hindrade oss ifrån drömtiden var tekniken.

Nu har starten gått

2011-08-21T16:11:00.000+01:00

Klockan 16:00 i 32 gradig värme gick starten för de som bara vill ha 80 timmar på sig. Vi laddar och vilar fram till gryningen. Idag har vi monterat nummerlappar och gjort slutkollen på cykeln. Allt verkar funka bra. Värmen känns lite tryckande men hellre det än motvind. Snart bär det iväg!

Skickat från min Samsung Mobil

Paris-Brest-Paris 2011

2011-08-20T21:57:00.000+01:00

Nu drar det ihop sig. På måndag morgon 04:45 startar vi PBP och vi går förhoppningsvis i mål före torsdag 16:45 annars blir vi diskade. Vi kör tandem denna gången. Man kan följa vår framfart på nätet. Henrik har ramnummer 8694 och Åsa har ramnr 8695. Konstigt eftersom vi sitter på samma cykel... Bilden visar startplatsen vid registreringen. Här finns många fina cyklar att beskåda.

http://www.paris-brest-paris.org/pbp2011/index2.php?lang=en&cat=randonnee&page=suivi_participants

Många små fina vägar finns det

2011-07-25T15:23:00.001+01:00

Även om ambitionen var platt och långt för att träna inför PBP. Så leds vi ofelbart in på kuperade och kurviga småvägar utan trafik. Dessa tycks ha en magisk lockelse på oss. De har dock nackdelen att de inte för oss mycket framåt. Vi står därför i valet och kvalet om vi skall fullfölja våra tre diagonaler på småvägar och därmed bränna hela våra semester eller om vi skall fortsätta på småvägar och antingen korta rutten eller ta en del per tåg. Den raka och enkla vägen tycks inte vara något för oss. Dagens bild skulle mycket väl kunna ha visat dessa småvägar men än troligare är att ett av Henriks foton av solrosor skulle ha prytt bloggen. För den som ännu inte har försökt att fota solrosor ifrån cykeln: gör det inte. Fotona blir värdelösa. Skall man fota de luriga rackarna så måste man lämna vägen och bege sig in i spenaten. Om några dagar så har säkert även Henrik lärt sig detta. Det är för övrigt otroligt mycket solrosor här (här är norr om Pyrineerna).

Inte lätt med internet

2011-07-24T08:13:00.001+01:00

Åsa kollade noga hemifrån hur allt skulle fungera via hemsidor och chattar. Det som gick att verifiera verifierades. På plats funkar det dock dåligt. Teleoperatörerna är frågande. Man kan sammanfatta med att fixa billigt internet via kontantkort funkar inte och att publicera bilder till bloggen med kontantkort funkar inte. Det går dock hyfsat att ringa med Orangekortet. Täckningen är dock rejält dålig jämfört med Henriks mobil. Hade vi haft vi haft en bild så hade det varit ifrån det Toscana liknande landskapet mellan Pyreneerna och Tolouse (kring Montreal).

Gorges och medvind på småvägar

2011-07-20T21:15:00.004+01:00

Vilket som var bäst svårt att säga. Det är en underbar känsla att flyga fram på småvägar i det Langedocska landskapet. Påminner lite om Lisebergs gamla bergodalbana man svänger bromsar och skrattar. Gorges å andra sidan är en naturupplevelse svår att konkurera med. Tvingas vi välja blir det nog medvinden, speciellt med tanke på att vi har kört denna Gorge innan och då var det bara vi och Gorgen. Nu var det vi och en sådär 30 000 andra. Utsikten förtogs lite av trängsel bilbuller och att floden nere i ravinen var full av gula och röda kanoter. Istället för jag och naturen blev det mer jag och nöjesparken.

Backig dag med positiv väderöverraskning

2011-07-20T21:15:00.003+01:00

Det lovades ett ruggigt väder med start i regn som skulle tillta och toppas med åska och orkan i vindbyarna (motvind). Starten blev som väntat. Vi började dagen med att ställa fram klockan en halvtimme till 0530. Det var inte en dag då man stod och stampade för att få komma i väg. 0600 stod vi vid cyklarna i hällregn ett kallt sådant. En halvtimme senare hade vi fått på oss alla förstärkningsplagg och begav oss nedför bergen mot Rhoneslätten. Fast så slätt var det ju förstås inte. Var det inte upp så var det ner. Prognosen kom dock på skam. Redan efter lunch sprack det upp och vi fick en härlig eftermiddag med bara enstaka skurar. Efter ett stopp i Romance är vi numera lyckliga ägare av en hotellguide som förhoppningsvis ska vara lite bättre uppdaterad än GPSen. Övernattar i Puy St Martin som trots namnet inte alls ligger på en vulkantopp.

Berg och bloggproblem

2011-07-20T21:15:00.001+01:00

Idag fick vi starta i uppehåll. Vi körde huvudsakligen i berg idag därför oklart om vindar men kändes som motvindar. Vi har lärt oss idag vikten av en bra karta. Vi tog med oss en engelsk vägatlas AA. Det visade sig att den saknar höjdangivelser och lutningsangivelser samt ej anger vilka vägar dom är vackra. Colar anges mycket spartanskt. Kartan angav enkom en i vårat område varför vi åkte dit för att passera den. Det blev fyra colar på den resan varav en som var högre än kartans. En michelinatlas ligger på inlöpslistan, framför allt för att kunna avgöra hur kuperat det är. Det är ruggigt svårt att planera utan den infon. När det gäller bloggandet går det dåligt. Orange, den lokala internetleverantören vägrar att samarbeta. Åsa spenderade dryga timmen med en minst lika dryg farbror på Orange men lyckades föga. Ev kan Åsa fixa det på egen hand. Imorgon fortsätter vi söderöver i heldagsregn som det verkar.

Motvind

2011-07-17T20:54:00.001+01:00

Med en relativt sval väderleksprognos valde vi att starta söderut. Vi följde floden Saone. Morgonen bjöd på regn och det höll i sig till lunch. Regnet till trots var det en härlig förmiddag. Vackert skånskt landskap med böljande åkrar och lövskogar. Vinden friskade i ordentligt i det öppna landskapet och tyvärr var den mot oss. Eftermiddagen var omväxlande med skurar varvat med sol. Nu har vi kommit till Macon som ligger i Rhone Alpes och terrängen är lite kulligare. Vi är nöjda med 21 mils motvind första dagen. I morgon ska vi försöka undvika Lyon genom att köra upp i bergen.

Combeaufontaine

2011-07-17T10:28:00.001+01:00

---------- Vidarebefordrat meddelande ----------
Från: "s.pttrssn" <s.pttrssn@gmail.com>
Datum: 17 jul 2011 11:15
Ämne: Combeaufontaine
Till: <go@blogger.com>

Vi har har nått vår startpunkt. Imorgon bär det iväg söderöver. Vi kommer att följa Saone till att börja med. Det skall bli kul att komma iväg. Vi är rejält trötta efter resan.

Diagonaler

2011-07-10T20:39:00.003+01:00

Det har inte varit helt lätt att bestämma var vi skall cykla på semestern i år. Vi har velat lite hit och dit och funderat på olika permanenter. Ett tag var vi inne på att cykla ner till kontinenten och ett tag inne på tyska floder men nu lutar vi åt diagonaler i Frankrike (Åsa lutar alltid åt Frankrike). Vi är för sent ute för att kunna förregistrera dem, vilket krävs för att de skall räknas officiellt. Vi tänkte dock att det vore kul att pröva på diagonalerna ändå. Vi har inte tänkt att reka sträckan innan utan improviserar längs vägen. Vi funderar på att köra tre diagonaler: Strasbourg-Brest, Brest-Perpignan och Perpignan-Strasbourg. Diagonalerna i Frankrike har bara fix start- och slutpunkt. Sträckan får man hitta på själv. Vi har inte ambitionen att hålla diagonalfart vilket är max 100 h per diagonal. Vi har tänkt köra små fina vägar och snitta en sådär 20 mil om dagen. Då vi har begränsat med tid så får vi ser om vi hinner följa rutten fullt ut men det känns bättre med en plan än planlöst cyklande, även om det senare funkade bra i våras. Vi siktar på att hålla oss på låg höjd och inte bege oss alltför högt upp i bergen. Sträckan Perpignan-Strasbourg funderar vi på att cykla mellan centralmassivet och alperna. Eventuellt cyklar vi upp lite i Jura. Om allt funkar och vi inte ändrar oss så hoppas vi på start på söndag. Det som kan få oss att ångra oss är om det skulle bli kanonvarmt i Frankrike eller om vi hittar på något roligare. Ambitionen är ”platt” för att träna inför PBP vi tar dock de vanliga cyklarna då de är lite lättare att meka. Kör man sträckan som de flesta diagonalister har kört blir sträckan sammanlagt c:a 310 mil. Vi räknar dock med att vi kommer att köra lite längre för att hitta de fina småvägarna d.v.s. c:a 340 mil och siktar på 17 dagar. Stöter vi på patrull så kortar vi vägen. Semester är ju ändå semester…

I stället för 100mila

2011-07-02T18:41:00.001+01:00

Det gick troll i alla förberedelser inför 100-mila. Det började med att det var svårt att få ledigt ifrån jobbet och fortsatte med att rekningen strulade. Det var fullbokat i Mölnlycke och en evig motvind infann sig. Cykeln började strula, renskrivningen av nötter strula, allt strula. Det toppades med växelhaveri bak och inga reservdelar hos cykelmeken. Sluta tidigt och hämta växel hos Cykloteket. Cykeln fick vi minuterna innan start. På vägen till start hoppade slavkedjan ett antal gånger. Till slut fick vi leda cykeln. När vi skulle laga cykeln vid start så lyckades vi låsa fast kedjespänningen i fel läge och lyckades inte fixa det. Ödet ville annorlunda! Vi lyckades inte tolka de första tecknen men en obrukbar cykel förstod vi. Bilden är ifrån Norrköping där vi lätt hamnar. Trevlig stad och bra restaurang.

Paket

2011-06-14T21:51:00.001+01:00

Även om man önskar att vår lokala cykelhandlare hade allt så är det ändå något visst med att beställa från nätet. Att hitta passande däck till en tandem är inte så lätt. Även för cyclecomponents så blir man en udda figur. Då finns dock våra randonneurvänner på nätet. De känns igen med exklusiva paket inslagna i siden och sammet eller specialdesignade plastpåsar eller som paketet idag med fina stämplar på kartongen och ett gäng vykort och pins på köpet. Man får säga att för att tillhöra en cykelkategori som har som ideal att övernatta i pumpskåp så är vi osedvanligt lättflörtade av flärd. För att inte enbart ägna oss åt subjektivt tyckande så testar vi Rivendell’s beställningsfunktion idag. Leveranstid: högsta betyg (2 arbetsdagar, imponerande för att vara US)
Pris: högsta betyg (10 $ avdrag i kupongrabatt, extra imponerande då vi inte skickade med någon kupong eller krävde rabatt)
Leveransupplevelse: högsta betyg (ett rackans vackert paket med lite extra grunkor i)
Bilden visar paketet och våra Jack Brown Blue edition däck som är en fetare variant av Ruffy Tuffy som vi har varit ruggigt nöjda med. Enormt punkasäkra och slitstarka vilket tandemcyklister älskar.

En krävande 100 milare

2011-06-05T17:55:00.001+01:00

Motvind, rejält kuperat och en rackans massa kilometrar. En rejält trött kapten och en lätt sympatitrött stoker sökte nödhamn i Kisa. Vad stod det på den där skylten? Någon får gå tillbaka och kolla... 2 + 1 är blandad glädje att finna. Å ena sidan är själva poängen med att reka att se till att vägarna blir fina och man letar efter problem men när man hittar dem blir det att cykla tillbaka åtskilliga kilometrar. Det här ska nog bli bra till slut. Bilden är från idylliska Eksjö.

Motvind

2011-06-02T21:52:00.001+01:00

Det har varit många blåsiga helger på raken. Idag blev ytterligare en. 20 mil i motvind. Sol och fina vägar uppväger till en viss del. Men det vore skönt om det blåste lite mindre imorgon. Bilden ifrån tjurtorp nära ödeshög.

100 mil start och mål!

2011-05-28T19:19:00.001+01:00

Ett motor jippo fick alla hotell att bli fullbokade i en 10 mils radie kring Höljes. Plan B sätts in. Plan B är en kombination av 60 mila och Stockholm Göteborg. Då det är kvällsstart så kör vi hemvägen på 60 mila ut. Mao vi får reka om för vi kan ju inte be folk vända nötterna upp och ner och läsa dem baklänges. Denna helgen rekar vi in och ut och övernattar i Söderköping. Dagen har varit motvindig men rejält kul med många anekdoter. Många har varit impade av årets PBP kläder. När Henrik väntade på Åsa när hon fixa kaffe på Sillekrog; på kom det fram tvenne sällskap och berömde kläderna. Imorgon medvind och utvägen på Stockholm Göteborg fast omvänd. Nästa helg hoppas vi reka resten.

Åtvidaberg!

2011-05-21T20:31:00.004+01:00

Vi har varit på väg till trädgårdshotellet i Åtvidaberg i ett och ett halvt år. Det har varit fullbokat, cykelhaveri, motvind... Men nu skulle det bli av. Hotellet bokat i god tid, tidig start hemifrån. Men jösses vilken motvind. Vi fick byta vatten mot socker i flaskorna och vi fick käka styrlinda. Men till slut så kom vi fram. Ett ruggigt bra hotell. Vi funderar nu om detta är en bra lärdom. Kanske man även skall bo på golfhotell? Vi har tidigare insett att det är där man skall luncha. På bilden ser man att Henrik har insett att man ser smalare ut om man lutar sig framåt.

Långfredag

2011-04-22T14:59:00.003+01:00

Tandempremiär för året. Det kändes klart ovant: svårt att starta och lite läskigt att inte ha kontrollen tyckte Åsa. Henrik fick ganska ont i ryggen efter ynka 10 mil. Dock är det fortfarande riktigt kul med tandem. Vädret toppen: sol och kortbyxor. På bilden ser man Åsa i sin nya keps.

Så tog vårt lilla äventyr slut

2011-04-14T16:12:00.001+01:00

Som sig bör så körde vi kortaste vägen till hotellet på förmiddagen. Kanske inte de mest bilfria vägarna men det gick fort. En härlig känsla att susa fram efter 11 dagars bergscykling. Semestern som helhet toppen massor av små vägar, vacker natur och därimellan en massa trevliga byar. Nu åkte vi innan säsongen har kommit igång men en bra gissning är att Emilia Romagna och Toscana är bra även under högsäsong.

Tillbaka vid Po

2011-04-13T20:42:00.001+01:00

Inte är det lätt när semestern går mot sitt slut. Dagen började med en kall färd över Appenninerna. Åsa fick säga farväl till bergen även om hon i det längsta hängde fast i småvägar med 23 procentlutningar. Åsa blev biten av liten hund. (Bettet gick inte genom skon och störde inte direkt rundtrampet). Henrik trilla på grusväg, gjorde rejält ont men inga synliga men. Hotellet vi bokade saknade restaurang... Imorgon blir sista dagen på semestern. Prognosen säger regn. Vad är det?

Grusade planer

2011-04-12T18:30:00.001+01:00

Idag fick vi vända en mil innan passet då vägen övergick till grusväg.

Åter i Toscana

2011-04-11T19:52:00.001+01:00

Gör om gör rätt! Appenninerna skall passeras med stil. Bilden visar en vy över Garfagna dalen efter att ha passerat ett riktigt pass söderut igen (radici 1529 möh).

Passagen genom Anderna

2011-04-10T18:39:00.001+01:00

Dagen började med lätt regn. Damen på bilden som dödade en mycket liten men ändock en spindel kvällen innan och lovade då att överväga att tro på skrock om ... På bilden ser man även Åsa jaga lokala talanger på superlätta cyklar. Idag var de ovanligt lättjagade då det vankades tävling och de inte ville ta ut sig. Henrik klart mycket bättre, och som nu som bäst dricker Fernet Branca, sa inte direkt nej när Åsa hittade ett hål i Appenninerna. Så istället för att korsa på 1700 meters höjd på hitta hon ett hål på 700 meter. På nu sitter vi här på andra sidan Åsa njutandes en lokal kastanjeöl och Henrik gör sitt bästa för att få ner en Fernet Branca.

En förträfflig mellandag

2011-04-09T19:19:00.001+01:00

Dagen började sådär. Vädret var lika otroligt fint som det brukar vara. Start med ärmar på vid 8 snåret. Bilden tagen kl 0900. Henrik var dock lite blek då han hade ett rejält magknip. Gårdagens Carpaccio låg högt på listan över misstänkta. Dagen innehöll en tappad skruv till pakethållaren och två genomslagspunkor. Blandade känslor till den sortens punkor. Man slipper leta glasbitar men de är ruggigt svåra att laga och imorgon lär det bli svårt att hitta nya slangar. Skruv hade vi som tur en extra. Det var återigen massor av cyklister på vägarna. De flesta har mycket dyra cyklar och kör om kring i reklamtröjor. De har troligtvis kollat för mycket på sportextra. Mycket fina vägar även om Henrik mest sökte barer som serverade cola. Även han tycks kollat för mycket på reklamtv.

Första semesterveckan till ända

2011-04-08T20:12:00.001+01:00

Halvtids summering av intrycken. Resan ner förutom glädjen att man slapp alla vägbyggen som man får uppleva sommartid så var det underbart att för varje mil var det lite mer vår. Färjan i Trelleborg var klockren - ingen kulinarisk upplevelse men en förträfflig uppdelning av resan. Vädret hittills: inget regn, mellan 9C (tidig morgon) och 33C får anses vara kanon för oss. Vägarna: jösses vilka fina vägar. Det finns många kurviga vägar med bra asfalt utan bilar i Italien. Maten .. Medcyklisterna.. Summasumarum bra vecka.

Högsommarvärme

2011-04-07T19:52:00.001+01:00

Inte skall man väl klaga men idag var det tufft på eftermiddagen. Drygt 30 i skuggan, och ingen skugga. Det var i mesta laget för ovana nordbor. Idag har vi åkt som jojoar mellan 150 och 450 på små bilfattiga vägar med många kurvor och vackra vyer.

Chianti

2011-04-06T18:39:00.001+01:00

Idag har vi gottat oss bland kullarna i Toscana. Mycket rolig cykling idag. Gick det inte uppför så gick det nerför. Landskapet påminner om Brösarps backar fast lite större kullar och med medeltida städer med ringmur på topparna. Lite bättre fikaplatser än vid randonneurturerna hemmavid med andra ord. I natt övernattar vi i Chianti som vi fann bakom en kulle. Vädret fortsatt soligt. Som svensk juni när det är som bäst.

Över Appenninerna

2011-04-05T20:31:00.001+01:00

Dagens bild kommer ifrån Passo di Pradarena. Den uppmärksamme lägger märke till pistmaskinen i skogsbrynet. Idag körde vi över Appenninerna och har ägnat dagen åt att åka jojo. Norge sägs vara verldens störste land viss man platter det ut. Med den logiken har Italien verldens störste vägnät. Det ser kort ut på kartan men blir långt viss man platt.. Det har varit en solig och blåsig dag på härliga små bergsvägar. Men jösses vad trötta vi är. Imorgon blir det nya småvägar i Toscana.

Korsat Poslätten

2011-04-05T14:54:00.001+01:00

Idag har vi kört ifrån Dolomiterna till Appenninerna. De bägge bergskedjorna skiljs åt av Po slätten. Ur cykelsynpunkt kan det verka lite tråkigt med en gigantisk platt slätt. Beskriver man det som att susa fram i full fart på småvägar omgiven äppelblom och fika i små trevliga byar så är det inte så dumt. Idag har vi hunnit till Castellnovo ne monti. Skulle kunna betyda Cas... vid berget eller kanske på berget. Inte lätt att veta när man inte kan italienska. Nu sitter vi som enda gäster på hotellets restaurang och funderar på om vi har beställt och i isåfall vad.

Äppelblom i sommarvarmt SydTyrolen

2011-04-03T16:55:00.001+01:00

Varmt skönt vackert nyutsprungna träd och buskar. Idag har vi cyklat i Dolomiterna. Bergen var fulla med vårystra cyklister. Stundtals var det absurt mycket cyklister, rena Vätternkänslan. Imorgon beger vi oss söderöver mot Appeninerna. Bild ifrån Gardasjön.

På jakt på den form som flytt

2011-04-02T19:14:00.001+01:00

Vi har flytt ett kallt och ogästvänligt Svedala för att söka fornstora dar. Vi tänkte att is och kyla fördrivs bäst med sol, cykel och värme. Vi tog bilen söderöver, men var fanns värmen? Men så mindes vi. Nog visste vi var hettan bodde senast vi tog bilen söderöver. Idag plus 27 imorgon åker vi upp i bergen. Bilden visar att vi följer Sydtyrolens traditioner.

Upp Soria ner Mogan

2010-11-22T19:49:00.001+01:00

Vilken är den finaste turen på Gran Canaria? Upp Soria ner Mogan ligger bra till, åtminstonde tyckte vi det idag. Ännu en underbar dag. Kanske var ändå höjdpunkten restaurangen när man kom ner ifrån bergen. Kommer ni dit rekommenderas grillade läckerheter ifrån havet. Det blev en underbar 10 mila tur med Johan och Magnus idag. Veckans bästa? Ja, kanske.

Så sitter man här igen!

2010-11-21T19:54:00.001+01:00

Rättså trött men ruggigt glad och nöjd. Benen har precis tatt mig uppför Gran Canarias svåraste lutning. Själv får jag mig lite vila i goda vänners lag innan turen nedför. Vädret är toppen plus 22 sådär vägarna kanon sällskapet toppen. Benen har visat sig oväntat bra för att inte vara i form. Det lovar bra inför nästa säsong då jag tänkt vara i form.

Novembersol

2010-11-06T21:04:00.001+01:00

Det finns en hel del fina vägar norr om stan. Om man kör via Frösunda och tar den där fina vägen via Tuna skulle det kunna bli en fin 30 mila men om man istället stämplar i Knutby kan det bli en toppen 20 mila. Nu är vi igång igen! Vädret toppen vägarna kanon!

Höstmorgon med Farbror Frej!

2010-09-06T19:50:00.002+01:00

I helgen blev det en härlig tur på västkusten. Turen gick via Hjälm, Hällingsjö, Rävlanda, Bollebygd och Hindås. Mycket trevliga vägar; små, slingriga, backiga och sist men inte minst vackra. Att se morgonsolens strålar i Fixsjöns älvdans när man susar fram på den slingriga vägen utmed strandkanten är magiskt.

Men rackans vad kallt det var! +5, dimma, många utförslöpor och skuggiga partier gjorde att Henrik blev rejält kall om fingrarna. Kortfingrat var inte rätt val i den arla morgonstunden. Först tänkte vi vända tillbaka och hämta vantar men så kom vi ihåg att vi är Randonneurer. Av med vindväst och ärmar och på med regnjacka. Med hjälp av ärmarna och lite eltejp så var vantproblemet löst. Ännu ett problem löst av Farbror Frej!

25 colar blev det!

2010-07-13T21:03:00.001+01:00

Nu är vi åter på hotellet får resan startade. Klockan är 2200 temperaturen är 31 grader och även en Grimpeuse tycker att det får räcka. Vi känner oss nöjda med turen trots att det blev korta dagar. Vi kommer nog snart åter för att ta de återstående 75.

Dag 5: +24 grader

2010-07-12T18:30:00.001+01:00

Efter att ha besegrat colen vi gick bet på igår på bestämde vi oss för en vilodag. Vi hade en prioritet. Hotell med AC är inte lätta att hitta i bergen men till slut lyckades vi.

Dag 4: 38 grader i skuggan och 1300 meters klättring fick även Åsa se sig besegrad

2010-07-11T15:33:00.001+01:00

Idag slutade turen kl 1430. Vi hade dock en fin tur innan dess. Morgonen var sval efter gårdagens regn. Ambitionen var att hinna 3 colar en 700 meters klättring en 900 meters klättring och en 1100 meters klättring. På vägen uppför trean kände vi dock att det var för varmt. Våttemperaturen var dock beskedligare än skuggtemperaturen. Henriks klocka visade 32 när han tog av sig den för att mäta skuggtemperaturen. Minnen från dagen är massor av äppleodlingar många cyklister en underbar spenat späzle. Rolig anekdot: på väg till hotellet så tappade Åsa kedjan och hamnade på kälken. Henrik som nyligen mätt upp skuggtemperaturen med tvenne termometrar blev orolig så när Åsa kom ifatt tömde han rådigt sin vattenflaska över henne för att kyla ner henne. Tilltaget uppskattades föga... Passerat col 21 stämplat stämpel 2 av 12.

Dag 3: Back on track!

2010-07-10T17:20:00.001+01:00

Åsa kunde inte skiljas ifrån sina berg. Efter en sömnlös natt för Åsa så vände mirakulöst väderprognosen. Istället för 5 dagar stekhett så skulle det bjudas på regn i bergen. Planändring igen vi cyklade åter till rutten och Henrik fick besegra col 18. Bilden är på väg mot Madonna di Campiglio och det efterlängtade regnet. Det märktes att det var väderomslag col 18 var nästan behaglig och när regnet kom föll temperaturen ifrån 34 till 23. Vi fortsätter rutten men mer som turister än som randonneurer. Det blir mao snarare 50 än 100 colar. Vi har cyklat tom col 19.

Dag 2: kl 13:30 300 meter ifrån col 18 då vägrade Henrik

2010-07-09T18:02:00.001+01:00

Det är underbart vackert jättefina vägar men de funkar inte som semester i ett skållhett Italien. Vi beger oss i ett lugnt tempo åter till Gardasjön. Sedan fortsätter vi semestern i lite kallare klimat. Vi lär dock återkomma - så fina berg är svåra att motstå. I teorin är det kallt i bergen nu, vi kommer nog tillbaka i september något år.

Dag 1: Åsa funderar om hon törs cykla upp för col 13!

2010-07-09T11:03:00.001+01:00

Dolomiterna är sanslöst vackra. Branta vita och väldigt gröna. Det senare lär leda till att vi blir blöta då och då. Vägarna lite tuffare än vad vi räknat med. Vi träffade på ett italienskt par på första collen. De avrådde ifrån rutten och sa något om vinter och ännu inte farbar. Vi förstod dock inte hur dålig vägen var. Vi har lett mycket cykel idag. Vägen var delvis bortspolad här och var och grusvägarna bestod bitvis av stora stenar och berg. Dagen har varit toppen vi har dock bara cyklat 75 km, 59 km enligt vägbeskrivningen. Vi har fått vår första stämpel och övernattar på col 14 1892 möh.

Prima birra!

2010-07-07T18:45:00.001+01:00

Vi har anlänt till Gardasjön. Lite fyrkantiga efter 12 h färd. Imorgon blir det Dolomiterna. Det börjar varmt: 32 grader på kvällen. Det blir många vattenstopp i morgon.

På väg!

2010-07-06T12:48:00.001+01:00

Vid ettiden begav vi oss söderut mot italien. Ambitionen är att hinna till trelleborg idag och ta nattfärjan till kontinenten. Vi anländer till Rostock 0630 imorgon. Därefter rakt söderut mot Gardasjön via Berlin och innsbruck. Ett lätt regn hänger i luften plus 16 grader och vi passerar nu avfarten till Nyköping.

Cent cols en Triveneto inlagd på GPSies

2010-07-03T21:23:00.002+01:00

På GPSies.com kan man nu se hur vägen slingrar sig bland bergen:

http://www.gpsies.com/map.do?fileId=vimumebcbzisdptp

Som synes på höjdprofilen är första dagen extra tuff...

Cent cols en Triveneto

2010-07-03T15:00:00.003+01:00

Vi börjar bli klara med rekningen inför årets permanent: Cent cols en Triveneto. Rutten är en Randonnée Permanente av Club des 100 cols. Den är 170 mil lång, 100 bergspass (varav 12 över 2000 meter) och utspelar sig i alperna i Triveneto, Italien . Området är mera känt som Dolomiterna och ligger nordväst om Venedig . Det är många härliga namn i Italien: Vi ser fram emot att cykla längs glaciären Marmolada och att ta ”a sinistra” i Arabba för att cykla upp till passet ”Passo di Campolongo” eller att ta en Ramlösa på toppen av ”Passo di San Pellegrino”. Att döma av kartan så ser det ut att bli en riktig jojo-rutt. Col 69 längst ner i bild är Passo Rolle 1988 m, längst upp i bild ser vi C63 Passo di Cella 2244 m. Däremellan är det 13 mil och 5 pass runt 2000 meter, m.a.o. hur kul som helst. (Vi har dolt större delen av den sträckningen av hänsyn för de som inte tål uppförsbackar) Vi räknar med att bege oss ner till Italien på måndag eller tisdag.

60 mila Tumba

2010-06-08T21:41:00.002+01:00

Så blev det äntligen bra väder! Turerna ifrån Tumba har ansetts lite tuffare än de ifrån Täby. Första rundan hade isen knappt smält och vi startade med dubbdäck. Andra rundan var det rejäl motvind. Tredje rundan regn och kallt. Men fjärde gången gillt. Äntligen fick vi det fina vädret: sol, lagom varmt och medvind större delen av turen även under natten konstigt nog. Vi kände oss nöjda med rutten. Det är en väldigt bra rutt för nonstop-cykling. Vackert på dagen och lätt att hitta den magiska rytmen och icke att förglömma matställen på natten. Hade det inte varit för att olyckan i snabbgruppen hade vi känt oss rejält nöjda. En olycka är en för mycket.
Det har efter olyckan inkommit önskemål om att öka säkerhetstänket för loppen och även konkreta förbättringsåtgärder. Vi tar med oss detta till Randonneurkommittén för att hitta sätt att öka säkerheten. Olyckan dock inget med slarv att göra (såvida inte ekorren som hoppade ut var en Randonneur).

Henrik axel är nog i stort sett läkt nu för han fick inte ont i axeln. Däremot är det nog lite si och så med formen. Åsa blev rejält sömnig och Henrik var väl inte den som direkt spurtade i uppförsbackarna. Vi får nog byta ”Arc en Cimes” till något annat. Först funderade vi på Korsika men efter att konstaterat att medeltemperaturen är 29 grader så ändrade vi oss. Nu funderar vi på norra Italien där Club de Cent cols (där Åsa har sökt medlemskap) har en permanent ”Cent cols en Triveneto”. Det verkar vara en underbar tur som passar två bergsfantaster på semester.

Ute och cyklar med tandem igen!

2010-05-29T21:31:00.001+01:00

Henriks axel är bra mycket bättre varför vi bestämde oss för en tur med tandemcykeln. Tanken var lite att kolla om Henriks axel skulle palla! Axeln kanske inte är 100 men otroligt mycket bättre. Däremot är det lite si och så med formen. Henrik var rejält trött efter dagens eskapader. Arc en Cimes börjar kännas omöjligt. Det är dock en månad kvar till start och inget är omöjligt för en Randonneur!

Får du åka PBP 2011?

2010-05-23T19:48:00.005+01:00

Eventuellt blir det kvalificering inför PBP 2011. Din ranking/köplats inför 2011 kan du följa på Randonneurs.se. Föga förvånande hittar vi följande tio herrar på 10 topplistan:

1
Jensen, Jan Erik
CK Distans
600 km
+1200 km

2
Sjoblom, Reimert
CK Distans
400 km
+1800 km

3
Molleborn, Johan
CK Distans
400 km
+1200 km

4
Sandborgh, Bengt
Fredrikshofs IF CK
400 km
+1200 km

5
Tillmann, Christian
CK Distans
400 km

+1200 km

6
Berggren, Jan-Erik
CK Distans
400 km
+1000 km

7
Hektor, Magnus
CK Distans
400 km
+1000 km

8
Hultman, John
Fredrikshofs IF CK
400 km
+1000 km

9
Mellsop, Tony
CK Distans
400 km
+ 1000 km

10
Soderberg, Rickard
Fredrikshofs IF CK
400 km
+ 1000 km

Åsa säger nånting om att vi borde ha mixade listor med varannan dam och varannan herre;)
VH Henrik

Over and out

2010-05-12T21:25:00.003+01:00

Så blev vi äntligen klara med rekandet av 60 mila. Kanske… eller åtminstone tror vi det nu. Verkligheten och kartan diffar alltid lite och så även minnena av vägar. Men med lite tur så är allt som behövs renskrivning av vägnötterna och möjligen något återbesök här och där för att bekräfta att det verkligen var det som det stod på skylten. Efter rekandet av 60 mila så har vi rekat fyra nya sträckor ifrån Tumba. Det blev ruggigt mycket tuffare än vad vi någonsin kunnat föreställa oss. Vintern när vi tänkte reka de nya sträckorna blev den värsta i mannaminne. Detta innebar att vi fick reka betydligt senare än vi tänkte och under betydligt värre förhållande. Det var många som klagade över vädret på 40 mila. Själva åkte vi som Bambi på murken våris med gud vet hur många dikeskörningar i ett tempo som i bästa fall höll 10. Summa summarum så känner vi oss rätt nöjda att ha levererat i tid och med förväntad kvalitet.

Idag vände det!

2010-05-11T19:17:00.001+01:00

Så där helt plötsligt blev det vår eller var det sommar det blev. Lite oklart vad det blev men trevligt blev det. Sol, värme, vackra vägar (bilden är ifrån tjurtorp). Vi hittade ett toppenställe för övernattningen på 60 mila. Vi bokade på stående fot sovsalen. Vi åt glass i solen cyklade kortfingrat och njöt. Inte ens pojkvännen med den dåliga axeln gnällde. Eller kanske mot slutet när även vinden hade vänt.

Semester för en randonneur

2010-05-10T18:47:00.001+01:00

Idag var första semesterdagen. Mitt förslag var gran canaria eller mallis. Men Åsa invände -men inte vill du väl missa premiären på 40 mila och Sverige är som vackrast i maj. I ett Sverige som är som vackrast har jag kört 15 mil i stenhård motvind och haft på mig alla förstärkningsplagg jag äger. Imorgon skall jag ut och njuta av prakten igen.

Marie ger 60 mila ljus!

2010-05-09T19:45:00.001+01:00

Vi glömde Henriks baklampa när vi begav oss hemifrån för att reka 60 mila. Detta blev en ypperlig anledning att besöka Marie Inkinen. Hon lånade oss ljus och lånade ut en bit av sin pendlartur till oss. Vi fick låna 10 km av vackra slingriga vägar med sagolik natur. En vink om hur vacker den är förutom att Marie har valt den är att en av våra mest naturromantiska artister har valt att bosatta sig där (i närheten av vintergatan). Det blev ett mycket trevligt besök hos en av svensk cykels främsta ambassadörer.

Premiär för 30 mila Tumba

2010-04-18T18:47:00.005+01:00

30 mila Tumba blev ett krävande lopp. Motvinden mellan Jönåker och Oskarshälls café beskrevs av många som det tuffaste de varit med om. Det var det största startfältet för en 30 mila någonsin i Sverige med 48 fullföljande 2 DNS och 3 DNF (2 sjukdom, 1 haveri). Med tanke på vädret så var det förvånansvärt få som bröt. Det var inte många som njöt av de fina vägarna utan fokus tycks ha varit på att ta sig runt. Det är dock en rejält vacker tur med relativt lite trafik som lyckligtvis går i repris till hösten och då med lite snällare väder (hoppas vi). Vi hittade två fel i vägbeskrivningarna avståndet mellan ”F$ Nyköping H” och ”$ RUNTUNA” var cirkus 6,1 km för kort och GPS spåret ifrån Kvarsebo följde en lokal kostig utmed vattnet istället för den asfalterade vägen en bit inåt land. Förvånansvärt många körde förvånansvärt långt på denna stig. Det är bara att konstatera 2010 års randonneurgeneration förefaller vara en av de tuffare på länge. Vi lovar att rätta till felen i vägbeskrivningarna och lägga till färjetiderna till nästa gång. Var det några mera fel så hör av er.

Själva känner vi oss lika trötta som efter en 60 mila nonstop, varför 40 mila 8 maj kommer kännas som en fikatur. Vi hoppas att vädret inte avskräckte alltför många av nybörjare utan hoppas att se er igen den 8:e maj.

Wont see you in Motala

2010-04-04T20:51:00.001+01:00

Cyklar verkar inte vara välkomna till Motala när det inte är Vätternrundan. Idag undersökte vi två infarter från norr och båda var 2+1 vägar. Motala får sålunda inte äran att mottaga några randonneurer denna gång. I övrigt känns rutten kanon. Vägarna kring Vingåker är mulliga! Bilden är från Gimmersta.

Rekar 60 mila

2010-04-03T19:55:00.001+01:00

Vi har tänkt om när det gäller 60 mila. Istället för att prioritera små vägar utan trafik gör vi en 60 mila med nattöppna kontroller. Det blir en orgie i 24h bensinstationer. I praktiken så vänder vi på förslaget. Vi kör mysiga småvägar de första 30 milen till Motala. Därefter blir det att följa lågtrafikerade vägar utmed motorvägen hem. Idag har vi rekat 16 mil och cyklat 20 mil. Det har varit en sagolikt vacker och solig tandempremiär med sommarkeps och sommarhandskar.

Belöningen!

2010-03-28T22:20:00.004+01:00

I helgen var det äntligen dags för premiären av den nya 20 mila ifrån Tumba! Vi har ägnat ett oräkneligt antal helger att utforska småvägarna söder om Stockholm. Det är få vägar vi inte har cyklat på, de flesta åt båda hållen och flera gånger. Det är inte lätt att reka breveter. Slutsträckan skall bli 20, 30, 40 respektive 60 mil, inte 17, 45 eller 57 mil. Kartan och verkligheten stämmer sällan överens! Sträckan som på kartan såg så fin ut visar sig i verkligheten vara värsta genomfartsleden eller hopplöst dåligt skött grusväg. Om man ändrar och kör lite norr eller lite söder om ursprungsplanen så blir sträckan 44 istället för 40 mil, hmm. Sträckan man rekat som var så fin saknar möjlighet till stämpling vid den tidpunkt man beräknas vara där, men om man vänder på rutten så funkar det... Sträckan som var så gemytlig i våras har blivit 2+ 1 väg. Vi har under resans gång fått massor av tips om vägar, stämpelplatser och rekningstips och massor av uppmuntran. Vi har även blivit experter på att reka. Men man är alltid nervös inför en premiär även om vi var nöjda. Vad skulle andra tycka? Hur skulle starten funka? 57 föranmälda till en ny startplats kan det bli annat än kaos? Har vi missat något i vägnötterna? Det visade sig dock bli en triumfresa från start till mål med massor av glada tillrop och kommentarer. En bråkdel av tacksamheten hade varit tillräcklig belöning för rekningsarbetet. Det kändes underbart att så många ville åka ”vår” 20 mila.

Race mot Gnestapendeln

2010-03-14T20:55:00.007+01:00

Efter gårdagens tuffa snövägar gav vi upp förhoppningarna om att kunna reka klart 40-mila denna helg. Det känns helt enkelt inte hållbart att köra 15 mil i 10 km/h med full koncentration.

Vi vände därför kosan direkt mot Gnesta där vi tänkte oss att åka pendeltåget hem för att hinna få lite tid hemma också. Men även väg 57 visade sig vara ett långsamt val denna soliga marssöndag. Man hade nämligen valt att göra om den till 2+1 med en grusad (=grov makadam) cykelväg bredvid. Det var inga snälla tankar som gick till Vägverket denna morgon. Idag såg vi dock inte så mycket av makadamen eftersom plogbilen inte tagit så djupt. Det blev istället en ganska rolig övning i att cykla på snövägar. Underlaget var hårdare än gårdagens och vi klarade oss därför från vurpor. Men fort gick det inte trots att ansträngningsnivån var hög. Efter en mil upphörde dock cykelvägen och så småningom gick 2+1 vägen över till en gammal hederlig vägrensväg.

Eftersom Gnestapendeln bara går varannan timma så gäller det att ha lite koll på tiden om man tänker åka med. Efter fikat i Flen insåg vi att det skulle bli tajt men att det kunde gå. Vi satsade allt på ett kort. Bära eller brista men vi körde så det rök. Nu går det ju inte så fort med dubbdäck och sträckan är ju inte direkt platt men det var en härlig utmaning. Vi låg på schemat efter halva sträckan och sedan tog vi till och med in. Det kommer att gå! Vi svettades och gnydde i backarna men vi vek inte ner oss. Vi ankom till Gnesta 10 minuter innan avfärd, pustade och betalade biljetten. Bara för att minuten efter höra någon prata om att pendeln var inställd och ersatt med buss! Cykel på buss = No No. Surt att inte få åka tåg, men det viktigaste var ändå uppnått. Racet lyckades! Efter lunch körde vi i lugn takt mot Södertälje Hamn utan att kolla tidtabellen.

Än slank de hit än slank de dit än slank de ner i diket!

2010-03-13T22:00:00.001+01:00

Fredrikshofs 40 mila kommer att gå på små otrafikerade vägar. Bristen på trafik gör dem dock svårcyklade under vårvintern. Henriks cykel trillade många gånger idag. Uppluckrad is som brast när man cyklade på den gav många oväntade kast. En 3 mila sträcka tog två och en halv timma och Henrik hann med 2 feta dikeskörningar. Bilden är ifrån ett isfritt parti. Vi pustar ut i Katrineholm efter en tuff dag. Vi kör nog en limp home imorgon på lite större vägar.

Nu börjar säsongen

2010-03-12T21:19:00.001+01:00

Äntligen har vi vågat oss ut på vägarna. Vi är ute och rekar inför 40 mila. Det är gudomligt vackert och buskul att vara ute vägarna igen. Vårvintern är nog den vackraste årstiden. Bilden är ifrån färjan ifrån Kvarsebo. Dagens starkaste intryck var älgen, 5 m ifrån oss, jätteräven, vi trodde först att det var en varg då den var så stor och skoterspåret som följde oss och gav en klar norrlandskänsla.

I väntan på cykelsäsongen

2010-02-20T17:03:00.003+01:00

Det är inte lätt att var cyklist när man går och snörvlar, det är minus femton ute och vägarna är fulla av modd. I väntan på våren så får man sitta inne kura, läsa böcker, lösa korsord och lösa gåtor. Bilden anknyter till det sista temat. Den visar a) insektsutrotare ifrån Anticimex, b)Luke Skywalkers pappa, c) Calimero, d) en cyklist på villovägar. Det har vare sig blivit cykel eller spinning då kyla och segdragna förkylningar har satt stopp för det. Men snart är det mars och då skall det cyklas.

Montering av trainer

2010-01-06T21:49:00.002+01:00

Det går en trainervåg genom Sverige. Med termometern på minus 20 så tyckte även vi att det var dags att montera trainern. Vi har en som vi köpte för några år sedan förvarad lite här och där. Nu började dock utmaningen att identifiera detaljerna och förstå vad de skulle användas till.

Vi har lyckats identifiera det mesta. Sladdar att ha mellan broms, reglage och dator. Ett orange däck specialdesignat för trainer att ha på bakhjulet (snyggt skall det vara). En grå matta att ställa trainern på (lite oklart med funktion men vi tror dämpande av ljud, skydd av golv samt matchar det orangea däcket). Ett stöd att ställa framhjulet i så att cykeln inte välter och viktigast av allt en elektriskt driven broms. Men det konstiga är att vi också hittade en specialdesignad trainerbralla. Den ser mycket besynnerlig ut, lite oklart hur man tar på sig den. Ett är dock säkert - den är minimalistisk. Tanken är nog att vara så luftig som möjligt, designen känns dock minst sagt i Boratklass.

Är det någon som har erfarenhet av brallan så är vi tacksamma för all info. Vi är själva minst sagt skeptiska. Henrik vägrar att bära den så initialt kommer vi att använda den som svettskydd för cykeln.

Istället för Audax!

2010-01-02T20:56:00.001+01:00

Vi hade som ambition att cykla Audax idag. Fina spår i Lida och kylslagen prognos fick oss dock att avstå. Ett ypperligt val visade det sig. Temperaturen i Lida låg mellan minus 10 och 17 dvs långt under det vi tål på cykeln. Spåren och stämningen i Lida var magisk, alla log. Vi tog en solrunda och en pannlamperunda. På bilden syns en pannlampeman med runt is i skägget. Det syns inte så bra på bilden men såg riktigt kul ut i verkligheten. Kallt i kombination med hög luftfuktighet månne.

2009 Tandemcykelåret

2009-12-31T17:04:00.005+01:00

2009 var tänkt som lite ett mellanår efter ett tufft 2008 då vi körde Grimpeuren, huvudambitionen för året var att lära oss köra tandem. Cykeln dröjde dock lite, dröjde lite till, försvann på vägen, återsändes till fabriken p.g.a. lackskada… Mycket strul var det. Vi trodde att det skulle ta en vecka men det tog 4 månader. Vi beställde den i februari och fick den i juni. Detta gjorde att vi kom igång lite sent på säsongen. När vi väl kom igång så var det å andra sidan desto roligare. Det visade sig vara riktigt kul med tandemcykling. Det var dock svårt att lära sig att cykla tandem och i början fick vi problem med att vi spände oss när vi cyklade. På platten så cyklade vi så fort som vi trodde innan men på kuperad terräng och på kurviga vägar gick det betydligt långsammare.

Året för vår del kom att domineras av rekning av nya randonneurrutter för Fredrikshof. Det är få vägar söder om Stockholm som vi inte har kört. Ibland tog vi bilen till Nyköping för att starta rekningen därifrån, ibland var vi ute i fält några dagar och sov över på hotell. Det har varit helt underbart att reka även om det visade sig vara mycket svårare än vad vi hade trott. Det har varit massor av nya vägar vi har fått se. Städer vi har bekantat oss med: Norrköping var en betydligt trevligare stad än vad vi hade föreställt oss, Finspång överraskade åt det andra hållet. Att hitta en trevlig restaurang i Finspång en lördag är ett totalt hopplöst uppdrag (gäller med all säkerhet även övriga veckodagar även om vi inte har prövat dessa). Rekningen var som helhet ett rejält lyckokast även om det har slukat massor av tid. Vi blev helt klara med 20- och 30-mila. 40- och 60-mila återstår dock ytterligare lite arbete på men något skall vi ju göra i vår också. Vi hann även med en del andra roliga saker. Årets permanent blev en rejäl lyckoträff. 100 col en Alpes var en jättetrevlig runda. Vi körde den utan tidsgräns vilket säkert var tur då Henrik råkade ut för en kanonbonkning och värmeslag dag 1 efter att ha kört för länge i bergen utan salt och mat i stekande hetta. Efter det tog vi det lugnare vilket innebar att vi hann ta massor av foton. I augusti körde vi Super Brevet Scandinavia. Efter att ha kört Grimpeuren trodde vi att vi var osårbara och förberedelserna var därefter. Vi åkte hemifrån med ett batteri till lampan dock utan laddare och reservbatteri. Dag ett kunde vi inte starta på grund av att en del av vevpartiet hade lossat (vilket snarare var otur än slarv). Efter att ha besökt en cykelverkstad så kunde vi starta några timmar efter de andra. Vi gjorde vårt bästa för att köra in tiden. Låg nere i bocken i hård motvind i 30-40 km/h. Vi hade dock vare sig saft i flaskorna eller energikakor - 120 mil är ju inte så långt... Det visade sig dock dag 2 att Henrik var totalt slut. Sjuk, jag måste vara sjuk var slutsatsen och idén på att bryta startade. Dag 3 på morgonen var dock Henrik hyfsat återställd och vi insåg att vi hade kört stenhårt men slarvat med dieten så med en ökning av sockerdosen så piggnade Henrik till och vi kunde defilera in i mål. Det fanns även annat kul under 2009 som t.ex. vårläger och Gran Canaria som inramade året, både som inledning och avslut.
2010 är siktet inställt på Arc en Cimes. Det kommer att bli den ultimata alpturen. Träningen är tänkt att starta i januari. Det är en stentuff utmaning varför vi hoppas på en bra försäsong. Det krävs en bra försäsong för att klara av en så tuff utmaning. Det blir även slutrekning av 40 och 60 mila på våren och en ruggig massa randonneurlopp så att Sverige kommer bra till vid kvoteringen.
Bild på Åsa då hon klarar 23% aren på Gran Canaria (lägg märke till den intressanta dragningen av elledningen) och ifrån Col de Fer då Henrik har bonkat och vi gott om tid att hitta de optimala vinklarna för en bra bild.

Dags att testa klapparna!

2009-12-27T18:08:00.003+01:00

Efter julmaten så var det äntligen dags att prova julklapparna. Då det är 30 cm snö i Huddinge och -9°C valde vi att prova klapparna i skidspåret istället för på vägen. Det att vi är minst lika skid- som cykeltokiga kan även ha bidragit. Är det fina spår så väljer vi alltid skidspåret framför cykeln. Klapparna fick klart godkänt: Åsa provade keps, vintertröja, sockar och skarf. Vintertröjan utklassade hennes skidtröja. Det är bara att konstatera att tillverkarna av cykelkläder ligger flera steg före tillverkarna av skidkläder. Ett tecken på detta är att det fortfarande är skidtröjor utan bakfickor som dominerar. Henrik provade dock inte sina nya cykelskor. Det skulle dock inte förvåna om SPD vore överlägsna Salomon och Rottefella. Summa sumarum - bra klappar och en underbar tur i Lidas 17 km spår.

Hejdå bergen!

2009-12-22T21:56:00.004+01:00

Idag tog vi en sista tur i bergen. Vi valde att runda ”centralmassivet”. Vi körde först österöver till Telde och därifrån norr om bergsmassivet till Cruz de Tejeda på 1500 meter över havet. Det var en jättefin runda. Det är bra mycket grönare på öst och norrsidan av berget. Byarna känns dessutom mer pittoreska (kan bero på at de bebos till stor del av icke turister). På toppen av passet hittade vi en trevlig restaurang där det blev grillat lamm. Vägen hem ifrån passet gick via Tejeda och Ayacata och det var rejält med blåst och regn. Vägen upp där det brukar vara regn var det dock sol. Vi har råkat ut för underliga vindar veckan vi varit här. Istället för de normala nordostliga vindarna har det varit sydvästliga vindar. Vi har haft 2 dagars regn vilket antagligen är sensation för området. Vi har kört förbi en reporter med kamerateam vid en vattenpöl och sett massor av frön som börjat gro i öknen. Ambitionen är väl att få det grönt till när Skogling kommer ner.

Busväder i bergen

2009-12-21T20:50:00.002+01:00

Heavy Rain sa prognosen. Dagen började med åska och spöregn. Åska tillhör inte favoriterna men lite regn är inget hinder för en randonneur. Efter frukosten så gick åskan över som tur var. Vi begav oss upp i bergen, mest för att få lite lä av bergen. När vi väl började klättringen insåg vi vilket lyckokast det var. Bäckar och forsar överallt. Massor av grus stenar bäckar och pölar på vägarna . Det blev en jätterolig och teknisk körning. Inte så farligt kallt heller +14 vid 1400 meters höjd. Här och var fick vi även uppleva heavy rain. Man glömmer fort de härliga sommarregnen. Ibland regnar det bara så absurt mycket . I ett land där man inte prioriterar diken och gatubrunnar blir det desto roligare. Här och var körde vi omkring i molnen. En riktig toppendag med härliga vindar och massor av teknisk körning.
Dagens Gran Canaria-tips blir en restaurang. En riktigt bra grillrestaurang som ligger precis innan man ger sig upp i bergen ovan Mogan. Riktigt gott och välsmakande. Det bästa vi ätit på Gran Canaria hittills utan konkurrens. Grillat rekommenderas - idag blev det skaldjur. Det är lockande att dra morgondagens tur så att även den går förbi restaurangen.

Gran Canarias bäst bevarade hemlighet

2009-12-20T18:34:00.002+01:00

Att hitta vägen upp i bergen ifrån El Tablero kan kräva en hel del envishet. Vägen är inte skyltad och byn är full av enkelriktningar. Men hittar man väl vägen så är den värd all möda man lagt ner på att hitta den. Tipset är att vägen ser ganska oansenlig ut och går uppför i slutet av byn. Vägen är underbart smal, ungefär som en cykelväg. Det är bra asfalt, väldigt få bilar, den är otroligt slingrig och den böljar upp och ner på sin väg uppför berget. Man ser inga andra cyklister så det är tyvärr få som har hittat den. Den börjar vid Maspalomas och slutar på 800 meters höjd där den övergår i en lerig väg av det värre slaget. Vägen upp är jättekul. Det finns gott om kraftiga motlut att mäta krafterna och dessemellan små slingriga utförsbackar att njuta av. Vägen är slingrig och utsikten bedårande. När man sedan vänder på 800 meters höjd så väntar en berg och dalbana av det roligare slaget. I och med att det går nedför så flyger man även uppför motluten och det lutar rejält i kurvorna även uppför. Har man inte ett leende ifrån öra till öra efter den turen så är man definitivt inte cyklist.

23 %-aren på Gran Canaria

2009-12-19T22:28:00.003+01:00

Det finns en 23 %-backe på Gran Canaria. Man passerar backen om man kör upp till Pico de las Nieves från Ingenio. Förra året visste jag inte var den fanns och blev golvad. I år visste jag var den fanns. Efter att ha fyllt på förrådet med en kycklingmacka i Ingenio och noga optimerat vattenmängden för att inte släpa på onödig vikt, så bar det iväg. Början gick galant. Jag smög uppför backen, det gällde att spara på krafterna tills 23%-partiet började. Jag var lite osäker var den började men när jag kom till Pasadilla behövde jag inte tveka längre. Nu gällde det! Förra året gick jag bet, men den här gången fanns det inte i sinnevärlden. Nu gällde det vila optimalt i de lite flackare partierna och fram med hornen i de brantare partierna. Meter för meter, tramptag för tramptag. Solen gassade för fullt. Tidpunkten var uppenbarligen inte optimalt vald. Lite svett har dock inte dödat någon. Meter för meter, där är lite lugnare lutning. Äntligen trampa långsamt och vila för att sänka syran något. Oj oj, jösses, hoppsan! Meter för meter. Jag matar på. Det här går nog vägen. Henrik verkar ha kommit på efterkälken. Får vänta in honom på toppen. Här skall njutas med stolthet! Med ett leende ifrån öra till öra trampar jag de sista tramptagen upp till Cazadores där det blev lunch!

Grymt kul att det gick vägen!

/ Åsa

Utsikten från Pico de las Nieves

Gran Canarias Grand old lady

2009-12-18T21:57:00.003+01:00

Dagens blogginlägg tillägnar vi Kaari. Skulle vi utse Hovets tuffaste tjej lägger vi vår röst på henne. Har man varit cyklist i 15 år så låter man inte motgångar stoppa en. Kaari hade svårt att klicka i pedalerna i branta backar eftersom hon fick fel skor med sig, spd sl istfället för spd (tips: släng skor som du inte använder, att spara något för att de kan komma väl pass är inte alltid en bra idé, Kaari har bestämt sig för att donera sina till Bosse). Bosse hjälpte henne genom att hålla fast cykeln så hon kunde klicka i ro lugn när hon startade i 10 procentarna. Det var endast en sak som bekymrade henne. Det var att hennes tempo inte skulle ge oss tillräcklig träning. Innan lunch tog hon 1000 höjdmetrar plus en ganska tuff körning med Bosse för att hinna i tid till vår träffpunkt. På bilden ser vi Kaari ta fram kameran för att fota den vackra utsikten på utsiktspunkten i Fatagadalen. Skulle vi vara i lika bra kondition som Kaari när vi är 73 så vore det som att vinna högsta vinsten på lotteriet. Skulle vi dessutom få den charmen så är det bara att längta till 73 årsdagen.

Dag 1 - En dag i solen

2009-12-17T21:51:00.004+01:00

Det är inte dumt att vara Hofvare. Överallt står klubbkamrater och väntar. I morse ringde mobilen. Jössses vad glada vi blev! Det var Bosse och Kaari som ville ut och cykla med oss. Turen gick upp mot Soria där vi åt lunch. Efter lunchen fortsatte vi på egen hand upp till Ayacata. En del av den turen innehåller en underbart tuff asfalt. Den är som pavé fast ännu tuffare. Bättre asfalt för att öva att hålla i styret på ett randonneursmässigt sätt finns knappast. Efter Ayacata hittade vi en mycket trevlig rutt som gick precis nedanför Pico de las Nieves. Rejält kurvig, bra lutning, smalt och härliga små byar. Därefter de härligt mjuka serpentinerna förbi Santa Lucia till Vecindario. Turen var rejält trixig med kraftiga vindbyar från alla håll. Vi undrade ifrån vilket håll det blåste, men väl nere vid kusten insåg vi att det skulle bli stenhård motvind tillbaka till Playa del Ingles. När man cyklar i sol och +21 efter en underbar dag i bergen i så är det svårt att klaga. Summa sumarum en toppendag. Vi vill ha fler dagar som denna!

Gran Canaria!

2009-12-17T21:44:00.002+01:00

Det är underbart att vara tillbaka! Vi hade inte varit tillbaka om det inte hade varit toppen förra året. Idag har vi kört samma sträcka som vi körde första dagen i fjol. Det är toppencykling. Den blev inte sämre av att vi körde om ett antal mtb-cyklister. Vissa kämpade hårt för att inte bli omkörda men fick vika ner sig. Några fick däng när vi körde om dem uppför men spöade oss nedför men fick sedan ge upp på platten. De sistnämnda körde vi om i 45 (kan ha varit lätt utför). Det blommar mer än när vi var här senast. Det är sämre väder, idag har det varit huvudsakligen regn men vi klarade oss i princip, förutom att vi körde genom ett regnmoln på toppen av turen. Men är tempen +21 så är det inte så farligt att bli fuktig.

Novembersol

2009-11-21T18:54:00.001+01:00

Så kom den efterlängtade solen. Det blev en underbar höstdag som kändes som vår. +10 sol och torra vägar är man inte bortskämd med i november. Vi var 7 Audaxcyklister som cyklade till Sigtuna. De som inte fick cykla idag är det synd om.

2010 Förverkligar vi drömmen

2009-11-14T19:57:00.004+01:00

När vi anmälde oss till Vasaloppet första gången var vi mycket osäkra om vi skulle klara det. Vi körde en mil i Ågesta, multiplicerade med nio och insåg att det inte skulle räcka. Vi skulle inte hinna inom tillåten tid. Vi ändrade målsättningen ifrån att komma i mål till att göra allt för att komma i mål. Vi bytte vallningsfria skidor mot vallningsskidor som vi lärde oss valla med fluorvallor vi åkte norröver och lärde oss staka med och utan frånskjut. När vi väl stod vi startlinjen så visste vi att om inget oväntat händer så går vi i mål!
Nu är det dags för utmanande mål igen! Nästa års mål blir Arc en Cimes. Ja, vi är osäkra om kommer att klara det. Loppet är 500 mil och 11,5 höjdmil. Klubben som arrangerar loppet, club de cent cols, har 5000 medlemmar varav en har klarat loppet. Bilden nedan visar höjdprofilen för första veckan:

Loppet går ifrån Nice till Saltzburg och passerar alla höga topparna i Alperna. Loppet innefattar 103 pass och varje pass är i snitt 1000 höjdmeter. 81 pass är över 2000 meter och 22 är mellan 1900 och 2000 meter. Träningen har påbörjats, så även rekningen av sträckan. Vi har stött på patrull när det gäller att hitta passen och har insett att ett medlemskap i cent cols nog inte vore så dumt, de har kartor över passen på sina medlemssidor. Tur att vi är kvalificerade för medlemskap!
När det gäller träning så tränar vi för fullt. Henrik har dock ådragit sig slemsäcksinflammation p.g.a. lite väl hård träning varför vi inte tränar fullt så hårt som man kan tänkas tro. Målet är dock utstakat vi kommer att göra allt för att stå på startlinjen med en ärlig chans att komma i mål!

Ljudet av Alperna

2009-11-10T22:49:00.005+01:00

En liten motivationshöjare och dagdrömsfacilitator i novembermörkret:

Rekar inför Hofvets 40 mila

2009-11-07T21:27:00.001+01:00

Vi blev tipsade om en slingrande väg ifrån Hälleforsnäs till sydost om Katrineholm. Sträckan är en pärla dock omgiven av ett gytter av 2+1 vägar som inte fanns när vi sist var i trakterna. Vi har kört många vackra kilometrar i sörmland och Östergötland idag. Vi övernattar halvvägs dvs i Finspång. Bilden ifrån en liten väg öster om Gnesta.

Minisemester

2009-09-18T09:23:00.001+01:00

Tumba, Nyköping, Söderköping, Mantorp, Åtvidaberg, Vadstena, Vingåker, Eskilstuna, Gnesta, Tumba. Solsken höst tandem och rekning av 60 mila. Ikväll blir det Åtvidaberg.

I tandemcykelns förlovade land

2009-08-22T18:54:00.001+01:00

Vi rekar inför Hofvets ålandsresa. Åland är verkligen perfekt för cykling: vackert, bra asfalt, få bilar. Dessutom insåg vi när vi kom hit idealiskt för tandem (platt). Vi får nog tillbringa en helg här med Cannondalen.

Paltkoman slår till

2009-08-16T20:30:00.002+01:00

Efter två extraordinära turer, Cent col en alpes och SBS, så var det tillbaka till vardagscyklingen. På lördagen så bestämde vi oss för att köra Audax. Det visade sig vara ett inte alltför ovanligt val. Vi blev 23 st som cyklade Barkarby-Uppsala-Barkarby, en nätt-16 mila runda. Med lite transportsträckor till och från så landade vi på 18 mil. På bilden ser vi Åsa efter lunchen. Paltkoman har slagit till. Audaxen var en toppentur: sol, sol, sol, friska vindar och trevligt sällskap.

I mål!

2009-08-11T14:07:00.001+01:00

18.10 gick vi i mål i Kristiansand! Dagen har varit backig och vi har haft två regnskurar.

Fin dag i norge

2009-08-09T23:41:00.001+01:00

Efter att vi ökade henriks sockerranson piggnade han till.

Kontrolljakt

2009-08-08T21:18:00.001+01:00

Trötta men med hel cykel jagar vi kontroller. Natthärberget igår blev med 30 min marginal. Henrik är jättetrött och har bonkat två dagar i rad. Nu ska vi sova!

Vi hann färjan!

2009-08-07T18:23:00.001+01:00

Cykeln hel!

Cykel mekaniker funna

2009-08-07T07:41:00.001+01:00

0830 mekaniker funna. De tittar på problemet nu. 2 h sena och klockan tickar. Första stämpling färja 3 efter 17 mil senast 1910. Än är loppet inte kört.

Ingen start!

2009-08-07T05:23:00.001+01:00

Främre vevpartiet är trasigt så vi missar start. Vi var tvugna att demontera vevpartiet för att få upp cykeln på transportbussen och då gick tyvärr vevpartiet sönder.

Mat för SBS

2009-08-05T21:01:00.001+01:00

Bonka är inte kul. Vi laddar därför rejält med socker. Dag 1 är en rejält tuff dag. Man vill gärna hinna 14-färjan ifrån Ebeltoft. Prognosen säger lätt motvind borde nog gå ändå. Nästa färja går vid 16 vilket innebär en lång dag. Dag ett har 5 färjeturer varför man inte hinner ha andra stopp. Vi siktar på att komma fram 2215. Vi kommer nog känna oss nöjda även om vi kommer fram bra mycket senare. Dag 1 är den tuffaste dagen så fixar vi den fixar vi loppet. Henrik har bytt sadel och köpt skavsårstejp för cyklister.

Mälaren Runt!

2009-08-04T21:18:00.002+01:00

Höjdpunkten för det svenska cykelåret inträffar till helgen! Vi kan tyvärr inte följa loppet i år vare sig som publik eller deltagare. Vi känner oss dock väldig stolta att vara medlemmar i klubben som arrangerar loppet och hoppas att få stå på startlinjen nästa år! Har du inte anmält dig ännu så går det bra att efteranmäla sig och bli en del av Mälaren Runt! Man kan även följa loppet som publik längs vägen (start och mål är alltid spännande, Dalkarlsbacken rekommenderas dock varmast) . Mer info på http://www.malarunt.se.

Genrep - Sörmlandsrunda!

2009-08-02T19:57:00.002+01:00

En kombination av Carpe Diem och genrep inför SBS blev det idag. Vi optimerade sadel- och styrinställningar provade på vätskerygga och bara körde på. Händer och fötter ser ut att funka bra men Henrik som aldrig brukar vara sadelkänslig har rejält ont i baken och vet inte riktigt vad han skall göra åt det. I övrigt var allt annat OK. Normalsituation med andra ord - alltid något som inte är helt hundra. På fredag går starten!

SBS Super Brevet Scandinavia

2009-08-01T14:02:00.007+01:00

SBS är nordens motsvarighet till PBP. Det är ett lopp på 120 mil med maxtid 90 timmar. Tre länder och sex färjor. Fredagen den 7'e Augusti 06:30, står vi på startlinjen med tandemcykeln med tre valutor i fickorna och nyritade kartor. Loppet är maximerat till 50 startande. 14 av de startande är svenskar:

Vi har inte kört många mil med tandemcykeln så det är lite av en chansning att starta med den. Det är främst händerna vi är oroliga för så vi kommer att prova styrvarianter närmsta dagarna och köra med extra gel. Vi skall även försöka få på styrväska och pakethållare så att vi kan få med förstärkingskläder och reparationsartiklar. Kontroller enligt nedan:

Vi kör lyxpaketet med förbokade övernattningar med halvpension och transport av en väska (60*30*30 cm) som är tillgänglig vid nattstoppen där man kan ha ombyte, böcker, bouleklot, badboll, pilsner etc. Vi har ambitionen att blogga längs vägen om tekniken står oss bi.